Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 21 juni 1947 - Robotvapen och robotstyrningar, av Sven Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(534
TEKNISK TIDSKRIFT
skedde med skevrodret. Rodren var på de senare
modellerna utbytta mot rörliga bromslister i vingarnas
respektive stabilisatorns bakkanter. Skevroder fanns visserligen
på båda vingarna, men endast det ena var rörligt, det
andra däremot inställt på konstant utslag.
Det fanns 47 modifikationer av Hs 293. En av dessa,
Hs 294, är särskilt intressant. Den var nämligen en
kombination mellan glidbomb och flygtorped. Den fälldes från
flygplan typ He 177. Då den nådde vattenytan, sprängdes
vingarna och stabilisatorn bort, varefter kroppen fortsatte
som undervattenstorped, fortfarande driven av
raket-motorerna. Hs 294 hade följande data: längd 6,1 m, vikt
2 100 kg, sprängladdning 1 250 kg, motor 2 vätskeraketer,
hastighet i luften 600—780 km/h, räckvidd 12—14 km.
Rlohm und Voss BV 246’, fig. 7, hade längd 3,3 m,
ving-yta 1,4 m2, vikt 730 kg, sprängladdning 450 kg,
stabilisering: proportionalreglering med derivering av sid- och
höjdroder från horisontgyro, sid- och ibland
längslut-ningen egenstabiliserad; styrning: optisk sökning,
radiofjärrstyrning.
En intressant detalj på denna robot är vingarna, som var
gjutna i betong. Fjärrstyrningen skedde med syftning och
radio på samma sätt som i Hs 293.
Fritz X (PC 1400 FX), fig. 8, hade längd 3,3 m, vikt 1 400
kg, sprängladdning 1 150 kg, stabilisering:
proportionalreglering med derivering till skevrodret; styrning: optisk
radio- eller trådfjärrstyrning till höjd- och sidrodret,
senare fotoelektrisk självstyrning till samnia roder.
Bomben saknar motor. Den fälldes från flygplan på ca
7" <X)0 m höjd. Fjärrstyrningen skedde optiskt på samma
sätt som vid Hs 293. Radioimpulserna påverkade direkt
höjd- och sidrodret. För att underlätta syftningen fanns
ett spårljus i bombens stjärt.
Fritz X var kraftigt pansarbrytande. Den användes första
gången vid Salerno 1943 varvid det italienska slagskeppet
"Roma" sänktes. Senare åstadkom den stor skada vid ett
våldsamt anfall mot Plymouth 1944. Samma styrapparat
som stabiliserade skevrodret på Fritz X användes för alla
tre rodren vid höjdfällning av vanliga flygtorpeder. Dessa
försågs med trävingar och träroder som skötte
stabiliseringen i luften men sprängdes bort av en "proximity
fuse" omedelbart före anslaget mot vattnet.
Fällnings-höjden kunde uppgå till 6 000 m.
Beethoven, fig. 9, kan också räknas till gruppen
glidbomber. Det var egentligen två flygplan, ett bemannat
jaktplan Focke-Wulf 190 eller Me 109 fästat ovanpå ett
obemannat .Iu88 fylld med sprängämnen. Anordningen
slörtdöks mot målet och vid lämplig tidpunkt frigjordes
.Iu88:an. Någon fjärrstyrning fanns ej.
De allierade begagnade endast i ringa utsträckning
robotvapen. Ett amerikanskt specialförband för glidbomber
uppsattes i England juni 1944. Senare tillkom också
enheten Castor, vilken ändrade om uttjänta fyrmotoriga
bombplan, som lastades med sprängämnen och
fjärrstyr-des mot markmål.
Fiy. 9. Kombinationsplanet "Beethoven"; överst ett
jaktplan Fw 190, därunder en Ju 88, lastad med sprängämnen.
Fig. 10. Televisionsbild (ett järnvägståg) från en
amerikansk glid bombanläggning.
Fig. 8. Fritz X.
Fig. 11. Jaktroboten Ils 298.
Några allierade glidbomber är omnämnda nedan. De
uppgifter, som står till buds, är ganska sparsamma.
Azon var en vanlig frifallande 500 eller 1 000 kg bomb
med en tillsats av vingar, roder och styrorgan. Någon
motor fanns ej. Den användes första gången då
Avisio-viadukten utanför Rom förstördes- samt senare
framgångsrikt under Burmafälttåget. Tillsatsen innehöll två
gyro-skop. Fjärrstyrningen skedde genom syftning och
radio-iinpulser, som endast påverkade sidrodret. Bomben fälldes
med ett vanligt Norden-sikte. Omedelbart efter frigöringen
tändes en kraftig stjärtlanterna och fällaren höll bomben
i linje mellan moderplanet och målet med en styrspak.
Man har alltså samma nackdel som vid Hs 293, att
moderplanet måste fortsätta på rak kurs.
Bazon var en förbättring av Azon, där även en
fjärrmanövrering av höjdrodren hade införts.
(ib 4 (Glomb) var en tillsats till 1 t bomber. Här hade
emellertid ett optiskt bombsikte byggts in och
kombinerats med en televisionssändare på samma sätt som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
