Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 2 augusti 1947 - Semi-invert-diagram, av Bengt Jakobsson - Termistorer, av Rolf Gezelius - Väderobsar per flygplan, av sah - Väderleksförutsägelser med ekoradio, av D H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 augusti 1947
573
Därmed är xy-planet reducerat till en kvadrat med 4
enheters sida. Några exempel på uppritade kurvor återges
i fig. 2. De streckade delarna motsvarar linjära skalor på
axlarna. Hyperblerna representerar specialfall, då de ger
räta linjer i vissa invertdelar. Som namn på denna
diagramtyp föreslås semi-invert-diagram.
Vid första åsynen verkar det sannolikt, att kurvorna skall
ändra sin första derivata språngvis vid övergång från
linjär till inverterad skala. Det kan emellertid visas
matematiskt, att en kontinuerlig första derivata förblir
kontinuerlig vid denna avbildning. Andra derivatan och
krökningsradien blir emellertid diskontinuerliga.
Ett givet diagramformat ger fördubblad
avläsningsnog-grannhet, om kurvan speglas i positiva x- och y-axlarna.
Den avbildas då i första kvadranten. Hela talplanet återges
då i en kvadrat med två enheters sida. I fig. 3—5 återges
som exempel en kurva som jag har haft anledning syssla
med i linjärt system samt i semi-invert (speglade delar
streckade).
Den föreslagna avbildningsmetoden kan varieras på flera
sätt. Om någon koordinat håller sig inom ett begränsat
område, såsom y i fig. 3, kan invertskalan i denna led utgå.
Inverteringsgränsen har här satts till 1, men den kan i
första hand flyttas titi 10, 100. 0,1 osv. I ett allmännare
fall kan invertgränsen läggas vid x — a. Vid x > a
av-a2
sättes då storheten , som minskas från a till 0 då
x
x—¥æ.
a2
Invertfunktionen / (x) i= är i sin tur den enklaste
funk-x
tion, som satisfierar ekvationen
lim f [x) != 0
x > 00
Andra lösningar till denna skulle också vara användbara
vid avbildning, men då kan räknestickans bekväma
invert-skala ej utnyttjas.
Terniistorer. En termistor är en motståndskropp med
hög negativ temperaturkoefficient. Sådana
motståndsmaterial har varit kända ganska länge men inte förrän under
kriget har det lyckats att fabriksmässigt tillverka dem med
stabila och reproducerbara data. Motståndsmaterialet är en
komplex metalloxid, särskilt preparerad för att säkerställa
reproducerbarhet hos termistorns data. Motståndet hos en
termistor sjunker hastigt med stigande temperatur
ungefär på sådant sätt, att vid rumstemperatur en stegring på
20°C halverar värdet på motståndet.
Temperaturkoefficienten sjunker med stigande temperatur och vid 250°C
är en stegring på 50°C nödvändig för att halvera
motståndet.
Fig. 1 visar strömspänningskurvan för en termistor. Med
stigande spänning ökar strömmen (temperatur och
motstånd nästan konstanta) till ett maximum vid Emax•
Därefter ökar strömmen hastigt, medan spänningen sjunker,
dvs. man har en negativ motståndskarakteristik. Värdet
på Emax varierar med det kalla motståndet och typen på
termistorn. Ledningsförmågan hos dessa termistorer är
Fig. 2. Termistorer av engelsk tillverkning; a—d kultyper
i vakuumrör, e—f blocktyper, endast sky dd släcker ad e.
rent elektronisk och de kan därför användas i både
lik-och växelströmskretsar utan risk för polarisation.
Motståndsmaterialet kan användas i olika former såsom
kulor, rör, stavar eller block och uppvärmningen kan ske
genom att leda en ström direkt genom
motståndsmaterialet (direktupphettad typ) eller genom en särskild glödtråd,
isolerad från motståndsmaterialet (indirekt upphettad typ)
eller genom att placera elementet i upphettat rum
(temperaturmätning etc.). Motståndsmaterialet inneslutes ofta
i en glaskolv, som kan vara evakuerad eller gasfylld
De områden där termistorer fått eller kan tänkas få
användning är bl.a. följande: temperaturmätning,
termostatkontroll, spänningskontroll, eliminering av höga
strömstötar t.ex. vid tillslag av glödströmmen på elektronrör,
"trigger"-kopplingar, tidreläer, kompensation vid
temperaturändringar hos mätinstrument, mätning av
högfrekvens-effekt, tändorgan för lysämnesrör osv. Rolf Gezelius
Väderobsar per flygplan. US Weather Bureau kan nu
dagligen tillhandahålla uppgifter om väderlekssituationen
vid Alaskabukten, där en mycket stor del av det dåliga
väder uppkommer, som två dagar senare påverkar USA:s
västkust. Observationerna göres från speciellt utrustade
flygplan, som följer en bestämd kurs från Castle Field i
Kalifornien till Anchorage i Alaska, en sträcka på ca 4 000
kin, motsvarande 12 h flygtid. Den första delen av
sträckan flyges på en höjd av ca 150 m. Omkring 1 300 km väst
om Vancouver går planen upp till ca 3 000 m höjd, varvid
meteorologen gör avläsningar för var 300:e m. Vidare
göres under färden observationer för varje 100-tal sjömil.
En gång varje timme rapporteras temperaturer, vindstyrka
och vindriktning, nederbörd och molnformationer. Den
fasta kursen följes oavsett väderlekssituationen.
Inom de närmaste månaderna kommer plan ur
amerikanska flygvapnet att från Alaska utföra liknande flygningar
över Aleuterna. Från baser på Newfoundland täckes det
nordatlantiska området, från Florida Centralatlanten och
från Azorerna Sydatlanten. Flygningar planeras från
Hawaii och öar i sydöstra Stilla Havet (Underr. Flygledn.
1947 nr 3). Sah
Väderleksförutsägelser med ekoradio. Vid
väderleks-bestämningar är det värdefullt att veta vindens styrka och
riktning samt annalkande ovädercentras belägenhet.
Tidigare har man merendels vid bestämning av de övre
luftlagrens rörelser med en teodolit observerat rörelsen hos
en med vätgas eller helium fylld ballong. Denna metod är
givetvis fullt tillförlitlig, så länge vädret är klart, och så
länge ballongen inte försvinner in bland molnen. Oftast
är det emellertid viktigare att kunna bestämma
vindhastighet och riktning, då väderleken är dålig. Man började
redan på 1920-talet experimentera med radiosonder
innehållande små gnistsändare. Signalerna togs emot på marken av
riktade mottagare. Under kriget kom ekoradio till använd-
Fig. 1.
Ström-spänningskurva
för en termistor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
