Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Ett försök med dynamisk markundersökning, av Sven G Bergström och Sven Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>706 TEKNISK TIDSKRIFT
= 0,50 och 0,25 blir k = 0,9124 resp. 0,8453.
Ekv. (1) kan också erhållas ur uttrycket för
Ray-leigh-vågens hastighet.
I amerikansk fackpress har man även diskuterat
möjligheterna att bestämma en betongbeläggnings
elasticitetsmodul och därmed dess kvalitet genom
dynamisk provning direkt på fältet. Såväl de
praktiska som teoretiska svårigheterna synas
vara överkomliga10- TZ.
I Sverige har dynamisk markundersökning
hittills icke använts i någon större utsträckning.
Författarna känna endast till ett tidigare försök,
vilket under E Forslinds ledning utfördes i
Horred år 1942 för Arméns
Fortifikationsförvaltning. Resultaten ha icke publicerats men voro
goda enligt uppgift av Forslind.
Dynamiskt fältförsök
Som framgår av ekv. (1) kan skjuvmodulen G
och därmed även elasticitetsmodulen E i princip
bestämmas genom att marken påföres en
periodisk störning, vars frekvens varieras. Vid
resonans bestämmes våglängden, varefter
våghastigheten V beräknas och införes i ekv. (1).
Fig. 3. Svängningsgivare, förankrad vid marken.
Fig. i. Typisk frekvens-amplitudkurva (resonanstopp vid
ca 22 pls).
Bland de typer av periodiska störningar, som
uppfylla det av Sezawa—Kanai uppställda
villkoret för resonans, är det huvudsakligen två, som
äro enkla att praktiskt realisera, nämligen dels
en vertikal translationsrörelse, dels en
vippsvängning enligt fig. 1. Vid det föreliggande försöket
valdes det senare alternativet, enär denna
svängningsform ansågs vara lättare att renodla.
Det svängningsalstrande systemet bestod av två
kortslutna trefasmotorer med vardera två
ex-centrar, inbördes hopkopplade med kugghjul.
Excentrarnas inställning vid vippsvängning
framgår av fig. 2. Störningen överfördes till
underlaget via en cirkulär bottenplatta av stålplåt med
diameter 600 mm (fig. 3). Som framgår av
figuren borttogs det översta marklagret, som bestod
av grästorv, för att god koppling skulle erhållas
mellan vibratorn och underlaget. Möjlighet att
variera svängningens frekvens inom området
10—60 p/s erhölls genom att motorerna matades
från en frekvensomformare, vars varvtal kunde
regleras kontinuerligt med hjälp av en
kilrems-variator. För bestämning av markytans rörelser
användes två elektrodynamiska vibrationsmätare
i kombination med en katodstråleoscillograf.
En typisk upptagning av den vertikala
ampli-tudens frekvensberoende visar fig. 4. Man erhöll
i detta fall en utpräglad resonanstopp vid 22 p/s.
Den i ekv. (1) ingående våghastigheten V vid
resonans erhålles som produkten av frekvens och
våglängd. Våglängden hos den fortskridande
vågen utanför störningszonen bestämdes med
hjälp av katodstråleoscillograf enligt schemat i
fig. 5. De sinusformade svängningsförloppen i två
punkter på markytan sammansättes i
oscillografen till en Lissajou-figur. Denna figur blir en rät
linje, då fasförskjutningen mellan de båda
förloppen är n ’ n, dvs. avståndet mellan punkterna
är en multipel av halva våglängden. Mätningen
gick så till, att den ena vibrationsmätaren
placerades i ett fixt läge, medan den andra flyttades,
till dess att figuren på oscillografens skärm så
nära som möjligt överensstämde med en rät linje,
varvid avståndet mellan vibrationsmätarna
mättes.
Fig. 2.
Excenterinställ-ning vid vippsvängning.
Fig. 1. Vippsvängning
kring en diameter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
