Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1947 - Kraftförsörjningen i Nederländerna, av Sture Kåell - Två betänkanden från Elkraftutredningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
213
Schwaigers teorier. För att skydda stationerna brukar man
i regel anordna inledningen i form av en kabel oftast
minst 900 m lång. I de fall luftledningen går ända fram
till stationen har man ibland satt upp icke mindre än fem
blixtfångande linor.
Systemen är jordade över petersenspolar. Deras
utpla-cering är mycket noga genomtänkt med hänsyn till den
stora laddningsströmmen, som man får i kablarna vid
jordfel. Man är även mycket noga med utbalanseringen
av ledningarna. Fasledarna placeras därför i hörnen av
en liksidig triangel. Detta gäller 150 kV systemet. Vid 100
kV linjerna har de dock placerats horisontellt. Den
osymmetri, som kan uppstå, kompenserar man, när kablar är
anslutna, genom att göra fasledarna hos dessa något olika
långa. Det kan räcka med något tiotal meter.
Luftledningarna utföres med faslinorna av koppar, 150
mm2 för 150 kV systemet och 95 mm2 för 100 kV
systemet. Fasavstånden är 5 à 6 m för det förra och 3,4 m
för det senare systemet. De blixtfångande linorna utföres
i regel av brons, uppspända med 60 kp/mm2. Tendensen
är att gå in för galvaniserade konstruktioner i
stålmasterna. I regel byggs de på betongfundament. Varje
mast jordas och man försöker få motstånden i ohm att
bli högst 1/eo av överslagsspänningen hos linjen i kV.
Detta betyder 12 à 13 ohm vid den högre spänningen och
9 ohm vid den lägre. Man använder genomgående
cementerade isolatorer. För att skydda dem anordnas vanligen
ljusbågshorn, vilkas form noga utprovats,
överslagsavståndet är 1 200 mm vid 150 kV systemet och 760 vid
100 kV systemet. På en av 150 kV linjerna, som varit i
drift i 10 år, har man konstaterat trådbrott på många
ställen till följd av vibrationer. Man har därför något
minskat på uppspänningen av linorna. Man har funnit, att
cementerade isolatorer är bättre än andra, när det gäller
att undvika radiostörningar. Däremot har man haft
besvär med störningar från ljusbågshornen.
Kablarna är i regel av enfasutförande. 150 kV kablar
finns till en längd av 200 km enkelledare. De är av
olje-fylld typ med en area av 240 mm2. Städerna Rotterdam
och Haag är förbundna med en 150 kV kabelledning,
bestående av fyra enfaskablar, varav en i reserv. Vid fel
på en av kablarna inkopplas automatiskt reservkabeln.
Stamlinjestationer finns dels av konventionell typ, dels
av en speciellt utexperimenterad kapslad typ. över huvud
taget förekommer kapslade ställverk i tämligen stor
utsträckning i landet, sammanhängande med det relativt
trånga utrymmet och med den ogynnsamma inverkan
närheten till havet och därmed atmosfären har på
anläggningarna. överspänningsavledare användes icke. Man
har i stället sörjt för åskskyddet genom att ordna inled
ning av luftledning till stationen genom kabel eller genom
att installera många blixtfångande linor för att minska
risken mot överspänningsvågor.
Värmedistribution från mottryckscentraler
De speciella problemen rörande central uppvärmning av
flera byggnader i en stad ligger mera på det ekonomiska
planet än på det tekniska. Kostnaden för produktion och
distribution av värmekvantiteterna är större än
bränslekostnaden. Det är skillnaden i det kolpris ångcentralen
får betala och det den enskilde får betala, som skall
uppväga årskostnaden för det i produktions- och
distributionsanläggningarna nedlagda kapitalet. Denna marginal
är mindre vid låga kolpriser än när såsom nu höga priser
är rådande. Av den största betydelse för systemet med
central uppvärmning är dess kombination med elektrisk
mottryckskraftproduktion.
Husuppvärmning av denna typ finns i Holland endast i
Utrecht, där den började införas år 1925. I samband med
återuppbyggnaden av Rotterdam planeras nu installation
av central husuppvärmning även i denna stad.
När man år 1923 måste bygga en ny kraftcentral för
Utrecht strax utanför staden, beslöt man utnyttja den äldre
mitt inne i staden belägna anläggningen som värmecentral
för ångdistribution. Numera sker distributionen enbart
genom vatten uppvärmt till 70 à 110°, beroende på
yttertem-peraturen. Hela den inre staden kan nås från det
distributionsnät av hetvattenledningar, som nu finns. Såväl
bostadshus som affärer, hotell, kyrkor, biografer, offentliga
byggnader, kontor, banker och sjukhus med ett totalt
värmebehov av 55 Mcal/h är anslutna. Fyra pumpar
åstadkommer erforderlig cirkulation vid ett tryck av 4,5 at. Detta
tryck är det högsta som radiatorerna i bostäderna tål. I
centralen finns ett par bufferttankar för att utjämna
vattenbehovet och några filter för att avlägsna föroreningar
i det återvändande vattnet. De nyare pannorna är utförda
för 22 at tryck.
I Rotterdam planerar man att använda 180° temperatur
på vattnet, varvid man måste gå upp med trycket till
14 at för att undvika ångbildning. Fördelen med detta
system är ökad värmetransportkapacitet hos
ledningsnätet. Man måste då installera "värme-transformatorer"
hos konsumenterna för att ej få för högt tryck i
husinstallationerna.
I såväl den gamla som den nya stationen finns
mottrycks-turbininaskineri. Turbingeneratorerna samkör med
provinsens övriga kraftstationer. Om spänningen sjunker mer
än 20 %, kopplas en av generatorerna automatiskt bort
från nätet och matar sedan enbart lokalnätet i
kraftstationerna. Vid samköming bestämmes belastningen av
turbinerna av trycket hos den alstrade ångan och
konden-sortrycket. Det är således värmebehovet som automatiskt
bestämmer kraftproduktionen.
Tidigare isolerades hetvattensledningarna med magnesia
eller asbest. Numera användes kork eller porös betong.
Vid nedläggning av rör isolerade med betong bygges
betongformar, i vilka rören lägges ned och hopsvetsas.
Betongen gjutes därefter kring rören. Ett asfaltlager skyddar
betongen mot fukt utifrån. De rör, som isoleras med kork,
iordningställes helt före nedläggningen. De förses ytterst
med dubbla lager av asfaltpapp och svetsas ihop
färdig-isolerade. Svetsarna isoleras på platsen. Rördiametern är
300 mm. På var 60 à 80 m finns expansionsskarvar av
koppar. Mittpunkten mellan skarvarna fixeras i gatan.
Husinstallationen är ofta så ordnad, att återgångsvattnet
kan blandas med det heta vattnet i sådan proportion, att
lämplig temperatur erhålles. Man reglerar då på
återgångsvattnets temperatur. Denna reglering sker
automatiskt. Hos större konsumenter mätes värmemängden med
kalorimeter, som integrerar produkten av vattenmängd
och skillnaden i temperatur mellan till- och
återlednings-vattnet. I mindre installationer finns en enkel
vattenmängdsmätare i återgångsledningen och termometrar i
till-och återledningarna. Skillnaden i temperatur läses så ofta
som möjligt under avläsningsperioden (vanligen en
månad). Produkten av vattenmängd och medeltalet av
temperaturdifferensen bestämmer vilken värmemängd, som
skall debiteras. Sture Kåell
Två betänkanden från Elkraftutredningen.
Elkraftutredningen, som har i uppdrag att undersöka
möjligheterna att genom statens medverkan mera planmässigt
än hittills trygga landets och särskilt landsbygdens
försörjning med elektrisk kraft, har den 2 januari 1947
framlagt resultatet av undersökningen rörande ett par viktiga
avsnitt av utredningsuppdraget.
Den grundläggande undersökningen av vissa förhållanden
inom detaljdistributionen kommer att redovisas i en serie
redogörelser, nämligen en inledande översikt, en
redogörelse för varje län och slutligen en sammanfattande
riksredogörelse. Länsredogörelserna innehåller bl.a. en
förteckning över samtliga detaljdistributörer i länet med
uppgift om varje företags kostnader för inköpt råkraft och
priser vid försäljning av kraft. Med ledning av gällande
tariffer har för varje distributionsområde uträknats
medelpriset för elkraft dels under rådande förbrukningsförhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
