Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 9 augusti 1947 - Underjordskrossning vid svenska gruvor, av Axel Kjelgaard - Diskussion, av J Hedlund, B Blomquist, R Lundgren, A Bremmer, A Bjarme, C G Breitholtz samt Axel Kjelgaard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(582
TEKNISK TIDSKRIFT
krossades 83 410 t berg under en effektiv krosstid av
2 732 h. Den totala kraftförbrukningen var 43 620 kWh,
vilket motsvarar en medeleffekt av 15,97 kW.
Tomgångs-effekten var 5,6 kW och krossningseffekten 10,37 kW i
medeltal. Jämfört med glidlagerkrossarna av samma typ
innebar detta en kraftbesparing på något över 30 %. Den
totala kvantiteten berg, som krossades t.o.m. den 31/12
1946, var i runt tal 315 000 t, och den totala krosstiden
10 135 h. Kvantiteten var i medeltal 31 t/h.
Jämfört med glidlagerkrossarna var oljeförbrukningen
mycket liten. Den har uppmätts till ca 85 g/h under de
senaste 2V2 årens drift. Denna siffra är emellertid för hög
och sammanhänger med att smörjningssystemet är
överdimensionerat, och att verkmästarna på platsen, för att
vara säkra på att lagren blir smorda, gärna ser att litet
olja läcker ut genom tätningsspalterna. Efter första året
demonterades krossen, och lagren inspekterades. Man
kunde knappast skönja, att de varit i bruk. För ungefär
14 dagar sedan sattes krossen ur drift. Orsaken var en
olämpligt väld passning för axialrullagrens ytterringar,
som kommit att nöta ned sig i lagerläget. En justering
genomföres nu och är relativt lätt utförbar. Vid
inspektion av lagren kunde någon utmattning icke konstateras,
varför man kan räkna med en betydligt större livslängd
än de hittills uppnådda 10 000 h.
Bergsingenjör r lundgren: Av föredraget och
diskussionen får man lätt det intrycket att dessa rotationskrossar
eller enbrickskrossar är någonting nytt för gruvorna. Detta
är lyckligtvis ej fallet utan de har med stor fördel
använts under ganska många år. Vid av mig förvaltade
gruvor har samtliga nyanskaffningar av krossar under senaste
tio år varit av denna typ upp till en storlek motsvarande
Morgårdshammar Blake-tugg nr 4, och på annat håll har
installerats storlek motsvarande nr 5. Enligt uppgift har
emellertid Arbrå Verkstads AB, som framgångsrikt
utvecklat denna krosstyp, tillverkat en så stor kross som
med 1 000 X 1 000 nnn intagsöppning.
Föredragshållaren nämnde att Symons konkrossar är
dominerande beträffande mellankrossningen, vilket vi
måste instämma i så snart det gäller stora kapaciteter. För
mindre verk, som måste nöja sig med billigare maskiner,
är rotationskrossen en mycket god ersättare. För högre
grad av finkrossning på torra vägen har vi egentligen
ännu endast Symons konkrossar att hålla oss till, men
det är glädjande att även på detta område en utveckling
skett. Jag syftar härvid på Bjarme-krossen, varav några
exemplar tillverkats i storlek ca 21/s’. Denna kross är helt
utrustad med rullager och drives av direktkopplad motor
utan växel, varför verkningsgraden är hög, och
provkross-ningar har givit mycket tillfredsställande resultat. Vi
väntar med största intresse och otålighet på den större typ,
4’, som föreligger färdigkonstruerad, och hoppas att
tillverkarna skall göra sitt yttersta för att få den tillverkad
så snart som möjligt.
Erfarenheterna av olika konstruktioner i praktiken ger
vid handen att rotationskrossen är lika driftsäker som
Blake-tuggen men därutöver besitter vissa fördelar. Det
är sålunda mycket lättare att byta brytbrickor på en
rotationskross, då den har blott halva antalet sådana gentemot
Blake-tuggen. Dessutom vill jag understryka att
rotationskrossen matar sig själv på ett utomordentligt sätt. Särskilt
framträder denna fördel när bergets grovlek ligger vid
det maximala, som krossen kan ta emot. Rotationskrossen
med sin större rörelse upptill förmår gripa styckena på ett
helt annat sätt än Blake-tuggen och kan därför ständigt
få gå fullmatad, dvs. bergraset kan ligga direkt på
krossgapet, vilket ej är att rekommendera för en Blake-tugg.
Då därtill kommer att det krossade godset blir avsevärt
jämnare från rotationskrossen, anser jag att den i de flesta
fall otvivelaktigt är att föredra framför Blake-tuggen. För
skutkrossning kommer den säkerligen att bli av
utomordentligt stort värde, och skutkrossens plats är otvivel-
aktigt nere i gruvan, vilket jag har uteslutande god
erfarenhet av sedan tio år tillbaka.
Disponent A BremmiER: Vi har i Arbrå gjort
rotationskrossar med gapöppningar upp till 1 000 X 100 mm. På
krossen med nämnda gapdimensioner är kortaste
krossplattans längd 2 200 mm, och nedkrossningen kan därför
ske till ca 200 mm. Ännu längre skulle nedkrossningen
kunna drivas, om krossplattornas längd ökades. Huru
långt man skall gå i den vägen, beror på den kapacitet
som önskas och efterföljande maskiners storlek. Man kan
som regel sätta nedkrossningen eller skillnaden mellan
gapvidderna upp- och nedtill till en tredjedel av kortaste
plattans längd. För en kross med 800 mm gapvidd och
nedkrossning till 300 mm blir nedkrossningen 500 mm och
den kortaste plattans längd behöver ej vara mer än 1 500
mm.
Krossen med 1 000 X 1 000 mm gap är endast räknad
för 70 % av den styrka, vilken erfordras för en
motsvarande kross för granit och malm. Någon svårighet att
dimensionera krossen för malmkrossning förefinns ej, ty
ju större krossen blir, desto bättre blir relativa utrymmet
för rullagren. Något brott på rullager i våra krossar har
ej uppstått. Redan år 1932 började vi utföra krossarna
med dessa lager. De flesta av våra krossar arbetar med
granit och malm.
Jag för min del tror, att som förkross i en gruva är
rotationstypen den fördelaktigaste. Vid krossning av skut och
skärv måste en viss intryckning i godset ske, innan godset
går sönder. Det är alltså fördelaktigt med stor rörelse
upptill å den rörliga plattan. På en pendelkross, framför allt
en sådan, vars pendelaxel ligger obetydligt över den fasta
krossplattans övre ände, blir rörelsen upptill i gapet ringa,
även om rörelsen nere i gapet är stor. Detta medför, att
krossen får tugga flera gånger, särskilt om kanterna är
skarpa, innan stenen bräcks, och först sedan stenen fallit
tillräckligt långt ned i gapet erhålles något egentligt
kross-ningsarbete. Vid en rotationskross är rörelsen på rörliga
plattan störst upptill i gapet. I regel går därför stenen
sönder vid första slaget. Om ej så sker, är rörelsen så stor
att sten flyttas i gapet. Rotationskrossen blir härigenom i
viss grad självmatande, det är en fördel, vilken man ej
bör förbise, när det är fråga om stora skut eller stenar,
som skall krossas.
Bergsingenjör A Bjarme: Det kanske vore skäl att tänka
på den historiska utvecklingen på krossmaskinernas
område. Åtskilliga krossar har konstruerats och provats men
icke så många har överlevat. Dodge-krossen t.ex. är för
länge sedan övergiven för praktiskt bruk. Gates kross får
mer och mer vika för Symons konkross. Under årens gång
har genom hårda praktiska prov utprovats de krossar,
som lämpar sig för olika omständigheter. Blakes kross har
segrat vad beträffar grovkrossning. Den har så småningom
förbättrats, dock endast i detaljer, icke i princip, och är
för närvarande den allra driftsäkraste maskin man kan
tänka sig. När det nu från gruvkarlarnas sida föreligger
en stark önskan att få en billigare kross för uppställning
nere i gruvan, där driftsäkerheten kanske är mera viktig
än annorstädes, förefaller det därför som om man i första
hand borde tänka på om man icke kunde förbilliga
Blake-krossen utan att ändra dess princip. Någon minskning av
vikt jämfört t.ex. med de stora Blake-tuggarna i Kiruna
och annorstädes kan säkerligen åstadkommas, om man tar
hänsyn till den ringa nedkrossningen till ca 300 mm, som
det här är fråga om. De vanliga Blake-tuggarna är
nämligen överdimensionerade på ett sätt som icke är
nödvändigt om det gäller en obetydlig nedkrossning. De
konstruktionsförbättringar, som genom Morgårdshammar och
SKF:s arbete åstadkommits, kan säkerligen bibehållas,
även om vikten sänkes något.
Rotations- eller enbrickskrossen har, som det vill synas,
fördelar för vissa användningsområden, särskilt vid kross-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
