Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - En hårdhetsmätare för gjuterisand, av Lars-Birger Lindh — Sven Thrysin - Hipresil-transofrmatorplåt, av S Bemert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
235
Fig. 6. I
form-massan utbildade krafter under
antagande av
avskjuvning.
Fig. 7. Flytlinjer i sand under en belastad påle.
som varit för handen vid konstruktionen av apparaten.
Tack vare gynnsamma omständigheter — liäri må räknas
det förhållandet, att elasticitet och plasticitet i
inträng-ningskroppen (härdat stål) är av helt annan
storleksordning än i formmassan — har svårigheterna stannat vid
utformandet av detaljer i försöksanordningen.
Det synes alltså, som om den relaterade
hårdhetsprova-ren skulle innebära något nytt inom
hårdhetsmätningstekniken eftersom den veterligen är den första mekaniska
mätningsanordningen av den belastning per ytenhet ett
material förmår uthärda, innan en varaktig
deformation uppstått efter intryckskroppen.
Den mest påtagliga tillämpningen av metoden ur
gjuteri-teknisk synpunkt är, att man fått en möjlighet att
bestämma det tryck en formyta tål utan att deformeras av
järnet, överskrider nämligen järnets tryck formmassans
flytgräns — eller Hfi — erhålles ett bestående intryck av
formytan. Formhåligheten blir tydligen större och
därmed får även det färdiga godset grövre dimensioner än
som avsetts.
Lars-Birger Lindh — Sven Thrysin
Litteratur
1. Lindh—Thrysin: Undersökning rörande gjuterisandens
flytbar-het. Examensarbete KTH. Stockholm 1944.
2. Endell m.fl.: Vber die Bedeutung der Quellfåhigkeit toniger
Bindemittel für Giesereisande. Giesserei 27 (1940) h. 24, 25.
3. Wretblad: Metallografförbundets hdrdhetshandbok. Stockholm
1937.
4. Krey: Erddruck, Erdwiderstand und Tragfähigkeit des
Bau-grundes. 4:e uppl. Berlin 1932.
Hipersil-transformatorplåt. När den kisellegerade
plåten för 40 år sedan introducerades, tack vare
experimentella arbeten utförda av Hadfield i England och Gumlich i
Tyskland, revolutionerade den transformatortillverkningen.
Tack vare dess höga elektriska resistivitet och goda
magnetiserbarhet reducerades förlusterna till hälften, varigenom
transformatorerna kunde arbeta vid 50 % högre
induktioner, och man kunde minska volym och vikt högst
avsevärt. Samtidigt eliminerades åldringen tack vare
förbättrade värmebehandlingar av plåten.
Under 35 år var kiselplåten utan konkurrens som
kärn-|)låt för distributions- och krafttransformatorer. Åtskilliga
försök har gjorts att finna någon bättre transformatorplål
men utan framgång. Järnnickellegeringar såsom Hipernik
(f/igh Permeability Nicke 1) med 40—60 % nickel har tack
vare hög begynnelsepermeabilitet fått stor användning vid
tillverkning av radio- och strömtransformatorer och den
höglegerade nickelplåten såsom Permalloy med 78,5 %
nickel inom telegraf- och telefonindustrien. Dessa
legeringars höga kostnad och låga mättningsvärde utesluter dock
deras användning vid tillverkning av större
transformatorer.
Då någon ersättning för den kisellegerade plåten icke
kunde finnas, nedlades ett enormt forsknings- och
utvecklingsarbete på att förbättra Hadfields ursprungliga
legering. Som resultat av detta arbete kan nämnas att den
nuvarande kommersiella kiselplåten har 50 % lägre
järnförluster än för 40 år sedan. Maximumpermeabiliteten har
samtidigt mer än fördubblats. Permeabiliteten vid höga
flödestätheter har dock icke i väsentlig grad förbättrats.
Att det finns möjligheter att ytterligare förbättra plåten
har varit känt sedan länge. I första hand har
forskningsarbeten vid Westinghouse Research Laboratory sedan 1916
visat, att det är möjligt att reducera hysteresisförlusterna
till ännu lägre värden genom borttagande av föroreningar,
i synnerhet kol, och genom en ökning av kornstorleken.
Å andra sidan har det varit känt sedan 15 år att järn
och järnkisellegeringar är magnetiskt anisotropa, dvs. att
de magnetiska egenskaperna, i synnerhet permeabiliteten
vid höga flödestätheter, är olika i de olika kristallografiska
riktningarna, se fig. 1. Om legeringen kunde behandlas på
ett sådant sätt, att alla eller de flesta kristallkornen blev
så orienterade, att kubkanten (100) låge parallell med den
riktning, i vilken det färdiga materialet magnetiseras, så
skulle man få en betydligt högre flödestäthet än med
kornen slumpvis orienterade för samma magnetiserande ström,
eller fältstyrka, se fig. 1. Forskningsarbeten efter denna
linje har utförts vid olika laboratorier under de senaste
15 åren och framgångsrika metoder har utvecklats för
tillverkning av plåtstrimlor med kristallernas kubkanter
parallella med valsriktningen.
För det tredje är det generellt fastställt att åldring, dvs.
förändringar av de magnetiska egenskaperna, i synnerhet
ökning av hysteresisförlusterna vid drifttemperatur,
förorsakas av utskiljningar av föroreningar från en övermättad
fast lösning. Åldringen elimineras därför bäst genom att
reducera föroreningarna till löslighetsgränsen vid
rumstemperatur. Detta förenar sig sålunda med processen för
reducering av hysteresisförlusterna, dvs. att om dessa
reduceras till ett lågt värde genom eliminering av föroreningarna
erhålles ingen åldring av materialet. Ett faktum, som är
definitivt fastställt.
B-H
gauss
Fig. 1.
Mag-netiserings-kurva för
en-kristaller av
järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
