Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 24 maj 1947 - Båtbrygga, motståndskraftig mot islyftning, av Holger Ahreson - Träets hållfasthet vid spänning snett emot fibrerna, av Sven Olof Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(454
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Sektioner D—D och E—E (1 :100).
les. Övriga pålar slås endast så djupt, att tillfredsställande
fäste i bottnen erhålles, så att fyllningen i kistan
kvarhålles. Inom pålkistan avjämnas bottnen med lämpligt
material, om så erfordras, dvs. om bottnen ligger i lutning.
Detta material ifylles och utjämnas utan dykarhjälp.
Konstruktionen framgår av fig. 2 och 3.
Ovanpå pålkistan tillverkas en "stenbärare" t.ex. såsom en
stockbädd av två lager rundvirke, som hopfogas med
bultar av plattjärnsband samt förses med hängjärn för fäste
i kistöverbyggnaden. Stockbäddens kantmått bör vara
ungefär 0,5 m mindre än pålkistans innermått. Bädden sänkes
sedan genom stenbelastning. Denna belastning skall
därvid så avpassas, att bädden endast nätt och jämt sjunker
till bottnen. Är bottnen mycket lös, får nämligen någon
belastning på densamma ej förekomma.
Innan fortsatt fyllning med sten företas, skall
hängjär-nen från stenbäraren fästas i kistöverbyggnaden, vilken
utföres såsom en ram av armerad betong.
Kiststorleken avpassas med hänsyn till på platsen rådande
isförhållanden. Hörnpålarna, vilka uppbär stenfyllningen,
skall vara raka och med en toppdiameter ej understigande
5". övriga pålar kan tas betydligt klenare (t.ex. 3" i topp)
och behöver ej uppfylla någon fordran på rakhet.
Tätheten hos pålarna i kistan bestämmes av fyllningens
styckestorlek.
Allt virke i bryggöverbyggnaden skall impregneras, helst
genom arsenikinjektion. Detta gäller även pålarnas över
vattensdelar samt hammarbandet ovan vatten. Hängjärnen
bör utföras av galvaniserat eller möjligen tjärbränt
rundjärn.
I föreliggande förslag har bryggöverbyggnaden föreslagits
utförd helt av trä. Genom användande av t.ex. järnbalkar
till huvudbärare kan spännvidden, dvs. avståndet mellan
kistorna, ökas och därigenom grundläggningskostnaden
minskas.
Konstruktionen är enkel att utföra och blir även
ekonomisk. Det bör dock anmärkas, att, då det gäller bryggor för
småbåtar, möjligheten att använda flytande
betongpon-toner bör undersökas och kostnadsberäknas. På ett flertal
platser i landet har pontoner använts för småbåtsbryggor
och därvid visat sig vara tillfredsställande, bl.a. med
hänsyn till att de är oberoende av isens åverkan.
Holger Ahreson
Träets hållfasthet vid spänning snett emot fibrerna.
Frågan hur trähållfastheten beror av vinkeln y mellan
kraftriktningen och fiberriktningen uppställer sig ej så
sällan vid träbyggnad. Noggranna och omfattande
försöksserier finns publicerade. Resultaten har man sammanfattat
i formler, vilkas enkelhet tydligen ansetts vara viktigare
än god överensstämmelse med försöksresultaten. DIN 1052
beräknar sålunda sina tillåtna spänningar enligt formeln
Oy = ox — (öx — 0,j) sin y. Någon orsaksmässig tolkning av
provningsvärdena tycks man inte ha försökt sig på.
Stiissi har nu framlagt en förklaring, som är så
påfallande enkel, att det nästan är genant att konstatera, att
den ej för länge sedan angivits. Han betraktar en
enhetskub a, fig. 1, påverkad av normalspänningen oY och i
samma punkt en annan kub b, utskuren med sidorna parallella
med träets naturliga huvudriktningar: en sida är alltså
Fig. 2. Stiissis hållfasthetskurvor och Kraemers
försöks-värden för hållfasthet hos björkfaner nid dragspänning
snett emot fibrerna.
Fig. 1. Kub a utskuren i kraftriktningen och b i
fiberriktningen; nedtill Mohrs spänningscirkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
