Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1947 - Tryckning av elektroniska kopplingskretsar, av D H - Baffel för ett modernt vardagsrum, av D H - Ackumulering av elenergi med svänghjul, av W S - Nya behandlingsmetoder vid elolycksfall, av Carl E Söderbaum och Albert Grönberg - Nya rön och åsikter om atomomvandling, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>744
TEKNISK TIDSKRIFT
av 0,75—1,5 Mp/cm2. Plattorna doppas därefter i
glasfor-merande material och upphettas i ugnar till 1 300°C. Den
färdiga produkten får ungefär samma hårdhet som safir.
På de färdiga plattorna appliceras därefter ett mönster av
silverlinjer (förbindningsledningarna och induktanserna)
antingen direkt med en pensel eller med hjälp av
schabloner av metall eller silke. Dessa senare tillverkas på så sätt,
att metallplåtar eller silkesdukar bestrykes med en
substans av gelatin eller polyvinylalkohol, vilken göres
fotografiskt känslig genom behandling med kaliumbikromat.
Det önskade kopplingsschemat, vilket uppritats på ett
papper, lägges tätt mot schablonen, vilken exponeras vid
starkt ljus. Exponeringen "fixerar" de delar av
kemikalierna, som blir belysta, under det att de delar, som ligger
under de önskade linjerna, förblir oberörda och lätt kan
tvättas bort med vatten. Vid tryckningen lägges
schablonerna på rena keramiska plattor och överpenslas med
silverbläck eller färg. Silverfärgen består av mycket
finfördelat silver blandat med lämpligt bindemedel till en pasta,
vilken vid behov lätt kan förtunnas med aceton. Sedan
schablonerna tagits bort inlägges plattorna i ugnar och
upphettas ånyo till 700—800°C, varvid silvret permanent
bindes med plattan.
Det andra tempot är tillverkningen av motstånden. Denna
tillgår så, att plattorna förses med nya schabloner, vilka
har öppningar där motstånden avses bli placerade,
öppningarnas storlek sammanhänger med resp. motstånds
elektriska storlek. Därefter påmålas en färg eller pasta,
bestående av grafit uppblandat med pulveriserad glimmer
och bindemedel. Ju mer glimmer pastan innehåller desto
högohmigare blir det motstånd, för vilket pastan är
ämnad. Efter penslingen uppvärmes plattan till 150°C.
Slutligen förses de nytillverkade motstånden med en hinna
av speciellt harts, vilket skyddar dem mot fuktighet.
Det tredje tempot innebär att speciellt för ändamålet
utformade kapacitanser fastlödes på sina resp. platser. Dessa
kapaciteter är i allmänhet mycket små (diameter 4—12
mm, tjocklek ca 1 mm). I det fjärde och sista tempot
fastsättes miniatyrrör och andra element.
Den nya metoden har bl.a. de fördelarna, att förstärkare
och elektroniska enheter praktiskt taget förlorar sin tredje
dimension, att behovet av kopplingstråd avsevärt
reduceras, antalet lödningar minskas och vissa enheter kan
utformas så, att de mycket lätt kan utbytas. Metoden kan
tänkas få stor användning vid tillverkning av
fickradio-mottagare, hörapparater, meteologiska instrument,
kontrollorgan och apparater för användning vid fjärrstyrning
och telemetrering. Speciellt lämplig är metoden givetvis,
där samtidigt miniatyrrör kan användas (National Bur.
Stånd, techn. News Bull. febr. 1947). D H
Baffel för ett modernt vardagsrum. En engelsk firma
har börjat tillverka en högtalarbaffel, avsedd för 30 cm
högtalare, som trots måttliga dimensioner lär fylla högt
ställda krav på ljudåtergivningen. Den är avsedd att
placeras i ett hörn av ett medelstort vardagsrum, vars väggar
ingår som element i det kombinerade hornbaffelsystemet.
Högtalaren är insatt i en kraftig gipsform, vilken är
utformad så, att den har två snett utåt vända kanaler med
logaritmiskt växande tvärsnitt samt en tonspridare för
de höga tonerna. Bakåtstrålningen från högtalaren ledes
till en "baskammare" inuti gipsformen, vilken står i
förbindelse med den yttre luften genom ett smalt triangulärt
hål, som utmynnar i baffelns längst in i hörnet belägna
del. En kraftig planka placerad omedelbart under baffeln
och så, att den och rummets väggar bildar en ränna med
triangulärt tvärsnitt, kan användas för experiment med
akustiska labyrinter (Wireless World juni 1946). D H
Ackumulering av elenergi med svänghjul. Fördelarna
av fritt rörliga, eldrivna fordon för intermittenta
transportbehov har inspirerat en schweizisk firma att
undersöka möjligheterna att lagra elektrisk energi med hjälp av
ett svänghjul och att tillämpa erfarenheterna på en ny
fordonskonstruktion. Den nya vagnen har ett svänghjul,
som är direkt kopplat till den kortslutna rotorn på en
trefasmaskin. Svänghjulet, som har vertikal axel, roterar
i väte för att nedbringa friktionsförlusterna. Om hjulet
roterar i tomgång med full hastighet, tar det 10—-15 h
innan det stannar. Vid laddning anslutes trefasmaskinen
till nätet och laddningen avbrytes då varvtalet är 3 000
r/m. Vid urladdning driver svänghjulet trefasmaskinen som
generator, vilken i sin tur ger ström till vagnens
drivmotorer. Vagnen kan hållas i drift så länge svänghjulets varvtal
inte har sjunkit mer än till hälften. Enligt teoretiska
beräkningar skall en 10 t järnvägsvagn med ett svänghjul på
1 t kunna drivas 10—15 km med en enda laddning (Times
Bev. Ind. aug. 1947). W S
Nya behandlingsmetoder vid elolycksfall. Den senaste
överarbetningen av frågan om de elektriska olycksfallen
har haft det goda med sig, att man kunnat klart
konstatera, att skadeverkningarna kan grupperas med hänsyn till
storleken av den ström, som passerar den skadade.
Sålunda har man kvävningsfallen vid strömstyrkor mellan
0,01 och 0,1 A, hjärtkammarflimringen över 0,1 à 0,2
A och uppvärmningsskadorna vid högspänningsfallen, där
alltid stora strömstyrkor förekommer. För dessa tre
grupper börjar nu olika behandlingsmetoder att kristallisera
ut. För kvävningsfallet har man den konstgjorda
andningen, för hjärtkammarflimringen ifrågakommer
inler-kardiala insprutningar och för den tredje gruppen,
nämligen högspänningsolycksfallen, kommer nu schweizarna,
som med en särskild kommission har angripit hela detta
problem, med nya förslag.
Man har konstaterat, att vid den kraftiga uppvärmningen
av muskulaturen, som åstadkommes av de stora
strömmarna, muskelvävnadens eget färgämne, myoglobin,
avskiljes och går ut i blodet. När koncentrationen av detta
ämne nått ett visst tröskelvärde, blir njurarna skadade,
t.o.m. så svårt att urinavsöndringen upphör och döden
inträder efter några dagar genom urinförgiftning. Det
gäller därför att hålla koncentrationen av myoglobinet nere.
Man har diskuterat tre vägar för att uppnå detta resultat.
Den första är amputation av de skadade muskelpartierna,
men detta är en farlig väg, varför den icke direkt tillrådes.
I stället skall man ordna med en mycket riklig tillförsel
av vätska till kroppen, dels genom att patienten dricker
och dels genom att ordna åderlåtning och blodpåfyllning.
Den tredje möjligheten att bekämpa det sura myoglobinet
är att tillföra alkalier till kroppen.
Dessa betraktelser har lett till, att man i Schweiz infört
följande behandlingsmetod för högspänningsolycksfall: Så
fort den skadade kommit till medvetande skall han dricka
1/3 liter vatten, till vilket 1 tesked natriumbikarbonat blivit
tillsatt. Detta upprepas varje timme under det första
dygnet, försåvitt inte läkare föreskriver något annat. Vidare
skall den skadade dricka rikligt någon eller några av
följande drycker: saltvatten (1 matsked koksalt per 1 vatten),
druvsockervatten (3 matskedar druvsocker per 1 vatten),
te, fruktsalt eller vichyvatten. Denna rikliga vätsketillförsel
skall fortsätta de 5 à 6 närmaste dagarna. För att kunna
vidare bearbeta frågan har man i Schweiz också infört
den ordningen, att regelbundna urinprov skall tas av
patienten, vilka skall insändas till Farmakologiska Institutet
i Zürich, åtföljda av en beskrivning av skadan och av
patientens tillstånd (H Fischer & B Fröklicher i
Schweiz, elektr. Ver. Bull. 1947 h. 16).
Carl E Söderbaum Albert Grönberg
Nya rön och åsikter om atomomvandling. Det har
konstaterats, att uranatomerna vid bombardemang med
neutroner sönderspjälkas ej enbart i två utan tre eller någon
gång fyra delar. Denna upptäckt jämte andra fenomen av
liknande slag synes bana väg för en ny uppfattning om
partiklarnas natur i materien och strålningen. En ny, stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
