Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Azeotrop destillation, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1310
TEKNISK TIDSKRIFT
ratur för vakuumdestillation konstruerats. På
fullt analogt sätt kan azeotrop destillation
användas för att ta bort ett visst ämne vid en
syntes. Vanligen är det därvid fråga om vatten,
varvid lämpliga tillsatsämnen äro t.ex. bensol
eller toluol.
Om två eller flera ämnen i blandning ha
praktiskt taget lika kokpunkter, kunna de
naturligtvis icke separeras genom vanlig destillation.
Det har emellertid visat sig, att kokpunkterna för
deras azeotroper med ett lämpligt tillsatsämne
ofta skilja sig tillräckligt mycket för att tillåta
separering genom destillation. Detta sätt att
utnyttja azeotroperna är relativt nytt och av stort
intresse, därför att dess möjligheter ännu icke
torde vara på långt när uttömda. Rossini2*3 har
tillsammans med ett antal medhjälpare vid
American Petroleum Institute gjort en omfattande
undersökning av möjligheterna att separera
kolvätena i petroleum. Den amerikanska oljan
innehåller framför allt paraffiner och naftener men
genom olika industriella processer, t.ex.
krack-ning och dehydrogenering, framställas olefiner
och aromater av dess kolväten. Rossini har
därför undersökt blandningar av dessa fyra
ämnesklasser.
Genom vanlig fraktionerad destillation i en
effektiv kolonn kunde han uppdela en sådan
blandning i fraktioner med nästan konstanta
kokpunkter. Dessa voro dock icke rena kolväten
utan bestodo av blandningar (ofta azeotroper) av
individer ur de olika kolväteserierna. Det visade
sig emellertid, att han genom att tillsätta ett nytt
ämne, som i allmänhet ger azeotroper med
kolväten, kunde separera de olika ämnesklasserna,
därför att deras azeotroper med tillsatsämnet
hade olika kokpunkter, trots att kolvätenas voro
lika eller mycket närliggande. Man kan alltså
separera kolväten efter kokpunkt genom vanlig
Fig. 5. Kontinuerlig
kolonnapparat för
vanlig destillation.
destillation och efter kemisk konstitution genom
azeotrop destillation. Genom att på lämpligt sätt
kombinera dessa båda metoder har man lyckats
isolera ett stort antal kolväten i praktiskt tagel
ren form.
Apparatur för azeotrop destillation
Då Rossini’s resultat kunna anses
grundläggande för studiet av separation av olikartade
substanser med lika kokpunkter, ges en översikt
av dem, fastän de icke utmynna i tekniska
metoder. Innan vi gå in härpå, torde det vara
lämpligt att visa, hur en azeotrop destillation av denna
typ kan utföras i teknisk skala. Härvid beskrivs
först en vanlig enkel kontinuerlig kolonn för att
ånge den nomenklatur, som kommer att
användas i fortsättningen. Den är nämligen långt ifrån
enhetlig inom Sverige och naturligtvis ännu
mindre inom Norden som helhet.
Det antas, att vi skola separera en blandning
bestående av komponenterna A och B, som icke
bilda azeotrop. t.ex. metanol—vatten (se fig. 5).
Denna blandning inmatas kontinuerligt
någonstans i närheten av kolonnens mitt, dvs. kolonnen
tar emot en vätskeström, som kallas tillflöde.Detta
delar sig i två strömmar, en ångström, som går
uppåt, och en vätskeström, som går nedåt.
I kolonndelen ovan inmatningsstället anrikas den
lättflyktiga komponenten A uppåt, och denna
kolonndel kallas därför förstärkare. Ångorna från
kolonnens topp kondenseras helt och hållet i
kondensorn, och en del av kondensatet återföres
till kolonnens översta botten. Detta återflöde är
som bekant nödvändigt för att uppnå upprepad
uppkokning på kolonnbottnarna. Resten av
kondensatet, som utgörs av ren komponent A, tas ut
som slutprodukt och kallas destillat. T den
kolonndel, som ligger under inmatningsbottnen,
faller halten lättflyktigt nedåt, och den kallas
därför avdrivare. Är kolonnen rätt dimensionerad,
kunna vi ta ut praktiskt taget ren komponent B
från dess bottenrum. Denna slutprodukt kallas
återstod.
Vi anta, att en blandning bestående av
komponenterna A och B med praktiskt taget samma
kokpunkt skall separeras. För att åtstadkomma
detta måste vi tillsätta ett tredje ämne C, som
kallas tillsatsämne eller tillsats och som ger
azeotroper med både A och B. Vi behöva då en
apparat (fig. 6 t.v.) bestående av tre kolonner: en
huvudkolonn eller azeotropkolonn samt två
kolonner för återvinnande av tillsatsämnet.
Blandningen A-\-B införs nära azeotropkolonnens mitt,
under det tillsatsämnet inmatas vid dess topp.
övre delen av azeotropkolonnen arbetar som
förstärkare och avger ånga, som består av azeotropen
(A + C)Vi anta, att C är så beskaffad, att denna
vid kondensation och nedkylning delar sig i två
* En azeotrop blandning betecknas genom att sätta komponenternas
symboler inom parentes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
