Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Likström genom jorden över stora avstånd, av Ragnar Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 mars 1947
319
Likström genom jorden över stora avstånd
Professor Hagnar Lundholm, Göteborg
Frågan om tillkomsten av storkraftöverföringar
med högspänd likström är på intet sätt beroende
av om man kan begagna jorden för
strömåterled-ning eller ej. Å andra sidan skulle en rätt stor
vinst kunna uppnås om jordens ledningsförmåga
kunde utnyttjas på detta sätt. För att ingenting
underlåta har storkraftkommittén redan från
början haft på sitt arbetsprogram att studera de
med strömåterledning i jord sammanhängande
frågorna, såväl ur starkströmsteknisk som ur
svagströmsteknisk synpunkt. Ur
starkströmsteknisk synpunkt träder därvid frågan om
elektrodernas utformning i förgrunden, medan det ur
svagströmssynpunkt är störningssynpunkten som
dominerar.
Försökens utförande
För alstrande av likströmmen användes
kvicksilverlikriktare, vid det sista och största provet
samma likriktare som ingå i
försöksöverföringen Trollhättan—Mellerud. Vattenfallsstyrelsens
kraftledningar utnyttjades för strömtillförseln till
elektroderna. Sammanlagt gjordes sex försök. Vid
de fyra sista var allmänt tågstopp anordnat i stora
delar av landet, vilket gjorde försöken mycket
uppmärksammade. Genom tågstoppet ville man
undvika alla risker för tågolyckor genom
fel-signalering av järnvägarnas signalreläsystem.
Under försöket mättes på ett stort antal ställen
strömstyrkorna i kabelmanteln på
Telegrafstyrelsens rikskablar för telefoni, i järnvägsrälsen vid
flera järnvägssträckor, i järnvägarnas
signalre-läer samt potentialskillnaden mellan olika
punkter på markytan (telefonledningar användes som
mätledningar). De strömstyrkor, som användes
vid de olika proven, lågo mellan ca 20 och ca
330 A. Vid bedömandet av försöksresultaten lia
emellertid mätvärdena proportionerats upp, så att
de motsvara en likströmstyrka av 1 000 A, vilket
är den storleksordning på strömmen, som
ifrågakommer vid en framtida storkraftöverföring.
I stora delar av Sverige utgöres berggrunden
av-urberg med hög specifik resistans, ca 10 000 ohm,
varöver ett relativt tunt lager av lösa jordlager
finnes med lägre resistans. En sådan
jordlagerfördelning är ogynnsam så till vida, att en del av
strömmen håller sig nära jordytan, vilket i sin tur
medför, att den del av totalströmmen, som
uppsuges av kablar och järnvägsskenor, blir förhål-
621.315.052.9 : 621.3.014.6
621.315.052.9 : 621.395.823
landevis stor. Fig. 2 visar en kartskiss över
elektrodernas läge vid de olika försöken.
Försök på sträckan Trollhättan—Mellerud
Vid de två första försöken var den ena
elektroden placerad i Mellerud och den andra i närheten
av Trollhättan, ett avstånd på ca 50 km. I
Troll-hätteänden kunde alternativt flera elektroder
inkopplas på varierande avstånd från
Telegrafverkets rikskabel Trollhättan—Mellerud.
Strömstyrkan genom jorden var vid båda försöken ca 20 A.
Av fig. 3 framgår att mantelströmmen blir störst
ett stycke på sidan 0111 elektroden, vilket även
teoretiska beräkningar visa. Genom derivering
av mantelströinstyrkan utefter kabellängden kan
man beräkna ströminläckningen till
kabelmantel-ytan, fig. 4; den är givetvis störst mitt för
elektroden. Överensstämmelsen med en av M Vos be-
Fig. 1. Anordning för provsändning av likström genom
jorden över stora avstånd.
Fig. 2. De fem
provsträckorna
vid
likströms-överföringen:
A Trollhättan
—Mellerud,
B
Hallsberg-Ljusdal, C
Als-bäck—Grisslehamn,
D Seskarö—
Norrbyskär,
E
Koskulls-kulle—Alsbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
