Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 15 februari 1947 - Hur svetsas aluminium? av R Gunnert - Dieselmotorer i miniatyr, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 19A7
153
Sömsvetsning (se fig. 3) är ganska lik punktsvetsning,
men elektroderna utgöres av rullar. Svetsmaskinen är här
utrustad med elektriskt manövrerad anordning för att
sluta och bryta strömmen. Elektrodrullarna, som kyles
av en vattenstråle, frammatas med en hastighet av mellan
0,3 och 1,5 m/min. Vid stegsvetsning tillföres strömmen,
då hjulen står stilla. Svetshastigheten anpassas så, att
punkterna lagom överlappar varandra och så att deras
diameter blir den rätta, vilket är ca två gånger
plåttjockleken pius 1,5 mm.
Även vid sömsvetsning har man nackdelen av
fastklibb-ning av aluminium vid elektroderna. Lämpligen rengörs
de med en groV smärgelduk för att göra rullarnas yta grov
och därigenom förminska deras benägenhet för slirning.
Den tredje motståndssvetsmetoden, brännsvetsning,
består däri, att de två arbetsstyckena, som skall
sammansvetsas, fastsältes i två fastspänningsdon i en
brännsvets-maskin. Maskinen förskjuter ändarna mot varandra, tills
ljusbågar uppstår. Ändarna förs vidare mot varandra, så
att bågarna vidmakthålles, och svetsningen sker genom
att ändarna tillräckligt hårt trycks mot varandra, tills de
kallnat. Metoden användes för svetsning av stumfogar,
fasade kantfogar, stänger, rör och dylikt. Svetstiden, som
är ett par sekunder, måste här hållas särskilt noga.
Svets-anläggningen skall ha mycket större kapacitet än
motsvarande för stålsvetsning. Man använder en strömstyrka
av 150 A/mm2 och en sammantryckningskraft av 14—21
kp/mm2.
Motståndssvetsarna är lika starka, om icke starkare än
smältsvetsar.
Lödning av aluminium
Lödning kan ofta vara att föredra framför svetsning,
antingen av ekonomiska hänsyn eller för att en lödskarv
fordrar mindre efterbearbetning än en svets. Hållfastheten
och korrosionsmotståndet blir ungefär desamma som i
svetsar. Man använder ett tillsatsmaterial (lod), som har
lägre smältpunkt än grundmaterialet, vilket alltså inte
behöver smälta. Lodet skall ha tillräckligt låg
smälttemperatur för att medge god marginal. Genom tillsats av
kisel, koppar, zink och en del andra element är detta
möjligt att åstadkomma. Lodet kan tillsättas i form av en
lödtråd, trådring eller plåt som vid lödning av andra
material. Stundom har man grundmaterialet belagt med lod.
Flussmedlet skall ha lägre smältpunkt än lodet och det
anbringas antingen som ett torrt pulver eller uppslammat
i vatten eller metylalkohol. Fogarna får ej läggas upp
sugtätt utan bör vid lödningar av under 6 mm längd ha ett
spel på 0,15—0,25 mm och på längre fogar upp till 0,6 mm.
Hårdlödning av aluminium kan utföras på tre olika sätt:
i ugn, i bad och med låga.
Den viktigaste metoden torde vara ugnslödning. Delarna
hoppsättes, bestrykes med flussmedel och upphettas i en
ugn till lödtemperatur. Vanligen använder man
muffel-ugnar. Användes gaseldade ugnar, får avgaserna inte
komma i kontakt med arbetsstycket. Ugnens atmosfär
behöver inte nödvändigtvis vara luftfri. Ugnen skall hålla
temperaturen inom en tolerans av ca 8°C.
Lödning i bad sker genom arbetsstyckets neddoppning i
ett bad av smält flussmedel. Badet skall ha något högre
temperatur än lodets smälttemperatur. Arbetsstycket
sammanhålles under neddoppningen i fixtur.
Lödning med brännare (svetslödning) sker såsom vid
svetsning, men grundmaterialet smältes inte. Denna
löd-metod har med gott resultat använts på 2 S och 3 S saml
vissa varmhärdade legeringar.
Allt aluminiumgods är efter lödning, antingen den skett
i ugn, i bad eller med brännare, åtminstone partiellt i
glödgat tillstånd. De varmhärdade legeringarna kan genom
härdning ånyo ges högre hållfasthet. Liksom vid
aluminiumsvetsning fordras även vid lödning god rengöring
före och efter lödningen. Hållfasthet och motstånd mot
korrosion blir ungefär desamma som vid svetsning.
Mjuklödning av aluminium är mindre att
rekommendera. Blylod är inte lämpligt, emedan bly inte väl
lege-rar sig med aluminium. Lämpligare är
tenn—zink—aluminiumlegeringar. Lod, som är inblandat i flussmedlet,
finns även. Eftersom en mjuklödd skarv angripes av
korrosion, bör den skyddas genom fernissning eller dylikt.
En aluminiumsvetsare kan lämpligen underkastas
likadana prov som stålsvetsare. Därvid användes böjprov,
dragprov etc. I de fall då det gäller kontroll av att en
svets är fullgod, kan man nöja sig med noggrann okulär
undersökning. Röntgning är också användbar. Ett annat
sätt är att bestryka svetsen med en olja, innehållande
fluorescerande medel, vilket kvarstannar i sprickor o.d.
då resten torkats bort. Vid befraktning i ultraviolett ljus
kan man se defekterna. R Gunnert
Dieselmotorer i miniatyr. På utställningen "Teknik i
miniatyr" på Tekniska Museet hösten 1946 och nu senast
på ungdomsveckan i Östermans bilhallar visades bl.a. en
serie dieselmotorer, vilka på grund av sina utomordentligt
små dimensioner tilldrog sig stor och berättigad
uppmärksamhet. Serien bestod av fyra encylindriga motorer av
vändspolningstyp, fig. 1, utförda som hobbyarbete av
finmekaniker H Fjellström, Stockholm, enligt följande
specifikation:
Kolvdiameter mm Slaglängd mm Optimalt
kompressions-förhållande Vikt exkl. svänghjul g
12 18 15 275
6 9 18,5 45
4 6,3 19,5 15
3,16 5,2 20 8
Fig. 3. Sömsvets är en rad av täta svetspunkter och
svetsmetoden är mycket snabb.
Motorerna kördes på en eterblandning av följande
ungefärliga sammansättning: eter 50 %, varnolen 30 %,
paraffinolja 15 %, ricinolja 5 %. Enligt konstruktörens uppgift
varierade den optimala sammansättningen något mellan
de olika motorerna.
Den näst största motorn har effektprovats med tillhjälp
av en enkel effektvåg (bromstrumma och viktbelastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
