Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Nya legeringar, av I Göransson - Ett nytt fjädermaterial, av I Göransson - Inverkan av gaser på koppar och kopparlegeringar vid förhöjd temperatur, av P-Å W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>684
TEKNISK TIDSKRIFT
inlegering av bl.a. små halter av bor. Ett rostfritt stål,
Stainless W, som samtidigt med hög hållfasthet och god
korrosionsbeständighet likt vanligt 18/8-stål dessutom även
äger förmågan att härdas genom värmebehandling, har
varit känt sedan mer än ett år tillbaka. Ett annat, nytt
stål är kol—molybden—krom-legerat och avsett att
användas vid höga temperaturer i ångledningar inom
kraftstationer och kemiska industrier. Detta ståls
kryphåll-fasthet sjunker ej nämnvärt upp till 600°C. Elektrolytiskt
galvaniserat stål har tillkommit under kriget. Ett ljust
skikt erhålles, som ger en utmärkt yta för många
ändamål. Emaljerad plåt användes mycket till ledningar för
helt vatten, kylanläggningar, tvättmaskiner och liknande.
Snart kan sannolikt påläggning av vita emaljer ske på
förenklat sätt. Galvaniserad plåt och band kan utföras
med blank eller matt yta och är sedan lämplig för
djup-pressning o.d., varefter en gott vidhäftande påmålning kan
utföras.
Det nya gjutjärnet lär ha grafiten fördelad i "körtlar"
eller bollar liksom fallet är med temperkol i aducergods.
Grafitflingor förekommer alltså icke. Från en tappning av
hämatittackjärn med 3,9 % kol och 2,6 % kisel gav
nor-malprovstavar (0,875") draghållfasthetsvärdena 24,4 kp/mnr
för obehandlat och 41,7 kp/mnr för behandlat material.
Böjhållfastheten var resp. 46,3 och 76,5 kp/mnr
slaghållfastheten 180 kpcin och 650 kpcm samt
Brinellhårdheten 185 och 215. Den nya gjutjärnstypen har en liten,
mätbar förlängning, 1—2 % vid högre kolhalter och
2—3 % vid lägre. Det behandlade materialet är även
likformigt i egenskaperna från ett stycke till ett annat.
Behandlingen kan raskt tillämpas på medel- eller höghaltiga
kol- och kiseljärn. Genom denna process kommer vanligt
gjutjärn över i en ny klass för material men undantränger
likväl ej det högvärdiga stålgjutgodset. Kupoljärn kan
även behandlas men först efter långvariga driftstudier
(Soc. Adv. Manag. 20 febr. 1947; Metallurgia dec. 1946).
/ Göransson
Ett. nytt fjädermaterial, Elgiloy, har lanserats i USA.
Det nya materialet är hållfast, relativt hårt, icke
magnetiskt, synnerligen korrosionsbeständigt, varaktigt och
överlägset fjäderstålen av hög kvalitet. Man har sökt ett
lämpligt material för urfjädrar, som bör kunna hålla
en lång tid utan att brista.
Egiloy torde ha följande analys: 20 % krom, 40 % kobolt.
15,5 % nickel, 15 % järn, 7 % molybden, 2 % mangan,
0,15 % kol och 0,03 % beryllium.
Materialet lär vara särskilt tänjbart och bearbetbart i
varmt och kallt tillstånd. Inga data har hittills kommit ut
om bearbetningsegenskaperna. En jämförelse av de
mekaniska hållfasthetsegenskaperna mellan Elgiloy och
kol-stål för fjädrar visar:
Elgiloy Kolstål
för fjädra
Brottgräns ............. kp/mnr 258 240
Sträckgräns (0,02 %) ... kp/mnr 197 174
Proportionalitelsgräns . . . kp/mnr 164 152
Elasticitetsmodul........ kp/mnr 20 700 20 000
Hårdhet, Vickers ....... 702 695
Avlämnat vridmoment . . . pcm 46,2 39,2
Uppdragningar (medel) . . 1 036,0 565,0
Omställning efter upp-
dragningarna ......... varv 3,8 6,0
Elgiloy-legeringen är icke-magnetisk i såväl permanent
som temporärt magnetfält. Det skadas ej av fingeravtryck
och hög fuktighet samt företedde ingen rost efter 500 h
besprutning av 10 % saltlösning. Under 12 min
behandling i varmt kungsvatten kunde ingen skadlig inverkan
konstateras på det nya materialet.
Förutom till urfjädrar kommer Elgiloy säkerligen att
användas till rakblad, rostfria knivsmiden, kirurgiska och
dentalinstrument, fjädrar i skjutvapen, delar i radiorör,
kemisk utrustning, ventilfjädrar och -delar,
elektromagnetiska apparater etc. Även för utrustningar till
reaktions-drivna flygplan, gas- och ångturbiner kan det nya
materialet troligen få stor användning (Materials & Methods
apr. 1947). I Göransson
Inverkan av gaser på koppar och kopparlegeringar vid
förhöjd temperatur. The British Non-Ferrous Metals
Research Association har undersökt inverkan av fem
gasblandningar på skalningstendensen vid 400°C hos aderton
kopparlegeringar. Dessa kan delas upp i följande grupper
tre legeringar med hög ledningsförmåga och två
arsenik-kopparlegeringar,
sex aluminiumbronser med Al-halter liggande mellan 2 %
och 12 %. Dessa bildar en grupp legeringar med liten
skalningstendens,
en grupp legeringar innehållande små mängder av
vanliga element vart och ett ensamt tillsatt till koppar,
andra legeringar, som användes i industrin vid hög
temperatur.
Samtliga material provades i form av 14 mm runda
stänger. De flesta var kalldragna med 50 % reduktion av
arean. Aluminiumbronserna med mer än 10 % Al var
pressade. Samtliga försök utfördes vid 400°G i dels torr luft
fri från sura gaser, dels samma slags luft med
10 % vattenånga,
0,1 % S02,
5 % S02, resp.
0,1 % HCl jämte 1. % vattenånga (mängduppgiflerna
avser volymsprocent).
Samtliga provstycken hade en yta av 20 cm2 och var
putsade med Huberts 000 smärgelduk, avfettade med
aceton och vägda. Varje prov lades i ett kvartsskepp på
sådant sätt att minsta möjliga kontakt dem emellan ägde
rum. Proverna placerades sedan i en 400°C varm ugn, och
efter 5 h inverkan av gasblandningen togs de ut, kyldes
och vägdes med eventuellt bildat glödskal. Efter vägningen
togs detta senare bort med hjälp av en styv borste och
vikten bestämdes på nytt.
Vattenångan resp. vattenångan -f- klorvätet tillsattes
genom att man lät ren luft bubbla igenom vatten resp.
saltsyra av lämplig koncentration och temperatur.
Svaveldioxidmängden uppmättes med hjälp av
strömningsmätare.
Med undantag av silver förbättrar samtliga tillsatser i
större eller mindre grad beständigheten i torr luft. Kisel
skyddar väl, men aluminiumlegeringarna är de bästa och
påverkas praktiskt taget inte alls.
Tillsättning av 10 % vattenånga till ren luft ändrar
ganska lite på skalningshastigheten. Vissa material angripes
något mindre, andra något mera än i torr luft.
Närvaron av omkring 0,1 % svaveldioxid ökar i
allmänhet angreppet. De mest beständiga materialen utgöres av
legeringarna med mera än 5 % aluminium jämte "Everdur"
(3 % Si + 1 % Mn). En ökning av halten S02 orsakar en
kraftig stegring av angreppet hos nästan alla material. De
mest beständiga materialen utgöres av dem med 10 %
Al + 2,8 % Fe och 12 % aluminium utan annan tillsats.
Legeringar med låg halt aluminium och med 1 % kisel
angreps starkt.
Närvaro av fuktigt klorväte ökar angreppet starkt på
de flesta legeringarna och endast de med aluminium visar
måttlig beständighet.
Föroxidering enligt Price och Thomas metod skyddar
legeringar med 5 % Al mot angrepp i vanlig oxiderande
atmosfär upp till lägst 800°C. Däremot medför denna
behandling ingen förbättring av skyddet mot luft, som
innehåller klorväte eller svaveldioxid.
Sett som helhet angripes arsenikhaltig koppar mindre än
icke arsenikhaltig, och andra tillsatser än silver
förbättrar oxidationsbeständigheten. Närvaron av aluminium
medför den högsta beständigheten, och kisellegeringar gav
i allmänhet goda resultat (Metallurgia juni 1946). P-Å W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
