Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 5. 1 februari 1947
- Elektromagnetisk snabbskrivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elektromagnetisk
snabbskrivare
621.317.725
Vid mätning av spänningar, speciellt inom
elektroakustiken, vilka omfattar ett mycket stort nivåområde, har man
behov av ett instrument, som har någon form av
"kompression". Detta innebär, att visarutslaget göres
proportionellt mot en sådan funktion av spänningen, att ett
utökat mätområde pressas in på instrumentskalan. Av
naturliga skäl är denna funktion oftast logaritmisk, så att en
linjär decibel- eller neperskala erhålles. Dels uppträder ju
ofta ett logaritmiskt beroende i exempelvis en
rörkarakteristik eller koppling, vilket kan utnyttjas för
kompression, dels motsvarar ofta det förlopp som skall mätas en
exponentialfunktion, vilken vid logaritmisk återgivning
göres linjär. Många gånger är det mycket fördelaktigt att
kunna uppteckna en efterklangskurva, vilken vid likformig
ljudintensitet blir exponentiell, som en rät linje. Det
erforderliga mätområdet vid akustiska mätningar beror
givetvis på deras art, men vid exempelvis
efterklangsmätningar fordras i allmänhet åtminstone 50 dB. Vidare är
det önskvärt, att instrumentet skall vara registrerande, så
att ett förlopp kontinuerligt kan upptecknas på ett
papper så snabbt, att intensitetsvariationerna i exempelvis tal
och musik kan registreras ävensom mycket korta
efterklangstider. De befintliga instrument, som kan sägas
uppfylla dessa krav, arbetar i huvudsak alla efter samma
grundprincip nämligen den, att mätspänningen ligger över
en potentiometer, vars glidkontakt är fast förbunden med
skrivstiftet. Kontakten bringas att inställa sig så, att
ständigt samma utspänning från potentiometern erhålles, och
kommer så långt skrivhastigheten medger att följa
mätspänningens variationer, vilka således upptecknas av
ritstiftet.
I en av Meyer och Keidel1 angiven konstruktion
användes en vätskepotentiometer med logaritmisk
motståndsfördelning. Glidkontakten, som doppar ned i vätskan, är
förenad med visaren på ett vridspoleinstrument.
Registreringen måste ske fotografiskt, enär inte tillräcklig kraft
lämnas för att driva ett skrivsystem. Den maximala
skrivhastigheten uppgår till ca 600 dB/s med en potentiometer
på 80 dB. En liknande konstruktion har angivits av J O
Nielsen2.
 |
Fig. 1. Principschema för
snabbskrivare, bestående av
förstärkare, likriktare, balanserad
likspänningsförstärkare och
balanserat drivsteg. |
|
| Fig. 2. Elektromagnetisk snabbskrivare. |
Övriga tidigare instrument, som intresserar i detta
sammanhang, arbetar samtliga med mekanisk drift av det
rörliga systemet. I den mest bekanta av dessa,
Neumann-skrivaren3, består drivanordningen av en roterande
friktionsskiva, som omslutes av en gaffel, vilken är fast
förbunden med skrivstiftet. Ett av gaffelns båda ben bringas
genom en magnetisk koppling alternativt i kontakt med
skivan, varvid en fram- och återgående rörelse erhålles.
Detta instrument, som för övrigt ingår i praktiskt taget
varje uppställning för akustiska mätningar, har en
maximal skrivhastighet av ca 300 mm/s och är utrustat med
potentiometrar för olika mätområden. Den enda väsentliga
nackdelen med denna skrivare är, att friktionskopplingen
lätt blir sliten, varvid skrivaren blir långsam och gärna
instabil. Samma dåliga egenskaper får den, om kopplingen
utsättes för olja från smörjsystemet. Instrumentet är
därför olämpligt för långtidsregistreringar.
Vid Bell Laboratories har utexperimenterats en
snabbskrivare4, som liksom Neumanns har friktionskoppling. Det
mekaniska utförandet är emellertid mera komplicerat. En
fördel är, att skrivhastigheten genom en enkel
omkoppling kan varieras inom mycket vida gränser.
Avsikten vid konstruktionen av det nedan beskrivna
instrumentet var att få en skrivare snabbare än Neumanns
och bättre lämpad för långtidsregistreringar. Detta
lyckades också genom att införa rent elektrisk i stället för
mekanisk överföring av ställkraften. Denna är så kraftig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0122.html
