Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 21 december 1946 - Moderna svenska fyrar, uppförda på havsbottnen, av Rikard V Frost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1345
daléiiljus (dvs. agaljus med glödstrumpa) som
ytterligare reserv för fyrljuset. Därjämte skall den
förses med en riktad radiofyr, som skall ånge
kurslinjen söderut och norrut. Fyren kommer att
fjärrmanövreras trådlöst från Garpens fyrplats,
belägen på ca 8 km avstånd från fyren
Ut-grunden.
Kostnaden för de åtta bottenfasta fyrarna i
Kalmarsund utgör sammanlagt 1,80 Mkr., varav
ungefär 0.50 Mkr. belöpa sig på fyren Utgrunden,
därav ungefär 0,25 Mkr. på själva
byggnadsarbetet.
I fråga om de först färdigställda bottenfasta
fyrarna i Kalmarsund föreligger nu nära sjuårig
erfarenhet. De voro under de svåra isvintrarna
1939—1940, 1940—1941 och 1941—1942 utsatta
för synnerligen stora påfrestningar av isen utan
att fyrfundamenten på något sätt rubbats ur sitt
läge, och utan att de i övrigt ha tagit någon skada
genom isens åverkan, oaktat att samtliga dessa
fyrar, liksom alla senare tillkomna, icke försetts
med någon som helst stenbeklädnad till skydd
för betongen. En av fyrarna i fråga,
Skansgrun-det, har därjämte varit utsatt för ett speciellt
hållfasthetsprov, i det att den i november 1941
påseglades söderifrån av en stor tysk malmångare
om 3 900 nrt, som därvid stötte emot fyren uppe
vid övre altanen på ca 14 m höjd över vattnet,
så att ett stort hack av ca 50 cm djup uppstod i
den ca 25 cm tjocka, kraftigt armerade
altanplattan av betong med en tryckhållfasthet av
500 kp/cm2. Härvid bräcktes fyren ca 7 m över
vattnet strax ovanför fyrens massiva undre del
(fig. 13), så att ovanliggande parti fick en lutning
norrut av ca 3° och fem stora sprickor uppstodo
runt fyrens mantel, av vilka den största hade en
öppning av ca 5 cm på sydsidan. Därjämte
kolliderade fartyget med fyrfundamentet strax under
vattenytan och slog ut en skålla ur betongen på
en yta av ca 1 m3 men lyckades ej rubba det.
Reparationen, som måste anstå till våren, utfördes
så, att fyrens lutande parti pallades upp med
trästöttor invändigt på betongbjälklagen i fyren och
stagades med stållinor utvändigt, varefter
betongen på de spruckna partierna bilades bort till ca
60 m höjd, så att fyrens överdel endast fick vila
på pallningen och armeringsjärnen, vilka
samtliga voro hela och oskadade, förutom den
permanenta förlängning de erhållit, uppgående till ca
12 cm för de mest sträckta järnen. I den uppbilade
öppningen pa cylindermanteln, vilken senare hade
en tjocklek av 25 cm, placerades tre domkrafter
om 50 Mp, vardera på lika avstånd från varandra
runt manteln, varefter fyrens överdel rätades
genom uppumpning av domkrafterna och
sträckning av armeringsjärnen, så att alla återigen
fingo samma längd, en procedur, som tog mycket
ringa tid i anspråk, när allt var förberett för
lyftningen. Därefter anbringades en del nya
arme-ringsjärn som förstärkning av de befintliga, och
sedan igengöts den utbilade öppningen i
fyrmanteln sektionsvis, och därmed var fyrens
reparation färdigställd. Kollisionen förorsakade intet
avbrott i fyrens funktion, ty fyrapparaturen var
intakt, med undantag av att nautofonen erhöll
en mindre skada, vilket dock ej föranledde, att
den blev funktionsoduglig. Fyrljuset, som i
vanliga fall utgår huvudsakligen horisontellt, ändrade
därjämte riktning vid kollisionen, på grund av den
lutning, som fyren erhöll, men detta fel
avhjälptes genom en enkel justering av
fyrapparatens läge.
Reparationsarbetet betingade en kostnad av ca
35 000 kr., ett belopp, som hade mångdubblats,
därest fyrtornet på grund av den kraftiga stöten
mot fyraltanen — enligt kontrollberäkning
motsvarande ett statiskt tryck av ca 100 Mp — tippat
över ända och fallit i sjön, och i så fall hade det
dröjt avsevärd tid, innan fyren åter kunnat träda
i funktion, på grund av svårigheter att kunna
erhålla ny fyrapparatur.
Såsom inledningsvis nämndes uppfördes under
1945 på Sveriges västkust en bottenfast fyr,
benämnd Lilleland, vilken torde vara den fyr i vårt
land, som med hänsyn till utförandet erbjudit de
största svårigheterna. Denna fyr, som helt och
hållet utfördes i Lotsverkets egen regi, ligger mitt
i havet ca 6 km från land i yttre änden av ett
undervattensrev, som skjuter ut ca 2 km ostvart
från Nidingens fyrplats, belägen på ett lågt skär
utanför kusten mellan Kungsbacka och Varberg.
Skäret är på alla sidor omgivet av farliga
undervattensrev, som äro mycket fruktade av de
sjöfarande och med allt skäl, tv Nidingens
omgivningar kunna betraktas som en sannskyldig
skeppskyrkogård, i det att under de senaste 70
åren i medeltal ett par fartyg årligen ha förlist
Fig. 13. Fyren Skansgrundet, t.v. efter en tysk malmångares
kollision med clen i november 1942; t.h. efter upprätningen,
innan ställningarna nedmonterats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
