- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
602

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 16 augusti 1947 - Lastfaktorn hos ett flygplan, dess storlek och variation med flygvikten, av Gunnar Larsson - Viktsekonomisk spanthöjd hos flygplankroppar i skalkonstruktion, av Gunnar Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

602

TEKNISK TIDSKRIFT

ekvation härledas för bestämning av den nya t i 11
-låtna lastfaktorn

1 —

ni =
n ~ G

niM
n\L

_ AG_iriM

G nu

där iriM = masskrafternas böjmoment
vid kroppssidan
nu, — luftkrafternas böjmoment
vid kroppssidan

(14)

för n = 1

Vid ett givet flygplan känner man ur sina
beräkningar nu och mu eller kan uppskatta dem
med användande av ekv. (8) — (12), varefter den
nya faktorn n-± kan beräknas.
För att ge en uppfattning om storleksordningen
av faktorminskningen kan följande exempel
anföras. Ett flygplan, vägande 6 700 kp, har
dimensionerats för n = 9,0. Oin man lastar på
ytterligare 500 kp i kroppen sjunker faktorn till
ni = 7,90, dvs. med ca 12 %, medan totalvikten
endast ökats med 6 %.

Med användande av ekv. (8) — (12)
kombinerade med ekv. (7) kan inan undersöka hur
lastfaktorn förändras, då vingvikten ökar, antingen
den jämnt fördelade vikten eller någon
koncentrerad vikt, exempelvis motorvikten vid ett
tvåmotorigt flygplan. Undersökningen leder till
följande synpunkter, uppställda såsom en
jämförelse med alternativet ovan, där faktorn
ändrades omvänt proportionellt mot totalvikterna.

ökar den jämnt fördelade vingvikten, kommer
en viss minskning i faktorn att bli nödvändig,
denna minskning blir dock avsevärt lägre än den
som erhålles enligt ovan. Som exempel kan
anföras: i ett flygplan med G = 8 000 kp (Gkropp =
= 3 000 kp) ökas vingens vikt med 500 kp,
varvid faktorn sjunker med ca 2,5 ,%, medan
viktökningen är ca 6 % .
Ökar en koncentrerad vingvikt, kommer det

snitt av vingen, där denna vikt ligger, att bli
kritiskt för den nya tillåtna faktorn. Denna
viktökning kan leda till en nödvändig
faktorminskning, som är avsevärt större än enligt ovan,
varför man här får göra en noggrann undersökning
av det kritiska snittet. Följande exempel anföres:
i ett tvåmotorigt flygplan med G = 8 000 kp
väger varje motor 1000 kp. Öka vi motorns vikt
till 1 200 kp, således en total viktökning på 5 %,
kommer den tillåtna faktorn att minskas med
6,2 %.

En undersökning av framtungt och baktungt
flygplan ger vid handen, att det är av ganska stor
betydelse hur flygplanets tyngdpunkt flyttar sig.
Blir flygplanet framtungt, sjunker den tillåtna
faktorn, medan baktungt flygplan inverkar
gynnsamt på den tillåtna faktorn. Som riktvärde kan
anges, att faktorminskningen vid framflyttning
av tyngdpunkten med 10 % av aerodynamiska
medelkordan blir ca 4 % .

Slutsatser

Undersökningen visar att lastfaktorn är av
fundamental betydelse vid vingbalkens
dimensionering. Med nuvarande beräkningsmetoder kan
man också dimensionera denna vingbalk till nära
överensstämmelse med den lastfaktor, som från
början lagts till grund för flygplanets
hållfasthetsberäkning.

Undersökningen visar sedan den stora
betydelsen av att en ingående analys göres, innan man
fastställer, att en viss viktökning inverkar så och
så mycket på lastfaktorn. Den mycket använda
metoden att helt enkelt proportionera i
förhållande till totalvikterna, oberoende av var
viktökningen ägt rum, har således visat sig vara helt
förkastlig. Detta kan, särskilt om viktökningen
sker i kroppen, leda till att man tillåter för hög
påkänning med därmed förenade risker. Den
tämligen lågt tilltagna säkerhetsfaktorn sjunker ju
då under sitt tillåtna värde, vilket kanske särskilt
ur utmattningssynpunkt kan vara allvarligt.

Viktsekonomisk spanthöjd

hos flygplankroppar i skalkonstruktion

Civilingenjör Gunnar Larsson, Norrköping

De flesta moderna flygplan äro byggda av
lättmetall i skalkonstruktion. Flygplanets kropp
består enligt denna konstruktionsprincip av ett ske-

Sammandrag av uppsats i Tekniska Skrifter nr 135 (1947).

629.135.011.722

lett av spant och stringrar på vilket en täckplåt
av lättmetall nitats. De spant som finnas bestå till
största delen av flänsade lättmetallplåtar. Andra
spant, vilka äro högre belastade, äro förstärkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free