Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Ett försök med dynamisk markundersökning, av Sven G Bergström och Sven Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>708
TEKNISK TIDSKRIFT
C-värden enligt tabell 1 och 2. Därvid ha de
uppmätta deformationerna korrigerats med hänsyn
till dels att belastningsbalkarnas upplag avlastats,
dels att mätbalkarnas upplag följt markens
rörelser.
Vid Cement- och Betonginstitutets försök
belastades en cirkulär platta med diametern 6 m och
tjockleken 25 cm. Lasten påfördes i centrum via
en stämpel med diametern 0,80 m. Vid en serie
av 36 snabba pålastningar till 10 Mp med
omedelbar avlastning erhölls i medeltal
C = 135 kp/cm2
Laboratorieprov
För detaljstudier av markens egenskaper
utförde Statens Geotekniska Institut på uppdrag av
Cement- och Betonginstitutet provtagning i fyra
borrhål ned till ett djup av 8 m. Proverna
undersöktes på Geotekniska Institutets laboratorium
med avseende på volymvikt, porositet, halt av
organiskt material, skärhållfasthet samt
elastici-tets- och skjuvmoduler vid statisk belastning. På
Cement- och Betonginstitutet undersöktes
provernas elasticitets- och skjuvmoduler vid dynamisk
belastning.
Geotekniska Institutet gav följande karakteristik
av markbeskaffenheten:
"Marken består huvudsakligen av lera ned till
fast botten, som ligger på ett djup av 12—19 m
(vid ifrågavarande provtagningsställe ca 17 m).
Leran har ett 1,5—1,7 m tjockt, tämligen fast
ytskikt och är därunder halvfast men ökar något
i fasthet med djupet. Torrskorpan är i sin övre
del mycket söndersprucken. En del sprickor når
ned till ett djup av 1,5 à 1,7 m. Grundvattenytan
ligger ca 0,9 m under markytan. Leran är dyig
ned till ett djup av 5—6 m."
Den av Geotekniska Institutet påtalade
torr-skorpestrukturen framgår även tydligt av
laboratorieproven. Några resultat från dessa visas i
fig. 7 och 8. Senare provtagning hösten 1946
bekräftar värdena i fig. 7 och visar, att
elasticitetsmodulen under torrskorpan ökar ined djupet.
Tabell 3. Jämförelse mellan C-värden enligt olika
provningsmetoder
Provningsmetod C
kp/cm2 \%
Statisk, utbredda plattor ..................................135 100
Statisk, små plattor ............................................60 45
Dynamisk fältundersökning ............... 116 86
Dynamisk laboratorieundersökning (0 6 m).. 79 59
((‡> 5 m) . . 84 62
Under 8 m erhöllos E-värden mellan 60 och 100
kp/cm".
Slutsatser
Det rikhaltiga materialet från alla försök, som
utförts i Väsby, möjliggör en jämförelse mellan
olika metoder att bestämma markens
deformationsegenskaper. För dimensionering av
flygfältsbeläggningar är man närmast intresserad av den
genomsnittliga elasticitetsmodulen vid utbredd
last. Tillförlitligast erhålles denna givetvis ur
provbelastningar i full skala. Denna metod är
emellertid dyrbar och tungrodd, varför den ofta
ersättes med enklare förfaranden.
Utöver de två förenklade metoder, som här har
behandlats, nämligen statisk provbelastning med
små plattor och dynamisk provning på fältet, kan
man tänka sig en tredje metod, baserad på
laboratorieförsök. De på laboratoriet erhållna
elas-ticitetsmodulerna för prov från olika djup kunna
med hjälp av elasticitetsteori användas för
beräkning av en "verksam" modul för halvrummet.
För exempelvis det fall, att marken består av två
skikt, ha kurvor uppgjorts av Burmister11.
För det aktuella försöksfältet tyda de dynamiska
laboratorieproven på att torrskorpans
elasticitetsmodul är av storleken 200 kp/cm2, medan den
underliggande leran uppvisar värden, som öka
från ca 10 kp/cm" vid 2 m djup till ca 100 kp/cnr
vid 15 m djup. Betraktas det undre skiktet som
homogent med den genomsnittliga
elasticitetsmodulen 50 kp/cm", kunna Burmisters formler
tillämpas.
I tabell 3 ha C-värdena enligt olika metoder
Fig. 7.
Elasticitetsmodu-lens variation med djupet
enligt dynamiska
laboratorieprov.
Fig. 8. Skärhållfasthetens
variation med djupet
enligt konprov.
Djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
