Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
Civilingenjör Cornelius Berglund: Vid besök i Holland
liar jag träffat starkströmstekniker som med stolthet
visade sina nva anläggningar med teletekniska apparater som
de byggt själva. I stället för de mycket stora pinaler, som
starkströmsteknikern i regel använder, har de
svagströms-materiel med femtedelen av storleken. Man kan därvid
klara av störningarna pa ett mycket bra sätt.
Diplomingenjör Ulrich Hecht: Då starkström och
svagström användes i samma anläggning, förekommer olika
spänningar. Det vore då önskvärt, om man slapp alltför
många batterier. Man bör ena sig om nätanslutningsdon
för varje utrustning, vilka lämnar de olika spänningar,
som man vill ha, och man bör anordna ett gemensamt
nöd-strömsaggregat, drivet från ett enda batteri. Man har
därigenom större frihet att välja de utrustningar, som behövs
för olika ändamål.
Driftingenjör Ture Persson: Inom Sydkraft har vi
sysslat med tanken att bygga ett kontrollrum med mindre
dimensioner. Med den materiel, som finns just nu, kunde
emellertid ingenting göras och vi fick nöja oss med att
göra en anläggning enligt gammal praxis. Det som
bestämmer tavlans storlek är instrumenten och
fasnings-pluggarna. Manöverställare kan man få ganska små och
likaså frånskiljaresymboler. Vid en kraftstation betjänad
av en maskinist kan det vara lämpligt med den storlek,
som vi nu har, men våra kraftsystem blir snart så
komplicerade, att fjärrkontroll och fjärrmanövrering måste
skötas av ingenjörer. Om man kunde slå ihop när- och
fjärrkontrollen vore det säkerligen till fördel. Man kan
dock ej göra det billigare på detta sätt. Om man gör
ställverk med en svagströmstavla som mellanled och sätter
starkströmsmateriel utanför blir det dyrare, men man
vinner i överskådlighet. Amerika har ju visat vägen i det
fallet och det kommer att bli nödvändigt också här. Del
finns dock anläggningsdelar, som man ej vågar
fjärr-manövrera, t.ex. vissa linjer och frånskiljare, där man ej
vågar ta risken av en felmanöver.
Docent Conny Palm: Diskussionen skulle ha rört sig om
olika reläkonstruktioner och deras användbarhet för
koppling inom elektrotekniken över huvud taget, men den har
bara rört sig om två sorters reläkonstruktioner, nämligen
inom stark- och svagström. Det finns ju också en tredje
modell av kopplingar, nämligen sådana som sker i
radiorör. Kan man tänka sig, att vissa kopplingar, som är för
svåra för svag- eller starkström, kan ordnas med rör?
Vi har i kväll icke haft någon enda förespråkare för
själva rörtekniken. Det har dock gjorts såväl reläer som
reläväljare med radiorör.
Civilingenjör Knut Almström: Svagströmstekniken har
mycket att lära beträffande montaget. Montaget av
skydds-reläer m.in. är ofta mycket klumpigt. De sitter fastskruvade
på en plåttavla med genomföringar och grova ledningar.
Har man panelmontage med stickproppar, drar man bara
ut plåten vid revision.
Skall man verkligen i kraft- och fördelningsstationer
använda tvåsystemiga wattmetrar? Hur stor är
snedbelastningen på en stamlinje? Den är troligen ofta mindre än
felvisningen. Med ett mätsystem kan instrumentet göras
mindre.
Civilingenjör Tage Holm: Jag skall beröra ett
psykologiskt förhållande, som jag tycker har glömts bort i
diskussionen. Det gäller frågan om stora och små
kontrollbord, alltså starkströms- kontra svagströmskontrollbord
Människan tycks vara så inrättad, att hon önskar ett visst
förhållande — man kan kanske tala om ett "gyllene snitt"
— mellan den geometriska storleken av en styranordning
och den effekt som man styr med ifrågavarande
styranordning. Man är med andra ord icke alls intresserad av
att gå ned med dimensionerna på kontrollborden i
starkströmsanläggningar, ty från dessa kontrollbord styr man
ju effekter som ofta rör sig om MVA och man vill då ha
rejäla rattar att hålla i.
Som exempel på detta psykiska förhållande kan nämnas
ratten i en bil. Det vore tekniskt möjligt att utföra
styranordningen på en bil med hjälp av ett litet vridmotslånd,
som man t.o.m. kunde ta i fickan och därifrån styra med
ena handen. Den plats ratten upptar i en bil kunde då
utnyttjas för annat ändamål. Men man önskar icke styra
en bil på det sättet, därför att driftsäkerheten skulle bli
lidande på arrangemanget. Samma sak gäller
maskintele-grafen på ett skepp. Man har här bibehållit den
geometriska storleken av maskintelegrafen, detta trots att det
vid de överföringssystem, som numera användes på skepp,
icke alls är nödvändigt med en så stor maskintelegraf.
Med hänsyn till det av Palin efterlysta intresset för
rör-reläer, vill jag blott påpeka, att dylika rörreläer eller
rörkopplingar ju ibland dyker upp i den tekniska
fackpressen och att det då ofta talas om deras enorma snabbhet.
Undersöker man saken närmare visar det sig emellertid, att
de funktionstider, som ett elektromekaniskt relä uppvisar,
många gånger står sig bra.
Civilingenjör Elov Munck af Rosenschöild: Palm talade
om elektronrör. Man kan tyvärr inte lita på alt glödtråden
i ett rör håller, när det väl gäller. Även om man har
samma glödtråd, tar samma ingredienser och gör på precis
samma sätt går det ena gången bra, nästa kanske inte.
Civilingenjör Olof Eskendal: Ett enhetligt utförande av
t.ex. ett generatorskydd skulle möjliggöra att även
starkströmstekniken kunde få enhetliga reläsatser.
I ett stort kontrollrum kan man ha både fjärrkontroll
och lokalutrustning. För enhetlighetens skull vore det då
önskvärt att tavlan blir av fjärrkontrollutförande även
för lokalkonlrollen, trots att detta icke är ekonomiskt
motiverat.
Såväl lödförbindningar soin skruvförbindningar har ju
sina svagheter. Skruvförbindningarna tar mycket plats, tv
man måste hålla lagenliga krypavstånd, och detta betyder,
att man ej får plats med mer än åtta uttag med 5—6 mm
krypavstånd per reläplats. Skulle man ha lödförbindningar,
kunde platsbehovet pressas ned och man skulle få plats
med 10—12 uttag.
Dr Ivar Herlitz: Frågan om "idiotsäkra" anläggningar
har diskuterats i årtionden och graden av önskad säkerhet
mot felmanövrering beror på olika länders och personers
inställning. Det har i regel visat sig mycket svårt att inom
en kraftanläggning med de många oväntade situationer,
som där kan uppstå, förutse alla felmöjligheter. Man äi
rädd för att personalen kommer att krypa in i just de hål,
som lämnats öppna, och har därför varit återhållsam.
Det är åtskilliga områden, där tele- och krafttekniken
möts, och där kommer självbevarelsedriften att driva oss
till fruktbärande samarbete. När vi därtill känner de olika
delarnas egenskaper går det att klara alla de svagheter i
utrustningarna, som påpekats mer eller mindre
vederhäftigt från båda hållen. Bortsett från dessa gemensamma
områden lönar det sig dock icke att förneka, att vi
visserligen är grenar av samma stam men att de båda grenarna
så småningom och helt naturligt vuxit så långt ifrån
varandra, att vi i stort sett endast kan vara dilettanter på
varandras områden. Vi skall hålla ihop som vänner, men vi
skall inte överdriva det gemensamma utan respektera de
stora skillnaderna som dock finns mellan kraft- och
teleteknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
