Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Hjälprelä av starkströmstyp för rutinkontroll av
centralen i fig. 10; reläet har 40 kontakter, vardera med en
brytförmåga av 200 W.
storleksordningen och ej gör anspråk på någon större
exakthet.
Om man räknar med att i runt tal 1 fel av 10 tekniska
fel upptäckes, ett förhållande som synes gälla för denna
anläggning, erhåller man för tvillingkontakten 1 fel på i
runt tal 300 000 000 kontaktförlopp. Givetvis kan denna
felsiffra vara betydligt större men med säkerhet erhålles
aldrig mer än ett fel per 30 000 000 förlopp.
Civilingenjör Gösta Rydbeck: Det har under
diskussionen kommit fram, att den mänskliga faktorn har stor
betydelse. Om man har en generator på 50 000 kW med hård
drift och får ett driftstopp, så att den blir stående ett
dygn, kostar detta 12 000 kr. vid 1 öre per kWh. Om man
nu har en sådan anläggning automatiserad, alltså utan
personal, vilket borde vara idealet, och det blir något
mindre fel, har man alltså ingen personal att tillgå för
felets uppklarande och avbrottet blir mycket långt. Ett av
de stora problemen är att avgöra, i vilken grad vi skall
koppla bort människohjärnan och övergå till automatik.
Vid för stor automatisering har vi inga kompetenta
människor till hands för att klara upp ett fel. Det är därför
ej att rekommendera att gå alltför långt med
automatiseringen.
n
Fig. 12. Sannolikheten S för kontaktfel vid variabelt
kontakttryck för enkel- och tvillingkontakter (enl. Strowger).
Man bör också skilja på reläer och reläer. I en stor
kraftstation behövs det en hel del reläer, som det ej får uppstå
fel på, medan däremot andra reläer kan få klicka utan att
driften störs. Fel på de senare har mindre betydelse, om
blott maskinisterna till sist får reda på felen.
I vattenkraftstationerna är det vanligen ej något problem
att få plats med kontrolltavlor för ställverken. Ställverken
själva kräver så stor plats.
I fråga om klumpigheten i händer och fingrar har jag
vissa erfarenheter från leveranser till järnbruk, där
arbetarna är vana att använda spett och slägga och lika
gärna sparkar till manöverorganen, om det passar.
Av-ställningsknapparna på signalreläerna får de ofta kvar
i handen. Det är alltså ej bara en myt, att det behövs
rejäla grejor i vissa fall, beroende på vem, som skall
sköta dem.
Ingenjör John Nordelöf: Jancke har visat några
kontrolltavlor för lokalkontroll. Vid en kontrolltavla för ett
större antal brytare i fjärrkontrollerade anläggningar
ställer sig problemet något annorlunda. Som exempel tar jag
en kontrolltavla i Uppsala Elverk (fig. 13).
Vid ett mera utvecklat fjärrkontrollsystem önskar man,
att indikeringen skall innefatta även ett ändringskriterium
och man tillämpar därför kvitteringsprincipen. Genom att
använda vridställare kan man då få alla funktioner
samlade i en enhet. Dels har man här indikeringsmöjlighet
med lampa i ratten, dels manövermöjlighet och
kvitteringsmöjlighet genom vridning av ratten och dessutom
erhåller man en kontaktfunktion genom intryckning av
ratten. Då det blir fråga om ett större antal enheter, som
skall kontrolleras, blir taveldimensionerna för stora med
dessa ställartyper. Det har därför utvecklats en mindre
typ med samma funktionsmöjligheter som de större och
till och med en ytterligare möjlighet; man kan nämligen
få en kontaktfunktion även genom utdragning av ratten
(fig. 14). Ställaren tar betydligt mindre plats; dess
projektionsyta i tavelplanet är ungefär 15 % av den storas. Det
är klart, att man fått betala de vinster, som nåtts med
den lilla manöverställarekonstruktionen; först och främst
genom minskning av isolationsgraden men också och
kanske framför allt i fråga om manöverförmågan. Denna blir
väsentligt mindre. Ställare av denna typ används bl.a. i en
kontrolltavla för Göteborgs bangårdar, som på en yta av
5,5 X 1,4 m får plats med 500 ställarsymboler och
miniatyr-ställare.
Överingenjör Ernst Magnusson : Som ett exempel på långt
gående automatisering kan jag nämna en av våra senaste
radiostationer, en relästation på Gotland. Denna station
går helt automatiskt och skötes från Stockholm. När
programmet skall börja slår vi siffran 7 och stationen startas.
Vid programmets slut slår man 9 för frånslagning. Viel
vissa tillfällen måste det dock finnas personal i stationen,
exempelvis för dämning. Vi har också byggt andra
stationer med betydligt större effekt, 100 kW, och med mycket
komplicerade relä- och kontrollanordningar för kontroll
av sändarens funktioner.
Professor SrEN Velander: Hittills har resultatet av denna
diskussion varit, alt man kan konstatera hur litet
svag-strömsteknikerna och starkströmsteknikerna förstår av
varandras anläggningar. Det är två tekniker, som
utvecklats oberoende av varandra, men där man borde utnyttja
varandras uppslag och idéer i större utsträckning. Jag vill
med ett par exempel visa den primära skillnaden i
uppgifterna. För en telefonanläggning är ju huvudsaken att
åstadkomma kopplingar ideligen mellan olika abonnenter.
Detta utgör inget problem för kraftanläggningarna, där det
ytterst sällan förekommer några omkopplingar. Hela
området med varierande strömstyrkor och effekter intresserar
ej teleteknikern. Men detta är en viktig sak för
kraftteknikern, och en mängd av de apparater, som finns i kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
