Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Människor och kongresser, av Yngve Steen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
Teknisk tidskrift
brytes kan ännu mycket återstå att diskutera och om
intresse då finnes, kommer man överens om lämplig
tidpunkt senare (t.ex. en kväll) för efterdiskussion. Hänsyn
härtill tas i programmet. De som komma till denna är
kanske inte så många, men det är säkerligen de verkligt
intresserade och de träffa då
specialisten-föredragshållaren mer intimt och få tillfälle att tränga litet djupare i
problemen. Denna efterdiskussion bör givetvis annonseras
i början av den stora diskussionen. På så sätt kan denna
röra sig om huvudsaker och principer och behöver ej
belastas med detaljspörsmål som den mer allmänt
intresserade åhöraren ej har så stor glädje av.
Det tekniska samtalet är en form som praktiserats i
Amerika och även i Danmark med framgång. Det är
avsett för en mindre krets som vill ha något specialproblem
behandlat. Ämnet är starkt avgränsat och deltagarna äro
i förväg genom en artikel (ev. med litteraturhänvisningar)
informerade om frågeställningen. Artikelförfattaren leder
diskussionen som försiggår under enkla samtalsmässiga
former. De två sistnämnda typerna förutsätta alltså att
föredragshållaren lämnat ifrån sig ett manus i god tid
före kongressen. Detta anses av somliga ogenomförbart,
men det är en organisatorisk fråga som kan lösas. Vid
NIM 3 och stadsplanekongressen i Hastings var denna
ordning genomförd.
I övrigt bör man fordra av talarna att de hålla den
stipulerade tiden ordentligt, och att de ej när bilder visas
börja tala förtroendefullt till dessa, glömmande publik
och högtalare. Detta sistnämnda kan förebyggas genom
att montera en extra mikrofon invid vita duken.
Utställningar
Dessa uppdelas lämpligen i två grupper: allmänt
orienterande utställningar; specialutställningar. För båda
typerna förutsättes som ovan nämnts att de om möjligt äro en
del av den röda tråden som går genom kongressen. Ett
tekniskt samtal kan kanske naturligt förläggas till en av
utställningslokalerna.
Rent psykologiskt böra utställningarna nog ej hållas i
stora hallar o.d. där den besökande genast säger sig:
"Här är så mycket så nu får jag skynda mig för att hinna
med allt." Dela gärna upp materialet och servera det i
mindre portioner så blir det lättare att tillägna sig. Man
bör gå från det ena avsnittet eller rummet till det andra
och kunna sammanfatta sina intryck dessemellan.
Utställningskommissarien bör dessutom tänka på att väl
avväga text, bilder, diagram m.m., ty det obekvämaste
sättet att läsa på är väl att vandra omkring och läsa
uppförstorade bokstäver. Därför inte ett onödigt ord och
tapetsera inte upp det hela i en lång obruten följd utan
gruppera materialet med tankestreck emellan.
Det händer ofta att man på en utställning skulle vilja
ta med sig någon del för närmare studium eller för sitt
arkiv. Den moderna reproduktionstekniken gör det
möjligt att utställningen, gärna mot betalning, tillhandahåller
fotostatkopior e.d. av alla eller några av de visade
projekten. Ett sådant komplement skulle kunna öka
behållningen av utställningen. Ett annat sätt vore att göra
utställningskatalogen fylligare. Den är ofta tn ganska
meningslös innehållsförteckning fylld med annonser.
Katalogen till "Bo Bättre"-utställningen i Göteborg var
förebildlig. I den ingick allt väsentligt av utställningens text
och bilder, kompletterat i lämpliga delar.
Dessa utställningar i samband med kongresser äro ofta
mycket dyrbara och dessutom kortvariga. Nordisk
Byggnadsdags ritningsutställning t.ex. kostade ca 20 000 kr. och
pågick i fyra dagar. Kongressdeltagarna hade givetvis
nytta och glädje av den, men står det i proportion till
kostnaden?
Ett sätt att bättre nyttiggöra dessa utställningar vore att
ej skrota ner dem efter kongressen utan planlägga dem så
att de helt eller delvis kunde ambulera. Det finns nog
många tekniska föreningar som skulle vilja låna dem.
Filmen
Filmen utgör en av de förnämsta informationsformerna.
Den tvingar åskådaren att koncentrera sig på en begränsad
yta och han kan avnjuta det hela i en bekväm stol. Tyvärr
är det relativt dyrbart att framställa bra film, men vissa
väsentliga problem vore säkert värda en sådan
presentationsform. Att på en kongress visa en film från
byggnadsverk och industrier, som deltagarna ej kunna nå under
den korta kongresstiden, är säkert ett bra komplement till
föredrag, studiebesök m.m.
Utflykter och studiebesök
Utflykterna kunna lämpligen uppdelas på "allmänna
turer" och "specialturer" och vissa av dessa böra utgöra
en bit av "den röda tråden". Den heldagstur som
avslutade Nordisk Byggnadsdag var en lyckad förening av
nytta och nöje.
Fester
Kongressfesten är avsedd att vara en kamratlig samvaro
och det blir den väl i regel också. Det är bara en sak som
av organisatoriska skäl ibland blir mindre lyckad,
nämligen placeringen. Vid stora kongresser lottas ju ofta och
vid mindre blir den slumpartad när det gäller de mindre
prominenta deltagarna. Blir man placerad mellan två
trevliga människor så kan man nog ha roligt en hel kväll,
men som regel vill man efter ett par timmar kila bort till
den och den och sedan kanske vidare till någon annan
bekant. Det är många gånger svårt att göra med
nuvarande fasta system. Det finns olika sätt att införa ett rörligare
system. Det ena innebär att man efter måltiden sprider
sig vid småbord och dricker kaffet där. Om
lokalförhållandena ej tillåta detta bör placeringen om möjligt göras
så gles att man kan sätta in en stol emellan två andra
utan att hela raden behöver flytta sina stolar. I
Köpenhamn hade problemet lösts på ett tredje utmärkt sätt vid
avslutningsfesten. I rådhusets salar stodo dignande bord
och sedan kunde man flanera omkring och träffa dem
man ville.
Organisera gärna även nachspiel efter festerna. För dem
som inte kunna komma hem till någon på en nattgrogg
bör det finnas någon klubblokal ordnad där de kunna gå
upp och fortsätta det intressanta samtalet när krogen
stängts och på så sätt utnyttja natten. Sova kan man göra
hemma, säger mången.
Kontaktcentralen
Denna är en liten men betydelsefull detalj. A från X vill
träffa B från Y och vet inte var han finns. Vill det sig illa
kanske de ej träffa varandra förrän vid den stora
kongressens slut. Detta bör mötesbyrån klara upp. Om denna
är centralt placerad och har ett fack för meddelanden,
ett för varje deltagare i likhet med hotellen, bör man
kunna få till stånd ett kontaktorgan som har åtminstone
något större verkningsgrad än det planlösa letandet, som
nu är vanligt.
Mötesmärket
Mötesmärket brukar oftast utformas enbart med hänsyn
till estetiska faktorer. Ur praktisk synpunkt bör det på
lämpligt sätt ge plats åt deltagarens namn. Nu hänger
man en lapp under nålen och efter första
ytterplaggsskiftningen är den borta. Just på kongresser skadar det
inte att man har namnen under ögonen. Det är trevligt
att kunna tilltala personer med deras rätta namn.
Vad här föreslagits gör ej anspråk på att vara väl
genomtänkt och i allo genomförbart, men om det kunde utgöra
underlag för en diskussion av de olika problem som äro
förknippade med en kongress är mitt syfte nått. Jag finner
det väl värt ett försök att få till stånd en mänskligare
kongress och en ännu mera belåten kongressdeltagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
