Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Cigré-konferensen 1946, av Åke T Vrethem och Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
skadorna orsakades främst av spärrballonger (68 %); av
andra orsaker var de viktigaste bombfällning (15 %),
på-flygning eller störtning av flygplan (9 %) och luftvärnseld.
Buchholz-reläer fungerar lätt obefogat vid bombnedslag
även ganska långt från transformatorn: en 250 kg bomb
på 1 km avstånd är tillräckligt. Sträckskydd med
telefontrådsförbindelse — ett system som torde användas ganska
mycket i England — har fungerat obefogat relativt ofta,
beroende dels på krigsskador på svagströmsledningarna, dels
på att telefonpersonalen ej beaktat reläskyddet vid prov och
omkopplingar. Sträckskydd med högfrekvens har i stort
sett men tydligen ej till 100 %, fungerat tillfredsställande.
En svensk rapport (Vrethem och Jancke) behandlade
reläskyddet för det svenska 200 kV systemet och
drifterfarenheterna därifrån.
Samlingsskeneskydd för stationer anses enligt en engelsk
rapport erforderliga i kraftstationer och större
sekundärstationer. Tydligen vis av erfarenheten har man tillgripit
alla tänkbara försiktighetsmått för att hindra obefogad
utlösning: skyddet är stabiliserat (balansreläer), två
felkriterier fordras för utlösning, skyddet matas från egna
strömtransformatorer, har egna kablar för reläledningarna, egna
reläskåp och egna utlösningsspolar på strömbrytarna. Det
hela verkar en smula l’art pour l’art.
Ett nytt högfrekvenssträckskydd, som beskrives i en tredje
engelsk rapport, arbetar med jämförelse av fasläget hos
strömmarna i de båda linjeändarna och visar en
påfallande likhet med det av professor Dahlgren och L M
Ericsson utarbetade sträckskyddet (Tekn. T. 1945 s. 772).
Medan engelsmännen med sina korta linjer vill ha fram
särskilt noggrant arbetande reläer och därför gärna sätter
till en extra tidsfördröjning på sina sträck- och
distansskydd, framhölls från svensk sida i diskussionen den
även i USA hävdade principen, att man i stabilitetens
intresse måste hålla på den yttersta snabbhet hos reläer
för nät med långa och hårt belastade linjer.
Mätningar och mätapparater
I anslutning till en schweizisk rapport om kapacitiva
spänningsdelare för mätning av höga växelspänningar kom
Fig. 1. Italiensk 130 kV ledning med helsvetsade lätta
stolpar av högvärdigt stål.
diskussionen bl.a. att röra sig om lämpligheten av att
enligt rapportens förslag använda seriemotstånd på
fassidan av kondensatorspänningstransformatorn; från svensk
och engelsk sida framfördes att detta motstånd är en ej
önskvärd komplikation. Mätnoggrannheten hos
kondensa-torspänningsdelare vid spännings- och frekvensvariationer
diskuterades, liksom inverkan av åldring; det ansågs att
frekvensberoendet ej borde spela någon praktisk roll,
medan åldringsfelet ej är försumbart.
Kraftledningar
Saraoja, Finland, redogjorde i en rapport för mätningar
av specifika jordmotståndet i olika delar av Finland,
Frampton och Muehleman beskrev utvecklingen av olika
ledningstyper i Canada — de kanadensiska ledningarna
liknar de svenska men är mera påkostade i fråga om bl.a.
åskskyddet —, belgarna Evrard och Ramelot behandlade
linjekonstruktioner för flytlera och liknande rörliga
jordarter, respektive om stabiliteten hos stolpfundament, och
norrmannen Jacobsen framlade diagram för beräkning av
nedhängning och dragkrafter i kraftledningslinor.
En i diskussionen lämnad svensk redogörelse för våra
enkla och billiga trästolpsledningar för 130 och 200 kV
syntes tilldra sig visst intresse. Av de upplysningar, som
lämnades från USA, framgick, att man där i åskfattiga
trakter tillämpar en standard liknande den svenska och
även planerar att försöksvis gå ännu längre i enkelhet
genom att bygga 200 kV trästolpsledningar utan jordlinor.
En annan intressant upplysning om amerikansk praxis,
som lämnades under diskussionen, rörde användningen
av s.k. hot sticks, dvs. isolerande verktyg för arbete
på spänningsförande ledning. Med sådana verktyg gör
man t.ex. isolatorbyte på 200 kV ledningar; ett
arbetslag på åtta man hinner med två dubbellinjestolpar
per dag. Linjearbetarna anges föredra "hot stick"-metoden
framför att arbeta med arbetsjordning, frånskiljningsbevis
etc., bl.a. på grund av att förväxlingsrisk och väntetider
bortfaller. Även i fråga om uppfattningen i
säkerhetsfrågor finns det tydligen flera fasoner att bli salig på. —
Också från Sovjetunionen berättades om metoder att arbeta på
spänningsförande ledningar.
En italiensk rapport (di Castelbianco) beskriver nya
intressanta utföringsformer av kraftledningsstolpar med
helsvetsade lätta konstruktioner i högvärdigt stål (fig. 1).
Den ovan omnämnda franska 400 kV ledningen är
föremål för en rapport av Ailleret och Caillez. Spännvidden
är 500 m, stolphöjden 45 m, bredden 29 m och varje
stolpe väger 18,5 t. Beträffande fasledarna överväges
olika möjligheter, bl.a. att använda duplexledare: de nu
för 200 kV dubbelledningen använda 411 mm2
stålalumi-niumledarna sammanföres till dubbelledare med två linor
per fas på ca 0,5 m avstånd från varandra.
Kablar
I två rapporter sammanfattas den engelska kabelteknikens
utveckling före och under kriget. Medan massakablarnas
konstruktion redan förut nått en viss grad av stabilisering,
har intresset främst inriktats på att förbättra olje- och
gaskablarna. En stimulerande konkurrens råder mellan
olje- och gaskablar och mellan olika typer av gaskablar
inbördes. I fråga om de senare har tre typer
utkristalliserats: gaskuddekabeln (dielektrikum av normalt
impregnerat papper, kvävgas av 14 at ö som en kudde mellan
isoleringen och blymanteln), den gasfyllda kabeln
(förimpregnerat papper utan fri impregneringsmassa men med
alla tomrum fyllda av gas under tryck) och tryckkabeln
(impregnerad pappersisolerad kabel med två blymantlar, gas
under tryck i mellanrummet). Såväl olje- som gaskablar
för 130 kV har kommit till stor användning i England.
Den danska flatkabeln, tidigare presenterad vid NIM 3,
beskrives i en dansk rapport, och en fransk rapport
behandlar en oljekabel för 400 kV växelström; oljetrycket är
ej mindre än 15 at ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
