Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 22 februari 1947 - Descartes — en tekniker inom matematiken, av Eric von Born
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. René Descartes (Renatus Cartesius), född 31 mars
1596, död 11 februari 1650.
träffat med Galileo Galilei, begav han sig 1629
till Nederländerna, där han vistades på tretton
olika platser. Senare kallades han av kardinal
Richelieu för en kort tid tillbaka till det franska
hemlandet, där han blev medlem av den
nygrundade Académie Frangaise. Det verk, som
innehåller de banbrytande satserna för den analytiska
geometrin, utgav han 1637 under titeln
"Géome-trie", medan hans mest lästa allmänna filosofiska
arbete "Meditationes" utkom 1641. För jämnt
trenne sekler sedan författade han för en
prinsessa, den ur det trettioåriga krigets historia välkände
böhmiska "vinterkonungens" dotter, en skrift om
"Själens lidelser", och tre år senare mottog han
av drottning Kristina kallelsen att gästa Sverige,
som han i ett brev benämner "björnarnas land
bland klippor och is". Den svenska regentinnan
hade umgåtts med planen på att här stifta en
vetenskapsakademi efter franskt mönster och var
därför i behov av den franske lärdes bistånd.
Det nordiska klimatet visade sig dock vara
ödesdigert för Descartes med hans svaga bröst. Under
ett tidigt morgonbesök i biblioteket förkylde han
sig, och efter nio dagars sjukdom bragte honom
en lunginflammation den 11 februari 1650 på bår.
Hans stoft bisattes först i Adolf Fredriks kyrka
i Stockholm, där Sergels minnesvård ännu i dag
bär vittnesbörd om hans snille, men fördes 1666
tillbaka till den franska fosterjorden, där hans
jordiska kvarlevor nu vila i kyrkan S:te
Gene-viève du Mond i Paris. Det bästa porträttet av
René Descartes, fig. 1, som i sina skrifter vanligen
betjänat sig av den latinska namnformen Renatus
Cartesius, är en bröstbild, som troligen
framställts av Frans Hals och borde finnas i Louvren.
Under 1600-talets första hälft gjorde
naturvetenskaperna avsevärt snabba framsteg. De av Kepler
fastslagna lagarna bildade från och med nu en
fast punkt för beräkning av avståndet mellan
himlakroppar. Hydrauliska pressen, manometern,
barometern och teleskopet uppfunnos, och för
jämnt trenne sekler sedan uppfann Kircher
slutligen laterna magican och förklarade Fata
Mor-gana ävensom fluorescensen och
fosforescen-sens hemligheter. Engelsmännen Napier och
Briggs och oberoende av dem schweizaren Bürgi
uppfunno logaritmerna och löste därmed en
uppgift, som för mången efteråt framstått soin ett
sannskyldigt columbusägg. Tvenne framstående
franska matematiker, nämligen hugenottättlingen
Francois Viète eller Vieta och Pierre de Fermat
hade därjämte med framgång sökt lägga grunden
till den nyare matematiken, den förre genom att
införa skilda transformationsmetoder för
ekvationer, varvid substitutionsmetoden fick
tjänstgöra som ett särskilt värdefullt hjälpmedel vid
hyfsningen under det att ekvationens
koefficienter för vissa fall blevo symmetriska funktioner
av dess rötter. Fermat återigen stödde sig främst
på forntidens siste store matematiker Diofantos
från Alexandria och efterlämnade förutom en
efter honom uppkallad lag det kända problem,
som fått bära hans namn och förblivit olöst fram
till vår tid. Med intryck av alla dessa och många
andra forskningsrön gick Descartes nu stadigt
fram på matematikens steniga stigar. Han blev sitt
lands och kanske sin tids störste matematiker.
Skulle vi glömma detta faktum, böra vi
ihågkomma, att det var Descartes, som införde
beteckningen exponent och därmed lärde oss räkna
med potenser, medan han tillika präglade
begreppen reella och imaginära tal samt fastslog
förekomsten av negativa rötter, vartill han fogade
lagen om ändrade tecken inom parenteser,
föregångna av minus, varjämte Descartes före Euler
torde ha fastslagit dennes summationsformel.
Alla dessa vinningar inom matematiken blekna
dock inför den storslagna upptäckt, som numera
möjliggör en räknemässig undersökning av alla
geometriska figurer genom att de element, varav
de uppbyggts, bestämmas med stöd av axlar, som
Descartes ursprungligen benämnde
"fundamentallinjerna", fig. 2, och vilka under de senast för-
Fig. 2. Koordinatsystemet, av Descartes demonstrerat med
en mekanisk anordning, vari origo betecknats med Y,
abskissan med Z och ordinatan med X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
