Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Industriell formgivning i utlandet, av Arthur Hald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A maj 1947
483
är den industriella formgivningen nyckelordet",
som Sir Stafford Cripps uttryckt saken. Man är
också medveten om att den goda materiella
kvaliteten och den goda formen är nödvändiga
utgångspunkter i utvecklingen mot en högre
levnadsstandard. Att intresset för industrial design
i så hög grad spritt sig till allmänheten beror
dock på att den psykologiska tidpunkten just
nu är särskilt lämplig. Efter en långvarig
undernäring under kriget på de varor, som hör till
livets nödtorft, trivsel och skönhet fattar man
nu kravet på god industriell form som
tecknet på de feta år, som skall komma efter krigets
magra.
Bakom den moderna engelska produktionen av
konsumtionsvaror med god industriell form
ligger en oerhört målmedveten, aktiv och med stora
resurser arbetande organisation. I slutet av 1944
bildades det statliga rådet för industriell
formgivning, Council of Industrial Design, i syfte att
arbeta för en förbättring av den industriella
formgivningen. Rådets huvuduppgifter består i att
skapa samarbete med och inom industrierna, att
utbilda formgivare och att genom rådgivande
verksamhet, publicitet, propaganda, utredningar
och utställningar göra allt för att förbättra
konsumtionsvarorna. Eftersom engelsmännens sätt
att arbeta för närvarande torde vara det mest
medvetna och omfattande i hela världen, även om
tankegångarna inte minst här hemma i Sverige
redan tidigare har stått ganska klara, kan det
vara skäl att se litet närmare på den teoretiska
bakgrunden till verksamheten.
Rådet utgår från att formgivningen kan vara
god eller dålig, bättre eller sämre, att det finns
plats för och krav på en standardhöjning, att
denna skall tjäna allmänheten och att den även
skall tjäna industrin själv. Rådet har ofta fått
höra, "att den enda verkliga nivån för
formgivning är den som resulterar i kommersiell
framgång", "att en viss industri redan gör allt, som
kan och behöver göras för att förbättra
formgivningen", "att allmänheten vet vad den behöver
och får vad den önskar" och "att industrin endast
kan bli lidande på ’utomståendes’ förslag till
förbättringar".
Att korrigera dessa misstag är en fundamental
uppgift och de tre synpunkter som rådet anser
bör läggas på industriell formgivning, är den
estetiska, den tekniska och den kommersiella. Många
divergerande åsikter kommer från den
uppfattningen, att dessa tre faktorer i praktiken står i
motsättning till varandra. Denna tro är ett barn
av maskinåldern. För hantverkaren, som före
denna tid skapade formen för och tillverkade
samt ofta själv sålde sina produkter, var dessa tre
faktorer en enhet. Men maskinproduktion
betyder specialisering. Den skiljer formgivningen
från tillverkningen och tillverkningen från
försäljningen och tenderar till att göra var och en
Fig. 1. Saklig engelsk radioapparat utan prestigekaraktär.
av dessa saker till ett rutinarbete så enkelt, så
standardiserat och så lätt kontrollerbart som
möjligt. Faran ligger i att de fyra faktorer —
projektering, utnyttjandet av maskinerna,
tillverkarens avsättning och detaljistens försäljning
till allmänheten — i vilka massproduktion och
massförsäljning tenderar att delas upp,
omöjliggör det lagarbete och den planering som
är förutsättningen för verklig industriell
formgivning.
Rådet gör en intressant analys av vad som
händer, om dessa faktorer behandlas som isolerade
från varandra: projektet blir antingen en ren
arbetsritning eller en artistisk skiss, som inte tar
hänsyn till maskinernas möjligheter eller
konsumenternas behov. Utnyttjandet av maskinen
tenderar att bli en rent ingenjörsteknisk
angelägenhet. Den fabrikant, som inte arbetar efter
en bestämd plan eller linje, tvingas att tillverka
en mängd varianter av sina varor för att kunna
tillfredsställa grossister och detaljister. På
liknande sätt tenderar detaljförsäljningen att vädja
till den lägsta publiksmaken och att kombinera
detta med ett försök att få "affärsindividualitet"
genom nyhetsjäkt. Resultatet av denna kortsynta
uppdelning blir att "artistens" projekt inte kan
omsättas i praktiken eller att rutinarbetet inom
formgivningen endast tjänar den kortsiktiga
försäljningstaktiken. Den försäljare, som inte är
framgångsrik, tvingas att kopiera eller modifiera
någon tillfällig succéartikel och att falla tillbaka
på sina personliga tycken eller sina vänners
uppfattning. Försäljningssystemet driver oavsiktligt
upp det naturliga och sunda behovet av variation
till en punkt, som hindrar tillverkaren att göra
tillverkningsprocessen rationell.
Man är alltså medveten om en ganska
komplicerad företeelse, där man inte kan skilja de
ingående faktorerna åt utan att det hela faller
sönder. Praktiskt arbetar man först och främst med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
