Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 25 januari 1947 - Arbetets infogande i personligheten, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TIDSKRIFT
ven på deras förmåga, att det kan bli frågan 0111
en verklig spänning. Situationen kommer närmast
fall 111. Resultatet blir en bristande livsspänning
som sätter sina spår i personlighetens allmänna
tillstånd. En person med en krävande hobby har
möjlighet att bevara personlighetens psykiska
spänning.
Den spänning, som uppstår genom arbetet
enligt fall /, kan karakteriseras som ett produktivt
tillstånd. Personligheten lever ut sina olika
resurser i kampen mot arbetsobjektets motstånd.
Personligheten förverkligar sig själv. Till denna typ
av arbete hör all verksamhet, som fordrar någon
personlig insats. Hantverkaren som betvingar sitt
material och åstadkommer en fullödig produkt,
men även arbetaren som i viss utsträckning får
organisera sitt arbete efter sitt eget sinne och som
har utrymme för den egna kombinationsförmågan
— dessa upplever spänningen i arbetet.
Tar vi nu i betraktande fall II, finner vi att
arbetet ställer alltför stora krav på individen. Ur
en sådan konstellation framgår icke den
skapande spänningen. Arbetsmotståndet blir
övermäktigt och sammanstötningen mellan detta och
personlighetens energi får formen av en konflikt eller
överspänning. I psykologiskt sammanhang
innebär en konflikt ett tillstånd av hämning. Arbetet
får därigenom en negativ egenskap, som blir allt
mer framträdande. Fall II kan tänkas uppkomma
genom en överdriven social ambition. Så vanlig
torde denna situation icke vara, då den snart
måste visa sig ohållbar.
Fall III får däremot antas vara ganska vanligt.
Situationen är här den, att arbetet allt för litet
tar individens förmåga i anspråk. I stället för
spänning inträder ett tillstånd, som i figuren har
betecknats som vakuum. Det uppstår en tomhet i
personligheten, och1 denna ger upphov till längtan
efter omväxling och spänning. Människor, som"
framlever sitt liv i ett arbete enligt typ III, söker
surrogatspänning i nöjeslivet. Men även andra
vägar anlitas för att få spänning i tillvaron. Man
ansluter sig till extrema rörelser, politiska och
ideella. Det väsentliga är ofta därvid inte de idéer,
som en rörelse förfäktar. Ofta beror det på
tillfälligheter, om den ena eller den andra rörelsen
väljes. Det avgörande är att tillhörigheten till en
extrem organisation möjliggör den spänning, som
man inte får uppleva i sitt arbete.
1 detta sammanhang ligger det nära till hands
att anknyta några reflexioner om nöjeslivets roll
för människan. Man brukar tala om behovet av
"avkoppling", och detta uttryck synes gå tillbaka
på bilden av den elektriska strömmen som slås
från. Innebörden är klar: spänningen upphör —
man talar ju även om avspänning som synonymt
med avkoppling. Vi framhöll emellertid ovan, att
nöjeslivet för många har uppgiften att
åstadkomma spänning. Det finns alltså två olika sätt att
förhålla sig till nöjeslivet. Den teorin ger sig av
det sagda, att människor, vilka företrädesvis
arbetar enligt typfall /, i nöjeslivet skulle söka
avkoppling, medan människor, som hänför sig till
typfall 111, i nöjeslivet skulle söka spänning.
Till typfall III hänför sig givetvis alla former av
tempoarbete. Det omvittnas från många håll av
arbetarna själva, att tempoarbetet mer eller
mindre innebär ett psykiskt lidande. Man framhäver
ibland den sidan hos tempoarbetet, att det ger
tillfälle till avkoppling från själva arbetet och
möjlighet att syssla med annat i tankarna. En
fabriksarbeterska ger t.ex. följande förklaring:
"Man trivs i det arbetet endast på ett villkor —
att man har en hobby, som kompenserar det
enformiga arbetet. För somliga kvinnor är hem och
familj den hobby, som gör att de håller ut vid en
maskin hela dagarna. De kan låta tankarna löpa
vart de vill och de får den förtjänst, som gör att
de kan kosta på sig lyxen att ha en hobby. Men
det är mycket, mycket få, som trivs med
tempoarbetet för arbetets egen skull." (På Fritid 1946
h. 6 "I vilka yrken trivs kvinnan bäst?") Detta
resonemang utgör knappast ur psykologisk
synpunkt något försvar för tempoarbetet. Inte heller
logiskt sett innebär resonemanget något försvar,
då det i själva verket går ut på, att tempoarbetet
är drägligt ju mer man kan bortse därifrån. När
det gäller att fastställa arbetets egenvärde är
sålunda tempoarbetets dom klart uttalad. Vi kan
inte i detta slags arbete spåra något som är i stånd
att bidra till uppkomsten av den produktiva
spänning, vilken åtföljer det psykologiskt
välanpassade arbetet.
Det kan inte nog understrykas att
förutsättningen för arbetstyp I framför allt är det rätta
förhållandet mellan arbetarens förmåga och hans
arbete. Emellertid4 ligger det i sakens natur att på
detta område måste råda den största relativism.
Ett arbete, som för den ene är alltför enkelt för
att ge upphov till någon spänning, kan för den
andre ur denna synpunkt vara just det rätta
arbetet. Yrkesskickligheten har naturligtvis sin stora
betydelse i detta sammanhang och en vidgad
utbildning i olika hänseenden kan skapa nya
möjligheter att uppleva spänningen i arbetet.
Den rituella mekanismen
Vi har sett vad spänningen i arbetet innebär och
i själva verket är kampen mot ett motstånd del
väsentliga för all spänning. Det kan påstås, att
spänningen i denna bemärkelse är en central
egenskap hos livet. Överallt där liv finns, där
finns det också rörelse och strid, med ett ord:
spänning. En muskel som inte användes
försvagas, ett organ som inte tas i bruk tillbakabildas.
När striden upphör, när spänningen försvinner
— då viker också livet bort. Personligheten är i
sitt förhållande till arbetet i hög grad beroende
av, att arbetet ingår som ett betydelsefullt
moment i den individuella livsspänningen. Vi har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
