Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 11 oktober 1947 - Kontinuerlig framställning av stål, av W Teder - Kvartära ammoniumbaser som steriliseringsmedel, av SHl - Moderna permagnetiska material, av P-O B - Vattenledning av konstharts i jätteflygplan, av W S - Kungörelser, av R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>768
TEKNISK TIDSKRIFT
hållare. Det lösta vattnet avdunstar, kyler fettsyrorna och
täcker dem med en skyddande ånghinna. Fettsyra samlas
i förrådsbehållaren och pumpas över värmeväxlare i en
destillationskolonn, som står under ett vakuum av 50—120
torr. Bottenprodukten från kolonnen recirkuleras och
blandas med ingående fettsyra dels för att avskilja
återstående fettsyror från bottenprodukten och dels för att sänka
temperaturen. Destillationstemperaturen kan därigenom
hållas vid 240°C i stället för 300° utan recirkulation.
Uppvärmning i värmeväxlare sker med Dowtherm-ånga.
Destillatet neutraliseras med kaustik soda i en blandare.
Tvål från neutraliseringsbehållaren ledes till
förrådsbehållaren, tillräckligt för en timmes körning, sättes med
kolvpumpen under 40 at tryck, uppvärmes därefter till ca
200°C och ledes till trycksänkningsbehållaren. Vattenhalten
sjunker därigenom till 30 % (20 % är önskvärt i den
färdiga tvålen) och temperaturen till 140°C. Het tvål
tryckes med en kugghjulspump genom en roterande
värmeväxlare (votator) med munstycke på utmatningsänden där
temperaturen sjunker till 70°C. Emedan tvålen fortfarande
är för mjuk för formning och stämpling, lägges den i
bitar på hyllor och får svalna till rumstemperatur.
Fortsatt behandling utföres med sedvanlig utrustning (G W
McBbide i Chem. Engng 1947 h. 4). W T eder
Kvartära anmioniumbaser som steriliseringsmedel.
I livsmedelsindustrin är sterilisering av apparaturen
mycket viktig. Det nyaste på detta område är införandet av
kvartära ammoniumbaser som steriliseringsmedel. Hittills
har man hållit apparaturen fri från bakterier med hjälp
av ånga, hett vatten och klor, men det är möjligt att
industriell sterilisering nu inträder i en helt ny fas.
De kvartära baserna är luktlösa, lättlösliga i vatten och
angriper icke metaller. De bör alltså vara idealiska, om
deras bakteriedödande verkan är tillräcklig. Vid New York
State Agriculture Experiment Station har man därför
undersökt deras steriliseringseffekt. Denna tycks variera
betydligt med ämnenas typ, men den minst effektiva gruppen
dödar dock 90—95 % av bakterierna.
En hel del baser har provats med olika bakteriekulturer
innefattande Escherichia coli (en värmebeständig form),
Aerobacter aerogenes, Streptococcus cremoria och Bacillus
subtilis M 23. Nyligen beskrevs ett dussin av dessa
desinfektionsmedel, vilkas namn icke är lätta att komma ihåg.
Nopco QCL är lauryldimetylbensylammoniumklorid,
Hya-min 1622 är
diisobutylfenoxietoxietylbensylammoniumklo-rid, CTAB är cetyltrimetylammoniumbromid och Onyxide
eller Quartol är oleodimetyletylammoniumbromid. BTC
och Tetrosan är kemiskt besläktade med den sistnämnda
föreningen.
Det rapporteras, att Aerobacter aerogenes är mer känslig
för baserna än Escherichia coli. Den förra dödades
fullständigt vid mycket lägre koncentrationer än den senare.
En bas, Isothan Q 15, dödade dock båda bakteriearterna
fullständigt vid ungefär samma koncentration, nämligen
vid 1 på 8 000 och 10 min inverkan.
Grundliga korrosionsprov har utförts med olika baser på
ett stort antal metaller, såsom monel, förtent järnbleck,
aluminiumlegering, mässing, 30 % kopparnickel, förtent
koppar och rostfritt stål, vilka alla användes inom
livsmedelsindustrin. Praktiskt taget inga korrosionseffekter
iakttogs på plåtbitar nedsänkta i Hyamin 1622 eller
Tetrosan under 21 dygn. Några mindre undantag må dock
nämnas: någon röstning uppstod på det förtenta
järnbleckets kanter, där tennöverdraget skadats; små angrepp
på den förtenta kopparn iakttogs även. Orsaken torde även
i detta fall vara fel i förtenningen (Ind. Engng Chem. 1946
h. 4). SHl
Moderna permagnetiska material. Under andra
världskriget har i USA en stark utveckling skett av material för
permanenta magneter. Vissa av dessa material kan
framställas endast genom gjutning eller på pulvermetallurgisk
väg och är ej bearbetbara annat än genom slipning medan
andra kan valsas eller bearbetas med spånskärande
verktyg. Följande material synes för närvarande användas:
Alnico, av vilken sju olika typer förekommer
kommersiellt. Sammansättningen varierar mellan de olika typerna
och därmed även magnetisk energi, permeabilitet och
koercitivkraft. Vissa av materialen har riktade magnetiska
egenskaper. Alnicomagneterna är de bäst kända och
allmännast förekommande.
Cunife, som består av koppar, nickel och järn. Cunife kan
dras till tunna trådar och de magnetiska egenskaperna är
bäst vid de minsta dimensionerna. Materialet har riktade
magnetiska egenskaper.
Cunico, som består av koppar, nickel och kobolt och kan
framställas i form av tråd, stång eller band. Har i
motsats till Cunife ej magnetiskt riktade egenskaper men hög
koercitivkraft. Cunico måste åldras genom en speciell
värmebehandling.
Vectolite är ett märkligt material såtillvida att det
framställts på pulvermetallurgisk väg av järnoxider (två och
trevärda) samt koboltoxid. Vectolite har högt elektriskt
motstånd samt hög koercitivkraft.
Silmanal, är en silverlegering med mangan och
aluminium och är det dyrbaraste av de magnetiska materialen
men är utomordentligt motståndskraftigt mot
avmagneti-serande fält då dess koercitivkraft är över 6 000 Örsted.
Materialet är smidbart och i högsta grad tänjbart.
Dessa magnetiska material har funnit en vidsträckt
användning och möjliggjort en stark utveckling av olika
elektriska apparater för olika områden såsom teleteknik,
instrumentteknik, kontroll, generering av elektricitet m. m.
(Mäter. & Meth. juni 1947). P-0 B
Vattenledning av konstharts i jätteflygplan. Boeing’s
nya "Stratocruiser" för 80 passagerare får ett rätt
vittförgrenat vattenledningssystem. Sammanlagda rörlängden
uppgår till icke mindre än 135 m. Då planet är avsett för
trafik på mycket långa distanser, kommer de tre
vattentankarna att fyllas med vatten från olika delar av världen
och med mycket olika sammansättning. Det har visat sig,
att det varierande mineralinnehållet i vatten från olika
platser kan vålla kemiska reaktioner i metallrör,
varigenom vattnet lätt får en oangenäm smak. Efter långa
undersökningar har man stannat för två konsthartssorter,
som ej under några förhållanden har givit smak åt vattnet.
Den ena sorten är hårdare och användes som material för
själva rören, medan den andra, mjukare sorten användes
för skarvar o.d. Kranar och ventiler görs av en
aluminiumlegering och förses med en organisk beläggning så att
vattnet icke kommer i beröring med metallen. W S
Kungörelser
Svensk Författningssamling
411 30/6 Statens allmänna avlöningsreglemente (1/7
1947—30/6 1948).
425 30/6 Fördelning av orterna i riket på
ortsgrup-pema i statens löneplansförordning (1/7—
30/9 1947).
438 10/7 Ändrad lydelse av § 1 mom. 1 förordningen
den 7 okt. 1921 (nr 876) om eldfarliga oljor.
488 30/6 Stadga för de tekniska högskolorna.
612 29/8 Reglering av förbrukningen av elkraft (fr.o.m.
1/9 1947).
637 10/7 Ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om
arbetsdomstol (fr.o.m. 1/1 1948).
656 25/8 Tillämpning i förhållande till vissa
främmande stater av lagen den 20 juni 1947 (nr 261)
om återställande i vissa fall av rätt till patent,
mönster eller varumärke m.m. R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
