Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Formspråket och tekniken, av Sven Ivar Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A maj 1947
487
Formspråket och tekniken
Arkitekt Sven Ivar Lind, Stockholm
Bakom vetenskapens och teknikens utveckling
i västerlandet ligger den ensidiga inriktning på
den teoretiska komponenten i tingens natur som
utmärker västerländskt tänkande. Det var genom
ett metodiskt avskiljande av vad som kallades
tingens sekundära eller kvalitativa egenskaper,
såsom färg, doft etc., som naturvetenskapernas
bländande utveckling möjliggjordes. Descartes
underkände sinnenas vittnesbörd. Redan Platon
ansåg att konsten aldrig kunde ge annat än
falska och vilseledande framställningar av
verkligheten och betecknade dess inflytande på
människorna som osunt och skadligt.
Jag sade med avsikt bländande om den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen därför att
denna faktiskt lämnat oss förblindade för den
estetiska komponenten i tingens natur. Vårt
tänkande och vår kunskap om verkligheten ha
därigenom blivit ensidiga liksom våra värderingar;
hela den civilisation som byggts upp på denna
grund lider av en märklig deformitet som
återverkar på individens utveckling och är roten till
den bristande harmonin i nutidsmänniskans liv.
En radikal förändring i vår grundåskådning är
nödvändig. En person som är född blind kan inte
genom aldrig så långa beskrivningar i ord erfara
sensationen av en viss färg, inte heller kan
matematisk beräkning eller logisk slutledning föra
honom från den teoretiskt kända våglängden för
färgen i den elektromagnetiska teorin till den
sinnligt uppfattade färgen i det estetiska
conti-nuum. Detta visar, att den estetiska komponenten
inte kan härledas ur den teoretiska och att den
alltså är elementär för vår kunskap om
verkligheten. Vårt tänkande måste odla detta
försummade fält. Flera författare, kulturkritiker och
filosofer ha ägnat sin uppmärksamhet åt den
bristande balansen i vår kultur, bl.a. Carrel,
Mumford, Ortega och även Einstein. Den, så vitt
jag har mig bekant, mest vidsträckta och
djuplodande undersökningen har gjorts av
amerikanen Northrop.
Den moderna konstens frigörande av de
renodlat estetiska värdena är ur denna synpunkt sett
en av de mest betydelsefulla händelserna i
utvecklingen av vår kultur. Att också se det
nyvaknade intresset för bättre form inom
industriproduktionen som ett tecken på en förändring i
producenternas och ingenjörernas grundläggande
745/749
värderingar vore att underskatta deras intresse
för försäljningspsykologi. Det innebär dock ett
erkännande av estetiska värderingar och deras
ekonomiska betydelse för produktionen och bör
därför välkomnas som en utveckling i rätt
riktning.
Låt oss så ett ögonblick betrakta utvecklingen
från hantverks- till industrisamhälle ur
formgivarens synvinkel. I det primitiva samhället —
familjegruppen eller storfamiljen — voro
medlemmarna själva både producenter och
konsumenter. Mannen som tillverkade spjutet eller
pilbågen kände i egenskap av konsument exakt de
krav på brukbarhet och anpassning till jägarens
och viltets anatomi, vilka ban som producent
måste tillfredsställa. Intimt umgänge med
produkten utvecklade hans förmåga att kritiskt
bedöma dess kvalitet. Intimt umgänge med
materialet under dess bearbetning gav honom en
omedelbar erfarenhet av dettas egenskaper, som både
utvecklade hans tekniska skicklighet och gav
honom den skaparglädje och estetiska njutning som
dess behärskande skänkte. En variation av
samma estetiska njutning fick han då han begagnade
sitt redskap, starkare ju mer han lyckats fullända
det. I sådan växelverkan uppstodo slöjdens och
folkkonstens rika formskatter.
I ett mer differentierat och specialiserat
hantverkssamhälle gestaltar sig producentens och
konsumentens förhållande till bruksföremålen något
annorlunda. Där dominerar
beställningshantverket. Men producent och konsument stå
fortfarande i direkt kontakt med varandra. Beställaren kan
precisera sina krav för tillverkaren och kritisera
produkten. Tillverkaren får en stark känsla av
ansvar och drar en rik estetisk erfarenhet ur sin
verksamhet. Specialiseringen utvecklar den
direkta skickligheten, som förfinar tekniken och
förädlar formerna och genom typisering kommer
även mindre skickliga hantverkare och mindre
kräsna förbrukare tillgodo. Så har
ståndssamhällets formvärld och långt drivna estetiska odling
utvecklats inom vissa samhällsgrupper.
Även i detta samhälle hade en betydande del av
medborgarna sådan verksamhet som utvecklade
deras sinne för material, form, färg och estetiska
kvaliteter över huvud taget, och en betydande del
av produktionen var fortfarande förlagd till
hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
