Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 16 augusti 1947 - Lastfaktorn hos ett flygplan, dess storlek och variation med flygvikten, av Gunnar Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 augusti 1917
599
Lastfaktorn hos ett flygplan,
dess storlek och variation med flygvikten
Civilingenjör Gunnar Larsson, Norrköping
Den storhet, som har den största betydelsen vid
ett flygplans dimensionering, är "lastfaktorn"
eller "belastningsfaktorn", i det följande
betecknad n. Man skiljer härvid på lastfaktorn vid
flygning och lastfaktorn vid landning. Den viktigaste
av dessa är utan tvekan lastfaktorn under
flygning. Ett överstigande av den vid flygning tillåtna
brottlastfaktorn medför nämligen vingbrott och
därmed totalhaveri. Denna faktor, dvs. en viss
multipel av tyngdkraftens acceleration, uppträder
vid all flygning, med storlek varierande från
n — 1 vid vanlig horisontalflygning till ett
positivt maximivärde vid en hård upptagning eller
vid en häftig uppåtriktad vindby, och till ett
negativt maximalvärde vid upptagning i ryggläge
eller vid nedåtriktat vindbyangrepp.
Storleken av denna faktor och dess
grundläggande betydelse vid ett flygplans dimensionering
samt framför allt dess variation vid ökad
flygvikt är ganska oklar för de flesta. Förestående
uppsats vill därför först belysa begreppet
lastfaktor, dess definition och absoluta storlek samt
dess betydelse vid flygplanets dimensionering.
Uppsatsens huvuduppgift är sedan att ge några
förenklade, men dock tillräckligt noggranna,
beräkningsmetoder för att fastställa lastfaktorns
till-låtna storlek, då vikten av någon anledning ökar,
såsom t.ex. genom större last i kroppen,
tillkomsten av ett par vingbomber etc.
Begreppet lastfaktor
Ett flygplan, som flyger horisontellt rätt fram
med sin normala marschhastighet och utan att
påverkas av vindbyar eller andra störningar,
utsättes för relativt små belastningar. Flygplanets
vikt uppbäres av luftkrafter på vingar och stjärt
och dess luftmotstånd övervinnes nätt och jämnt
av propellerdragkraften. De krafter, som således
i detta fall verka på flygplanet, framgå av fig. 1.
Tänka vi oss sedan, att flygplanet gör en
manöver, t.ex. upprätas efter en dykning, så att det
kommer att röra sig i en krökt bana, eller om
flygplanet påverkas av en vindby, komma genast
accelerationskrafter att uppträda, med en storlek,
629.135.071.5
som beror på manöverns häftighet eller vindbyns
styrka. Lastfaktorn anger hur många gånger
större de uppträdande accelerationerna äro än
tyngdkraftens acceleration, det senare det
belastningsfall, som visas i fig. 1.
Vi definiera lastfaktorn på följande sätt
n =
(1)
där P = den på flygplanet uppträdande
resulterande yttre kraften (kp),
G = flygplanets vikt (kp),
y = flygplanets acceleration (m/s2),
g = tyngdkraftens acceleration (m/s2).
Lastfaktorns storlek
Vi skola nu undersöka lastfaktorns storlek
genom några olika betraktelser. Vi tänka oss
först, att flygplanet gör upprätning från
störtdykning till horisontalflygning efter en viss flygbana.
Beteckna vi flygbanans krökningsradie med r
meter och dykhastigheten med v m/s, blir
centri-G v1
petalkraften = P = — = — och härmed får
last-9 9?
faktorn storleken
n ~ G =
gr
(2)
Genom minskning av flygbanans radie kan
således n ökas hur mycket som helst. Detta
begränsas ur aerodynamisk synpunkt, genom att
den uppträdande centrifugalkraften måste verka
på vingen som en lyftkraft. Maximala värdet på
denna kan skrivas
Pmax Caniax ’ Q max ’ Ftr
(3)
7= propeller ■
jdragkroft-
Å’lyskraft
-W= motstånd
Sammandrag av uppsats i Tekniska Skrifter nr 134 (1947).
Tryckcentrum
Fig. 1. På flygplanet verkande krafter vid
horisontalflygning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
