Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 21 juni 1947 - Ballistics of the future, av H Nordenfelt - Über die Rauhigkeit von Paraffinmodellen, av C F - Das Feld einer raschbewegten Schallquelle, av C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(542
TEKNISK TIDSKRIFT
publicerats. Ett ypperligt bildmaterial och överskådliga
konstruktionsritningar ger läsaren en mycket god
föreställning om hur denna föregångare till framtidens vapen
fungerar. Bland de många intressanta konstruktionsdetaljerna
kan bränslepumparnas energigivare framhållas. I en
cylinderformad reaktionskammare, ca 12 X 30 cm, blandas
kontinuerligt en mättad lösning av kalciumpermanganat
och koncentrerad vätesuperoxid. Resultatet blir en
produktion av ånga med 675 hk effekt.
De allmänna termodynamiska problemen hos en
raketmotor behandlas ingående liksom de olika aktuella
bränsleblandningarnas egenskaper vid raketdrift. Förf. beskriver
vidare hela det invecklade startförloppet och vilka
anordningar som fordras därvid.
Redogörelsen för hur tyskarna första gången insatte detta
vapen i september 1944 från baser i Haags förstäder är
synnerligen intressant. Den kompletteras med kartor över
startplatser och nedslagen av klickar samt autentiska tyska
protokoll förda över de olika raketernas startegenskaper,
felanledningar m.m.
Många av klickarna föll ned i Haag och då de allierade
icke kunde ta hänsyn till staden då de bombade
startplatserna, förstår man, att Haag måtte ha lidit väl så mycket
som London, under de månader anfallen pågick. Man kan
i detta se förklaringen till den för en ballistisk lärobok
ganska ovanliga devis, som förf. inramar sin bok med:
Shakespeares "Lawless they are that make their will their
law".
Bokens sista del behandlar rymdraketens ballistik.
Beräkningarna kompliceras här ytterligare bl.a. av solens och
månens attraktion och av att månens rörelseplan icke
sammanfaller med solekliptikan. Förf. visar t.ex. att en
mycket liten ändring i utgångsvillkoren hos en raket, som
skall runda månen, kan orsaka antingen att raketen ej
återvänder till jorden eller att den krossas mot månens yta.
Fastän således endast en mindre del av boken
rättfärdigar den anspråksfulla titeln framtidens ballistik, kan den
rekommenderas för den som önskar få en överskådlig och
lättillgänglig sammanfattning av ballistikens modernaste
teorier och dessas tillämpning i V-vapnen. Tyvärr har förf.
nästan fullständigt förbisett värdet av rikliga
litteratur-anvisningar för den som vill tränga djupare in i problemen
eller ha praktiska exempel på alla teorier. I sin helhet är
boken en underlig blandning av abstrakt teoretiska
spekulationer och ett reportage av V-vapnen, som kanske en
gång i tiden blir klassiskt. Man vill ändock gärna
karakterisera den såsom ett välkommet tillägg till den
ballis-tiska litteraturen. H Nordenfelt
tiber die Rauhigkeit von Paraffinmodellen, av H M
Weitbrecht. Schiffahrtstechn. Forschg-H. 14.
Schiffbau-technische Gesellschaft, Berlin 1944. 20 s., 8 fig. 2 kr.
Med anledning av ett beslut på Internationella
Kongressen för Försökstanksledare i Berlin 1937 gjordes vid ett
flertal skeppsprovningsanstalter försök med ett italienskt
fruktskepp i skala 1 : 20.
De olika anstalterna tillverkade egna modeller efter
ritningar som utlämnades från Italien. Resultaten visar
skillnader av en sådan storleksordning att de ej kan förklaras
som mätfel eller inflytelser från tankväggar eller dylikt.
Den närmast liggande förklaringen är att modellerna
framställts med så olika ytbehandling att avsevärda skillnader
i friktionsmotstånd förelegat. Förf. har då tagit till
uppgift att undersöka paraffinets egenskaper och bearbetning
för att med en viss tillordnad ytråhet för varje
provningsanstalt kunna framdeducera samma formmotstånd hos
modellerna.
Paraffin från Wien, Hamburg, Wageningen och Berlin
undersöktes med hänsyn till kornstorlek, vågighet och
hårdhet.
Kornstorleken för paraffin kunde konstateras ligga
mellan 3 och 7 ju, vilket i varje fall är för litet för att
förklara olikheterna i friktionstal. På grund av att arbets-
verktyget vid paraffinytans slutbearbetning kommer att
erhålla sitt största tryck vid mitten av draget blir ytan
sammansatt av vågberg och vågdalar. En noggrann
definition av bearbetningen lämnas för de undersökta ytorna,
för vilka ytojämnheterna fotograferats. Arbetsdragets längd
kan av filmerna uppskattas till ca 0,5 m. I längsriktningen
är vågdalarnas pilhöjd uppmätt till 100—190 ^. Vinkelrätt
mot arbetsriktningen erhölls 50—160 u vid en något
annorlunda formad vågbild. Det är tydligt att vågigheten hos
ytan är beroende på dess hårdhet, vilken kan tänkas stå
i samband med smältpunkten, arbetsrummets temperatur
och kristallernas läge (paraffin anses kunna betraktas som
en kristallinisk kropp). Hårdhetsprovning med kula
företogs liksom smältpunktsbestämning. Resultaten publiceras
i en tabell, som visar intrycksdjup vid olika kuldiameter,
belastning och temperatur. Smältpunkten för paraffinet
ligger för varje anstalt i ett intervall på 2°C. Den lägsta
smältpunkten uppges till 58°, den högsta till 62°C.
På grund av krigsförhållandena kunde undersökningarna
inte göras så omfattande, som hade varit önskvärt. Förf.
anser sig dock kunna konstatera att de berörda faktorerna
utgör förklaringen till de erhållna skiljaktigheterna,
särskilt som släpförsök med samma modell (alltså icke blott
samma linjeritning) givit god överensstämmelse vid olika
provningsanstalter.
Följande riktpunkter för släpförsök anges: Paraffinet bör
vara av så stor hårdhet som möjligt samt bearbetas vid
så låg temperatur som möjligt. Efter fräsningen skall man
arbeta så länge som möjligt med hyvel innan skrapstålet
användes. Det ifrågasättes om över huvud taget ett finare
skrapstål bör användas för slutbearbetningen. Förf. anser
ej att ett handfräsverktyg i stället för skrapstål kan
förbättra ytbehandlingen, ej heller att trämodeller lättare
slutbehandlas till god yta.
Om jämförande försök skall göras i de olika anstalterna
bör de under alla omständigheter utföras med glatt modell,
då bihangen är starkare beroende av gränsskiktets
turbulenstillstånd än det glatta modellskrovet. Konstlad
turbulens bör användas. För att bringa släpförsök till en
gemensam bas för alla anstalter, bör dessa ena sig om en slank
modell som normalmodell. Skillnaderna i
friktionsmotstånd hos dessa kommer då att ge möjligheter till
uppskattning av en ytojämnhetsgrad (Vergleichskorngrösse)
för de olika anstalterna.
Vid ett sålunda fastlagt friktionstal påpekas att införande
av släphastigheten i formlerna för friktionen m.m. i sig
själv innebär en förenkling, eftersom denna hastighet
knappast förekommer vid fartygssidan.
Nikuradse och Schultz-Grunow har påvisat att en viss
relativ råhet hos ytan ger ett friktionstal, som för
tillräckligt höga Reynoldska tal blir konstant. Vid lägre värden
på det Reynoldska talet kommer, oavsett om
turbulens-tråd användes, överslag till laminär rörelse att äga rum,
varvid friktionstalen närmar sig den storlek, som
förefinnes för höga Reynoldska tal. Allt tyder sålunda på att
friktionsmotståndet snarare följer den kvadratiska
motståndslagen än t.ex. Froudes. För fartygsmodeller av vanlig
storlek anses friktionstalet 3—3,5 * 10—3 komma sanningen
närmast. Detta värde motsvarar för en 5 m modell en
ytojämnhetsgrad (Vergleichskorngrösse) av 40—90 ju. C F
Das Feld einer raschbewegten Schallquelle, av N Rott.
Mitt. nr 9 Inst. Aerodyn. Eidgen. Techn. Hochsch., Zürich
1945. 87 s., 27 fig. 6 schw. frcs.
Arbetet utgör en teoretisk studie över ljudets utbredning
kring en hastigt rörlig ljudkälla. Efter en inledande
historik och hänvisning till Dopplers resultat uppställer förf.
de akustiska grundekvationerna och anger deras lösning
medelst Voigt’s substitution. Man konstaterar med intresse
metodens släktskap med Lorentz-transformationen inom
relativitetsteorin. Därefter behandlar förf. följande
specialfall: ljudets utbredning i ett med ljudkällan medföljande
koordinatsystem; ljudfältets utbredning i ett i mediet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
