Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1947 - Befälsuttagning vid värnpliktstjänstgöringen och teknikerna, av Bengt Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 mars 1917
201
Befälsuttagning
vid värnpliktsljänslgöringen och teknikerna
Överstelöjtnant Bengt Brusewitz, Kristianstad
Då det andra världskriget bröt ut 1939
tvingades den svenska statsledningen att med hänsyn
till vårt lands säkerhet successivt ställa stora
delar av landets försvarskrafter på krigsfot.
Härvid inkallades till tjänstgöring värnpliktiga av
väsentligt olika utbildning och av väsentligt olika
åldrar. Enligt planerna skulle
krigsorganisationens behov av befäl fyllas dels med värnpliktiga,
vilka under sin första tjänstgöring erhållit
utbildning till underbefäl, dels av värnpliktiga, vilka
efter avslutad första tjänstgöring frivilligt
undergått viss militär utbildning, landstormsbefälet,
omfattande underbefäl, underofficerare och
officerare, dels av reservbefäl och slutligen av det
aktiva befälet. Det aktiva befälet är ju av
naturliga skäl relativt fåtaligt i vårt land. Kostnaderna
nödvändiggör en stark begränsning av kadrarna.
I stort sett kan man säga, att denna kader är
avpassad uteslutande för fredsutbildningens behov.
Antalet reservbefäl är betingat av den frivilliga
anslutning, som erhålles under olika perioder, och
i senaste härordning begränsad till högst 220 om
året (fig. 1). Även här spela ju kostnadsskäl in.
Idealet vore ju att behovet av befäl — såväl
underofficerare som officerare — helt kunde fyllas
genom reservbefälets komplement till den aktiva
kadern. Så har emellertid aldrig varit fallet i vårt
land. Den frivilliga landstormsrörelsen, som är en
direkt följd av erfarenheterna från det första
världskrigets mobilisering, skulle utgöra det
felande komplementet. Erfarenheterna från
beredskapstjänstgöringen ha emellertid — utan att jag
därför vill förringa landstormsbefälets stora
insatser — visat, att en utbildning grundad
uteslutande på frivillighetens väg genom
kvällslektioner, söndagsövniugar och kortare lägerkurser
med en relativt kort första tjänstgöring som
grund icke är tillräcklig för att skapa befäl av
den kvalitet, som det moderna kriget fordrar. Jag
har själv talat med många av dessa
landstorms-officerare, duktigt folk, brinnande i anden och
besjälade av viljan att verkligen ta befäl över sitt
folk. De ha enstämmigt förklarat att vad som
främst saknats i deras utbildning var förmågan
Föredrag i Svenska Teknologföreningen den 20 november 1946.
355.231(485)
att på ett naturligt sätt ta befäl och få truppen att
känna det. Svensk trupp är som känt lyhörd och
ställer stora krav på sitt befäl.
Till följd av dessa erfarenheter togs, då frågan
om en ny härordning 1941 ånyo blev aktuell, den
frågan upp, hur krigsmaktens behov av befäl
skulle kunna tillgodoses och den tanken vann då
gehör, att av de värnpliktiga skulle eliten, intill
en viss procentsats av värnpliktskontingenten, tas
ut för utbildning till värnpliktig underofficer
respektive värnpliktig officer. Ehuru den första
tjänstgöringstidens längd utsträcktes från 260
dagar för studenter till ett år ansågs det inom
den kommission, som tillsatts för detta ändamål,
att det knappast skulle vara görligt att under tiden
för den första tjänstgöringen bibringa ens de
kvalificerade värnpliktiga sådan utbildning att de
därefter vore användbara som underofficerare
och officerare. Bl.a. på grund av erfarenheterna
från tidigare härordningar och icke minst på
grund av utländska erfarenheter sattes därför
tiden för utbildningen av värnpliktig underofficer
till 18 månader och av värnpliktig officer till
24 månader. De till denna utbildning uttagna
värnpliktiga, vilka skulle tas ut icke bara bland
studenter och likställda utan också bland övriga
värnpliktiga, skulle som ersättning för denna
förlängda värnpliktstjänstgöring erhålla en premie,
vars storlek då bestämdes till 500 respektive
1 500 kr., varav dock endast 250 respektive
1 250 kr. utbetalades under beredskapstiden.
Under tiden fram till 1945 förmärktes bland de till
denna förlängda utbildning uttagna värnpliktiga
icke någon ovilja, ej heller hördes några
väsentliga klagomål. Detta sammanhängde helt
naturligt med att även övriga värnpliktiga genom
beredskapstjänstgöringen fingo sin första
tjänstgöring automatiskt förlängd med 6 månader och
mera. Sedan beredskapen upphört har emellertid
en viss ovilja bland dessa befälsuttagna kunnat
förmärkas. Sålunda har från en del håll anmälts
att de värnpliktiga ofta genom mäskning söka
undandra sig en utbildning till befäl för att slippa
den längre tjänstgöringstiden. Härigenom
kommer helt naturligt den idé, som legat till grund för
1942 års härordning, att äventyras, Det erforder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
