Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 20 september 1947 - Lokångpanna i svetsat utförande, av Per V Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>688
TEKNISK TIDSKRIFT
ens gång. När på detta sätt V-fogarna blivit helt
fyllda med svetsmaterial renmejslades rotsidan
tills fullständigt rent gods erhölls, varefter
efter-svetsningen utfördes. Även denna svetsning
utfördes växelvis mellan de båda svetsskarvarna så
som tidigare angivits. På den sålunda
färdigsvetsade eldstaddelen ritsades sedan för alla
pålägg och stutsar, varefter dessa efter
hålupptag-ning monterades och häftsvetsades. Svetsningen
av dessa detaljer utfördes på enklaste sätt och
erbjöd inga svårigheter.
De sålunda färdigsvetsade delarnas skarvar
underkastades efter riktning och putsning
röntgenundersökning, varvid alla längdskarvar
undersöktes i full utsträckning, under det att de mindre
påkända rundskarvarna endast stickprovsvis
undersöktes. Resultatet av denna undersökning
visade, att svetsskarvarna voro fullt
tillfredsställande utförda och av god kvalitet. Före
hopsättning och montering avspänningsglödgades såväl
rundpannan som eldstaddelen vid 600°C.
Koppar fyrboxens svetsning
Plåttjockleken, som var 16 mm, är enligt
tillgängliga amerikanska och engelska uppgifter
egentligen för stor för att framgångsrikt svetsas
med kolbåge och tillsatstråd, i huvudsak därför
att skarven måste byggas upp med flera strängar.
Kvaliteten skulle härigenom ej bli så god som
vid enlagersvets, främst på grund av ett större
antal porer i svetsen. Detta har även konstaterats
vara riktigt vid provsvetsningarna, men porerna
synas endast obetydligt nedsätta
brotthållfastheten, dock något mer förlängningen. Med hänsyn
till att såväl brotthållfasthet och förlängning voro
tillfredsställande vid provsvetsningen som att
erfarenheten ur driftsynpunkt ej visade menlig
inverkan på fyrboxens goda bestånd och
driftsäkerhet beslöts att utföra svetsskarvar, trots att dessa
måste uppbyggas i två lager och med eftersvetsad
rotsida.
Enligt tidigare försök hade bästa resultatet
erhållits när fogvinkeln var 60—70°, fogöppningen
0 mm, dvs. kanterna stumma, och rätkanten
omkring 4 mm. Kolets kvalitet visade sig vara en
synnerligen viktig faktor för ett gott resultat; i
detta fall synas de amerikanska kolen med
kvali-tetsbeteckningen "Extra Special Graphite
Elec-trod" vara de bästa. Koldiametern är även i hög
grad beroende av kolkvaliteten, då vid en sämre
kvalitet en större diameter måste användas än vid
en bättre kvalitet. Detta förhållande förefaller
kanske icke inverka på själva svetsen, men det har
ändock visat sig att det bästa resultatet erhålles
om svetsningen utföres med liten koldiameter.
Sannolikt sammanhänger detta med att ljusbågen
får en tendens att dansa på toppen av den grövre
elektroddiametern, trots att en kolelektrodhållare
med magnetisk styrning av bågen användes.
När sålunda kopparfyrboxens delar fasats för
V-fogar häftsvetsades delarna; särskilt iakttogs
att god passning förekom efter hela fogsidorna.
Häftorna utfördes relativt kraftiga och tämligen
tätt. Den egentliga svetsningen utfördes i
horisontalläge med någon motlutning i svetsriktningen.
Svetsningen började vid mitten av svetsfogen, dvs.
mitt i taket, och utfördes genom att kortare delar
svetsades, vilka omedelbart efter svetsningen
något sträcktes genom hamring. Före svetsningen
och mellan varje deltempo värmdes materialet
med gaslåga till 300—400°G vid och omedelbart
intill svetsstället. Svetsningen bedrevs så att
svetsen ständigt var symmetrisk kring mittlinjen.
Svetsningen började vid mitten av svetsfogen;
svetsaren utförde första delsträngen i riktning ut
mot ena änden av fogen. Därefter återvände
svetsaren till mitten och svetsade den andra
delsträngen men nu i riktning mot andra ändan
av fogen. Svetsaren flyttade sedan till den punkt
där den första delsträngen avslutats och svetsade
den tredje delsträngen i samma riktning som den
första delsträngen. Därefter flyttade svetsaren till
den punkt där den andra delsträngen avslutats
och svetsade den fjärde delsträngen i samma
riktning som andra delsträngen. Övriga
delsträngar svetsades efter samma princip, tills hela
första lagret färdigsvetsats, då svetsaren
återvände till mitten och började med andra lagrets
svetsning. Denna utfördes på exakt samma sätt
som första strängen till både svetsordningsföljd,
förvärmning och sträckning. Först när dessa
bägge svetslager utförts uppmejslades rotsidan
så mycket att rent och tätt svetsgods erhölls,
varefter eftersvetsningen utfördes på samma sätt
som de bägge första strängarna. Sist
planmejsla-des och slipades skarvarna.
Erfarenheter
De erfarenheter som hittills vunnits visa att
svetsade lokpannor relativt enkelt kunna
tillverkas och att den detalj, som erbjuder den största
svårigheten, är svetsningen av kopparfyrboxen.
Denna senare svetsning fordrar en viss erfarenhet
innan fullt tillfredsställande skarvar kunna
erhållas. Med noggrannhet, förstklassigt material,
ändamålsenliga maskiner och övning för
svetsaren kan dock frågan om kolflussvetsning av
koppar anses så tillfredsställande löst att sådana
skarvar äro fullt ut jämförbara med nitade när
det gäller hållfastheten och bättre när det gäller
förmågan att motstå korrosioner.
Själva konstruktionen blir renare då nitväxlar,
nitskallar o.d. undvikas, vilket medför att
vattenrummet ökar och att cirkulationen underlättas
och blir bättre. En viss ökning i ångavgivningen
synes även ha uppkommit jämfört med en i övrigt
lika stor panna i nitat utförande. Dessa renare
ytor förekomma även i rundpannan och i
eldstaddelen. Fördelen med svetsad skarv i
rundpannan skulle främst ligga i att underhållet minskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
