Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - Stålets omvandlingar vid härdning, av Per O Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
227
tion av temperaturen erhålles en S-formad kurva,
fig. 7. Diagrammet, som gäller för kolstål med
0,8 % kol, har två kurvgrenar; den ena markerar,
när omvandlingen av austeniten börjar och den
andra, när denna är fullbordad. Det är denna
kurva som kallas Bains S-kurva eller TTT-kurva
efter "Time-Temperature-Transformation
diagram"’ och är i fig. 7 återgiven i den form, som
ursprungligen angavs av Bain. Enligt diagrammet
är austenitens beständighet stor strax under At
men minskar snabbt med temperaturen ned till
ca 500°C, där den har ett utpräglat minimum,
men ökar sedan ocli har ett maximum vid ca
250°C. Under en viss temperatur ta sker
omvandling till martensit, hur hastigt kylningen än sker.
Detta framgår ej av S-kurvan, fig. 7, utan denna
borde ha avslutning nedtill, som återges på fig. 8
(enligt Cohen), för att ge en bild av de verkliga
förhållandena. Hur stor del av austeniten, som
omvandlas, beror på temperaturen. Mellan
temperaturerna fi och t2 kommer endast en del av
austeniten att övergå till martensit, om stålet
hålles inom nämnda temperaturområde. Resten
kommer så småningom att bilda s.k. bainit. För att
fullständig martensitomvandling skall ske, måste
stålet kylas under temperaturen t3. De
omvandlingsprodukter, som bildas vid isoterm
omvandling, varierar starkt med temperaturen. I
tempe-raturintervallet 720-—500°G bildas perlit i övre
delen, fig. 7. Med sjunkande temperatur blir
perliten allt finare, samtidigt som omvandlingstiden
minskar och övergår så småningom till sorbit. Då
bildandet av perlit beror på diffusion av kol, som
förenar sig med järn till järnkarbid, inses att, då
diffusionen försvåras genom låg hålltemperatur,
kolet ej hinner diffundera så lång väg, och
perliten blir finare. Efter omvandling i
temperatur-området 500—450°C är strukturen konturlös och
liknar mycket troostit (fig. 11). I området 450
—200°G bildas relativt hårda
omvandlingsprodukter, vilka i övre delen av temperaturområdet
har en obestämd struktur men i nedre delen har
ett nåligt utseende påminnande om anlöpt
martensit. Dessa strukturer kallas med ett gemensamt
namn för bainit efter deras upptäckare Bain
(tyska "Zwiscliengefiige"). De mekaniska egen
skaperna följer växlingarna i strukturen; när
omvandlingstemperaturen sjunker, växer hårdheten,
fig. 9, samtidigt som strukturen blir mer ocli mer
nålig. I temperaturområdet 550—450°G är
hårdheten relativt konstant. Det är just inom detta
område, som strukturen ändras från den
lamellära till den nåliga typen. Bainitens byggnad
är ej fullt klarlagd, men den skiljer sig från den
anlöpta martensiten. Troligen sker någon sorts
utskiljning av karbid i finfördelad form. Bainiten
har större seghet och tänjbarhet än anlöpt
martensit av samma hårdhet. Skillnaden är dock
endast utpräglad för kolstål och låglegerade stål.
En härdningsmetod, som syftar till att omvandla
Fig. 5. Bainit -f martensit.
Fig. 6. Bainit.
Fig. 7. S-kuroa (enl. Bain).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
