Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Kemi och Bergsvetenskap, av Brt - Västerbergslagens Ingeniörsklubb, av C Olsén - Karlskoga Bergslags Tekniska Förening, av L Sy - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TEKNISK TIDSKRIFT
Föreningar
Svenska Teknologföreningen
Kemi och Bergsvetenskap
sammanträdde fredagen den 8 november 1946 kl.
19.30 under ordförandeskap av professor
Bertil Groth. Nya medlemmar blev
civilingenjörerna U Larne, A Larsson, E Sörvik,
M Ilernberg, bergsingenjör S Modin,
professor Erik Rudberg och direktör E
Tun-h ammar.
Till styrelse för 1947 valdes: hrr B Groth
(ordf.), II Uhrus (v. ordf.), S Brennert
(sekr.), L Villner (v. sekr.), S Dalhammar,
S Roeck-Hansen, N Nilsson och G
Philipson. Till representanter i STF:s styrelse hrr
A L:son Alarik och B Groth med S Brennert
som suppleant.
I "Dagens eko" talade civilingenjör Hans
Weibull om "Töjningslacket och dess
användning" (Tekn. T. 1946 s. 921). Han
beskrev metodens princip och visade som
exempel några delar, som belagts med
töj-ningslack och sedan belastats.
Huvudprogrammet omfattade diskussion
över ämnet "Det rostfria stålet i den
kemiska industrins tjänst".
Inledningsanförandet hölls av bergsingenjör Helmer Nathorst,
som gav en översikt över de rostfria stålen
med speciell hänsyn till kvaliteterna 18/8
ev. + Mo och 25/5 + Mo.
Därefter följde diskussion, vari yttrade sig
bl.a. bergsingenjör Hermelin, Ingenjör
Lund-bergh, civilingenjör Appelqvist, ingenjör
Ohlander, civilingenjör Sundlin,
civilingenjör Dufva, civilingenjör Philipson,
civilingenjör Nyman (skriftligt inlägg), bergsingenjör
Bernstein samt ingenjör Norrby. I denna
diskussion belystes frågan dels från
tillverkar-håll, dels från förbrukarhåll.
Inledningsanförandet samt inläggen kommer att
införas i Teknisk Tidskrift.
Efter sammanträdet samlades 90 personer,
varav 50 teknologer, till supé och samkväm.
Teknologerna var avdelningens gäster, vilket
möjliggjorts genom bidrag från industrin.
Brt
Västerbergslagens Ingeniörsklubb
har under hösten hållit följande
sammanträden.
Den 26 september höll disponent Janne
Kempe föredrag över ämnet "
Västerbergsla-f/ens gruvdrift under de senaste femtio ären".
Tal. lämnade en intressant och upplysande
redogörelse över de olika gruvorna inom
Västerbergslagen. Vidare framgick att nya
separeringsmetoder, som åstadkommit, att
gruvor, som tidigare tidvis måst nedläggas,
åter tagits i drift. Efter sammanträdet
vidtog diskussion som i huvudsak rörde sig om
Västerbergslagsgruvornas kapacitet och deras
malmtillgångar.
Kvällen avslutades med eftersits, vid vilken
ett 50-tal personer deltog. Närvarande vid
föredraget var ca 80 personer.
Den 31 oktober talade ingenjör Wennerlund
om "Moderna synpunkter på spånskårande
bearbetning". Tal. beskrev ingående en del
undersökningar, som utförts vid
Ludvikaverken inom detta område, varvid bl.a.
framkom att stora delar i spånskärande
bearbetningens område ännu är tämligen
outforskade när det gäller grundliga och systematiska
undersökningar. Efter föredraget vidtog en
livlig diskussion och slutligen eftersits, i
vilken ett 20-tal personer deltog.
Den 28 november hade klubben
sammanträde på Församlingshemmet i Ludvika, var-
vid styrelse för år 1947 valdes. Följande
personer valdes: hrr Dalhammar (ordf.), U
Lamm och I Lindström (v. ordf.), G Olsén
(sekr.), O Falknäs (skattm.) samt R Ahlin,
B Wickbom och S Ahrås. Klubbmästare blev
E Leijonhufvud, G Breitholtz och B
Falknäs. Till kommitté för diskussionskvällar
valdes hrr S-E Hedström (ordf.), G
Bergkvist, L Borg, A Rörwall och R Svensson.
Efter styrelsevalet höll tekn. dr Uno Lamm
föredrag över ämnet "Om kraftöverföring
med högspänd likström". Tal. framhöll
fördelarna med likströmsöverföring i stället för
växelströmsöverföring då det gäller större
avstånd. Vid mindre avstånd kommer
växelströmsöverföringen fortfarande att vara den
mest ekonomiska. Utvecklingen av den för
likströmsöverföringen nödvändiga
apparaturen har pågått under ett flertal år och
utexperimenterats under praktiska försök.
Stora svårigheter har härvid framkommit
men dessa har steg för steg övervunnits,
även om en hel del problem ännu återstår.
Slutligen beskrev tal. de försök med
återföringen av likström genom jord och vatten,
som utförts och vilka visat att vissa
fenomen uppstår, dock ej av sådan
storleksordning att några större svårigheter föreligger
att bemästra den. 180 personer var
närvarande.
Föredraget avslutades med diskussion,
varefter eftersits vidtog, i vilken ca 50 personer
deltog. C Olsén
Karlskoga Bergslags Tekniska
Förening sammanträdde fredagen den 4
oktober 1946. Ett 100-tal medlemmar hade
infunnit sig.
Efter en del föreningsärenden
överlämnades ordet till civilingenjör Ilugo Larsson
från Försvarets Forskningsanstalt, som till
instruktiva ljusbilder talade om "Ekoradio
— dess principer, användning och framtid".
Tal., som har haft tillfälle att i England
och USA studera krigsårens enorma
utveckling på radarområdet, antydde inledningsvis
att under den senaste militära
kraftmätningen särskilt kriget till sjöss ocli i luften
utfallit till de allierades förmån, till största
delen beroende på ett mer eller mindre
konstant försprång på ekoradioområdet. Ehuru
Hertz redan 1886 hade observerat, att
radiovågorna kan reflekteras, liar detta fenomen
blott de senaste tio åren fått praktiska
konsekvenser. Den enda metod, som förvärvat
någon betydelse, är impulsmetoden, vilken i
princip liknar ekolodet. Att svårigheterna är
av en annan storleksordning belyses av att
radiovågorna fortplantar sig 200 000 gångei
fortare än ljudet i vatten och att momentana
impulseffekter av tusentals kW erfordras för
att reflexen skall bli tillräckligt kraftig.
Detta liar emellertid kunnat lösas tack vare
moderna rör och oscillografen Genom att
kunna mäta ekotider sä noggrant som pä
10 - ’ s har man uppnått en av distansen
oberoende mätnoggrannhet av
storleksordningen 10 m.
Tal. nämnde vidare, att strävandena att gå
ned med våglängden till 10 cm och
därunder ej har kunnat realiseras utan
speciella magnetroner. Den första dylika
mag-netronen utfördes så sent som 1941 i
Birmingham. En annan grundläggande
uppfinning av enorm betydelse är användningen av
på visst sätt utformad oscillograf, vari man
i viss skala på självlysande underlag får en
bild av stora områden, s.k. plan position
indication.
Vidare nämndes, alt England redan före
krigsutbrottet byggt ut en kedja
kustekoradio-stationer för miljontals kronor och att dessa
anläggningar med ca 100 m masthöjd senare
kompletterades med lägre stationer för
kortare våglängder. Hur antenntyperna
förändrats visades på talrika bilder av rörliga
stationsaggregat av både engelskt och
amerikanskt utförande. Dessa aggregat
innehåller ett hundratal olika rör men är tyvärr så
känsliga mätinstrument, att man under
stridsförhållanden måste disponera
betryggande reserver.
Ekoradiotändröret för utlösning av
luftkrevad i närheten av målet vore i sina
konstruktiva detaljer minst allmänt känt.
Problemet vid tillverkningen har varit att få
rör, som motstår accelerationen vid
skottlossningen. Detta har emellertid lösts, och
130 miljoner subminiatyrrör tillverkades
årligen i slutet av kriget.
Som vid alla stridsmedel har även
mot-medlen snabbt utvecklats, och både tyskar
och anglosachsare bedrev både passiv och
aktiv störningsforskning. Så snart t.ex.
tyskarna fått reda på engelska flygplans
sökarvåglängd, så utrustade de sina ubåtar
med varningsmottagare, så att de i tid hann
inta undervattensläge. Strax efteråt gick
emellertid engelsmännen ned med
våglängden, och då blev varningsmottagaren "efter".
Engelsmännen visste å andra sidan tyska
luftvärnets våglängd och utkastade därför
bl.a. vid den stora Hamburg-raiden 1943
massor av små aluminiumblad med längden
en halv våglängd.
Avslutningsvis anförde tal., att ekoradion
kommer att få en oerhörd kommersiell
betydelse och därvid utvecklas något
annorlunda än för militära ändamål. För den
marina navigationen kommer den att vara av
lika stort värde såsom kollisionsskydd och
navigatoriskt hjälpmedel, för civilflyget
håller en helt ny blindlandningsteknik på att
utvecklas, och även väderlekstjänsten
kommer att dra nytta av den av kriget
forcerade utvecklingen.
I den följande diskussionen yttrade sig hrr
Gerdin, Gertzell, Cronstedt och Åslund. Efter
förevisning av filmen från NIM 3 ocli
"Fågelvägen" vidtog sedvanlig eftersits. L Sy
Sammanträden
Svenska Teknologföreningen
Väg- och Vattenbyggnadskonst
sammanträder måndagen den 13 januari 1947 kl.
19.30. 1. Föreningsärenden. — 2.
"Planläggning av galor och vägar. Reseintryck från
England.", föredrag av gatuinspektör Dag
Blomberg. Diskussion. — Supé och
samkväm. — Nim 3-filmen.
Mekanik sammanträder tisdagen den 14
januari 1947 kl. 19.30. 1. Föreningsärenden.
— 2. "Lättmelall som konstruktionsmaterial",
föredrag av bergsingeniör Einar öhman.
— Supé och samkväm; filmvisning
"Precisionens tidevarv".
Svenska
Elektroingenjörsföreningen sammanträder fredagen den 17 januari
1947 kl. 19.30. 1. Föreningsärenden. — 2.
Dagens eko. — 3. "Järnvägsnytt och annat från
USA", kåseri till ljusbilder av överingenjör
Th. Thelander. — Supé och samkväm.
Väg- och Vattenbyggnadskonst inbjudes.
Svenska Arkitektföreningen
sammanträder måndagen den 20 januari 1947
kl. 19.30. "Arkitekturrevy", arkitekter visar
aktuella byggnadsprojekt, byggnader och
konstruktiva detaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
