Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 2 augusti 1947 - Aktuella synpunkter på tryckluftsbrytare, av Ivar Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(562
TEKNISK TIDSKRIFT
varit konstant, börjar stiga. I det ögonblick då
avjoniseringen av den krympande ljusbågskanalen
har nått ett visst stadium vid strömvärdet i0,
stiger Cb snabbt, varvid ljusbågsströmmen h
plötsligt faller mot noll, samtidigt som strömmen i c
i kapacitansen övertar skillnaden mellan i och
ib. eb stiger till släckspänningen es, och eftersom
kretsen nu är öppen, svänger spänningen över
kontakterna ebr in sig mot kretsens inducerade
spänning E, som i punkten A har värdet — Emax.
Denna återvändande spänning är vanligen en
dämpad sinussvängning. Linjen et representerar
tändspänning en, dvs. den dielektriska
hållfastheten mellan kontakterna, e,-linjens branthet
beror av intensiteten hos brytorganets
släckningsverkan.
Vid en ljusbåge, som står stilla i det omgivande
mediet, sker en viss avgång av joner genom
diffusion ut genom gränsområdet mellan bågen och
mediet. Denna avjonisering genom diffusion
stegras i oerhörd grad, om bågen utsätts för
strömmande tryckluft, tack vare den starka turbulens.
som uppkommer i gränsskiktet. Huruvida —
generellt sett — återtändning sker, beror på, om
ejr-linjen hinner i fatt e,-linjen eller ej. En så
snabb återställning av brytsträckans
isolations-hållfastliet som möjligt är av avgörande betydelse
för definitiv brytning utan återtändning.
Lutningen av e&r-linjen efter A kallas den återvändande
spänningens branthet.
Ju större effektiv värdet av strömmen i är, desto
långsammare sker i regel bågkanalens
avjonisering och följaktligen tillväxten av et, under i
övrigt lika omständigheter. Den största ström som
kan brytas är avhängig dels av brytställets
konstruktion och dimensioner, dels av
nätegenskaperna, dvs. den återvändande spänningens branthet
och den inducerade spänningens toppvärde Emax.
Brytförnxågans beroende av konstruktiva faktorer
Uppgifterna i fortsättningen hänför sig
uteslutande till brytställen med längsblåsning och hål-
Fig. 2. Effektbrytställe i
try ckluf isbrytare med axiell
blåsning och hålkontakt; 1
rörlig, 2 fast kontakt, 3
centralt ställd fångkontakt.
Fig. 3.
Brytarbe-tets (streckad
yta) beroende
av
öppnings-& ögonblicket.
Öppning i Tt ger
maximalt
bryt-arbete.
Fig. 4. Typiska kurvor över brytströmmens beroende av
dysarea, tanktryck och slaglängd.
kontakt. I verkligheten kan ett sådant
effektbrytställe se ut i sektion ungefär så som fig. 2 visar.
Vad som är angelägnast att veta, är den
maximala brytströmmens Ib beroende av håldiametern
d, slaglängden s och trycket p, således
funktionerna h=f[d), Ib = f[s) och Ib=f(p) var för
sig, med övriga faktorer konstanta, således inte
bara de konstruktiva, utan även brytspänningen
E och den återvändande spänningens branthet.
Vid bestämningen av den maximala
brytströmmen har man att beakta följande. Kurvan i fig. 3
föreställer kortslutningsströmmen, som skär
noll-linjen i A, B, C etc. I en brytare kommer normalt
öppningsögonblicket fullkomligt slumpartat, men
det finns bara ett bestämt öppningsögonblick Ts.
där brytarbetet och brytsvårigheten är störst. Om
kontakterna öppnar före T2, t.ex. i T1} sker den
definitiva brytningen redan i B. Öppnar
kontakterna däremot efter T2, t.ex. i T3, sker brytningen
fortfarande vid C, ända tills man kommer till T/,
en halvperiod efter T2, då brytningen sker först i
D. För att inte behöva göra ett nästan oändligt
antal provskott i avsikt att åtminstone någon
gång träffa det svåraste fallet T2, är det
nödvändigt att med en synkroniseringsanordning laga
så, att brytarens öppningsögonblick vid varje
provskott kommer just i ögonblicket T2, vilket
givetvis först måste bestämmas experimentellt.
Bestämningen av de olika beroendekurvorna är
en både besvärlig och tidsödande procedur,
särskilt om exakta resultat eftersträvas. Man gör
klokt i att inrikta sig på att i första hand nå
resultat, som är något så när riktiga. Detta kan
förefalla otillfredsställande men har i alla fall
den utomordentliga fördelen, att det under åratal
framåt kommer att finnas "dolda reserver", som
den fortsatta forskningen kommer att avslöja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
