Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 22 februari 1947 - Ballistiska erfarenheter av luftmotståndet, av Henrik Nordenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
187
Fig. 4. Inskjutet samband mellan luftmotstånd och
hastighet för 335 < V < 357.
teoretisk väg. Man kan dessutom aldrig fastställa
en matematisk diskontinuitet genom praktiska
försök, varför Dupuis’ hypotes fortfarande gäller
för ballistiskt bruk.
År 1945 utfördes en serie skjutningar vid
Prov-skjutningscentralen i Karlsborg för undersökning
av variationerna hos Q omkring ljudhastigheten.
Dessa utfördes enligt den metod, som beskrivits
under föregående rubrik.
Omkring 500 skott skötos så, att
medelhastig-heterna hos de olika skotten fördelades jämnt
omkring Vs. Sambandet mellan luftmotstånd och
hastighet enligt denna skjutning framgår av fig. 4.
Varje i figuren markerad punkt anger
medelvärdet av luftmotståndet hos de 15—20 skott, vilkas
medelhastighet fallit inom resp.
hastighetsintervall av 1,0 m/s. Skjutningen utfördes med 9 mm
ammunition. Vs var 341 m/s.
Enligt denna skjutning har luftmotståndet
sålunda ett maximum vid V i= Vs och ett minimum
vid ca 10 m/s högre hastighet. Resultatet är
överraskande. Man ser dock omedelbart, att den
erhållna minskningen av Q är så ringa, att den
saknar betydelse ur praktisk ballistisk synpunkt.
Detta torde också förklara varför fenomenet icke
observerats tidigare vid rutinmässiga mätningar
av olika projektilers luftmotstånd. Det är
dessutom tills vidare osäkert, om företeelsen
återkommer vid alla tänkbara projektilformer.
Om motståndskurvan i fig. 4 överföres till ett
/vD-diagram, får detta ett utseende, som anges i
fig. 5. Det spetsformade maximum, som uppstår
vid M i=l, ger en i många avseenden naturligare
förening mellan kurvgrenarna på ömse sidor om
ljudhastigheten, än vad som erhålles på
konventionellt sätt enligt fig. 2.
Orsakerna till luftmotståndsfunktionens maximum
vid V = Vs.
De faktorer, som ingå i luftmotståndet, äro:
övertryck framtill på projektilen, undertryck
baktill samt friktionskrafter i mantelytan. De
båda förstnämnda utgöra huvuddelen av
luftmotståndet vid ballistiska hastigheter. Vid
projektiler med stor mantelyta i förhållande till
tvärarean — längden ca 4 gånger kalibern — uppgå
friktionskrafterna till högst 5 % enligt många
forskare. Vid den här använda korta kulan -—•
längden ca 1,5 gånger kalibern — torde de
uppgå till högst 3 %.
Vid hastigheter under Vs komma de av kulan
kontinuerligt utsända tryckstörningarna, vilkas
fortplantningshastighet är Vs, att orsaka en
täthetsökning i luften framför kulan. Då
hastigheten ökar trängs denna förtätningszon ihop och
vid V i= Vs ha alla tidigare i rörelseriktningen
utsända tryckstörningar lagrats på varandra.
Kulan blir liksom stående i denna luftförtätning.
På större delen av kulans mantelyta är det
statiska trycket då lika med trycket i denna
förtätningszon. I fig. 6 är till vänster schematiskt
återgivet liur summan av de statiska och dynamiska
trycken vinkelrätt mot kulans mantelyta varierar
utmed en generatris då V i= Vs.
Då hastigheten är något större än Vs lämnar
kulan den överlagrade förtätningszonen bakom
sig. Tryckstörningarna utsändas nu
huvudsakligen från spetsen och dessa bilda bogvågen.
Denna är också en överlagring av tidigare
genererade tryck och täthetsstörningar men av
annan karaktär. Trycket på yttersta spetsen av
kulan är naturligt nog något större då
hastigheten ökar i förhållande till clet i figuren
illustrerade fallet. Omedelbart bakom bogvågen är
dock trycket väsentligt lägre än i denna och det
kan till och med förekomma undertryck.
Jämförelse kan därvidlag göras med den sugvåg, som
följer efter tryckvågen vid en bombbrisad. Det på
kulans yta verkande trycket skulle således vara
fördelat såsom återges till höger i fig. 6.
Frånsett friktionskrafterna i kulans mantelyta
är luftmotståndet lika med resultanten av de på
denna verkande trycken. Friktionskrafterna äro
dock enligt ovan relativt obetydliga och deras
variationer kunna försummas tills vidare. Vid
jämförelse mellan figurerna visar det sig, att
trycksänkningen bakom bogvågen vid den högre
Fig. 5. Sambandet mellan Kd och M gällande för trubbiga
projektiler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
