Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Färg och form, av Carl-Axel Acking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A maj 1947
475
diuni av naturens egna former. Ett föremål i
naturen, vars detaljer är i full harmoni med
helheten, uppfattar vi som något vackert. Ett träd
som linden, fig. 15, kanske ett av våra ädlaste
träd, gör ett starkt intryck av fullkomlighet.
Harmonin i grenverkets klara uppbyggnad återfinnes
i bladets nervtrådar, och i bladets kontur
igenkänner vi kronans samlade form.
En rad filosofer har sagt, att det sköna är
fullkomlighet och att fullkomlighet i vår värld
företrädesvis framträder såsom ändamålsenlighet.
Enligt Kant är emellertid ändamålsenlighet ingen
beskaffenhet hos föremålet självt, eftersom
ändamålsenligheten inte kan varseblis om man
också kan sluta sig till den från sin kunskap om
föremålet. För att rätt bedöma ett föremåls
utformning förutsättes således kännedom om detta; om
dess uppgift, dess byggnad och dess material. I
begreppet god smak föreligger någonting som
kräver vissa funktioner av förståndet. Vid
bedömning av ett föremål räcker inte det första
intrycket. En analys av det omedelbara estetiska
totalintrycket och en kritik av dess olika beståndsdelar
kan ge mera bestående värdering. Genom en
sådan analys blir totalintrycket berikat och det
estetiska omdömet mera absolut. Kunskap och anlag,
erfarenhet, uppfostran m.m. kan ge upphov till
individuella skiftningar i fråga om smak. För
individen och samhället spelar smaken en roll i
det estetiska livet, som på det etiska området
motsvaras av samvetet.
För nyttokonstnären — formgivaren av
industriprodukter, bruksartiklar av olika slag — räcker
det inte med att smakfullt och harmoniskt
organisera linjer, ytor och kroppar och avväga och
stämma färger. Även till känseln måste man ta
hänsyn. Materialvalet måste vara riktigt. De delar
Fig. Id. Den lilla, fint formade schweiziska häftapparaten
ser ut som en illmarig hare som kikar på oss. Att ett
föremål har humor är inget fel.
Fig. 17. Varje detalj har här organiskt sammanhang med
helhetsformen som är sträng ocli behärskad. Den ger
intryck ai> ordning, kiaft, säkerhet och precision. Andamål,
material och konstruktion har inspirerat en stark
formvilja till en syntes.
som vi kommer i beröring med måste ha en
behaglig, taktil form. Föremålet skall kunna
användas med behag, inte bara betraktas, och av dess
form skall vi kunna sluta oss till att det fungerar
på ett naturligt organiskt sätt. Det skall ha en
expressiv form. Kan vi samtidigt i formen ingjuta
något mänskligt drag eller på annat sätt ge del
liv, så kan det hända att det blir tilltalande och
t.o.m. humoristiskt som den om en hare
påminnande häftapparaten på fig. 16, som illmarigt
sitter och kikar på oss.
För den kunnige konstruktören eller erfarne
formgivaren spelar det en betydande roll att såväl
funktionen som materialet klart kommer till
uttryck i uppbyggnad och helhet. Dessutom fordrar
han att varje detalj har en utformning och
dimensionering som svarar emot den påfrestning den
utsättes för. Överensstämmelse mellan ändamål
och form, liksom samstämmighet mellan helhet
och detaljer, är en viktig grundregel. Härav följer
att formgivningen skall börja inifrån, i annat fall
riskerar man att formen i stället kommer att
döljas av en kåpa, antingen traditionellt dekorativ
eller modernt strömlinjeformad, utan
sammanhang med innehållet. Ett föremål som maskinen
på fig. 17, med sin stränga, behärskade form,
såväl i uppbyggnad som i detalj klart motiverad
av funktion och material, inger respekt och är av
en stark verkan. Den ger intryck av ordning,
kraft, säkerhet och precision. Varje del har också
organiskt sammanhang med hellietsformen.
Vad som framför allt åstadkommer den lugna
och omedelbara verkan i våra klassiska konstverk
är, att deras form alltid är klart motiverad av
ändamål och material och deras detaljer organiskt
inordnade under helheten. Det är dessa faktorer,
som sedan gammalt varit stilbildande. Dessa
faktorer är också i dag de viktigaste för den som
skall skapa god form åt våra industriprodukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
