Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Der Einfluss des Unterbaues auf Schäden im Strassenbau, av Bertil Ölander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
801
och Rolf F Rut,sch, Mitt. 10 Versuchsanst. Wasserbau,
ETH, Zürich. Gebr. Leeman, Zürich 1946. 31 s. 26 fig. 4 fr.
Förf. har i denna uppsats om undergrundens inflytande
på skador på vägbeläggningar, såväl cementbetong som
bituminösa beläggningar, velat ytterligare inskärpa
nödvändigheten av ett mera omsorgsfullt hänsynstagande till
undergrundens beskaffenhet vid utförande av
vägbeläggningar för att därigenom i görligaste mån förhindra
uppkomsten av skador på dessa.
Skador, som kan hänföras till beläggningen såsom sådan
och som beror på felaktiga eller bristfälliga materialier
i själva vägbeläggningsmassorna eller som uppkommit
genom dåliga väderleksförhållanden under själva
utläggningen, behandlas icke, medan däremot skador, som
tydligt är att hänföra till undergrunden, behandlas på ett
illustrativt sätt med sex typiska exempel på beläggningsskador
i Schweiz, uppkomna genom olika bristfälligheter i
undergrunden. Exemplen kan lika gärna belysa svenska
förhållanden, då motsvarande skador som de här beskrivna är
rikligt tillfinnandes även här.
Till en början behandlas de fordringar, som måste
ställas på en förstklassig undergrund, för att denna skall verka
som lämpligt underlag för beläggningen. Bärighet, förmåga
att avleda vatten och förhindra vatten att kapillärt nå
beläggningen är ju egenskaper hos undergrunden, som måste
förefinnas för beläggningens goda bestånd. Men det är just
brister härutinnan, som i de flesta fall är orsaken till
uppkomna skador. Vid nyanläggning av vägar ger man också
undergrunden sådan konstruktion, att dessa fordringar
tillgodoses, men genom trafikens och väderlekens
inverkan undergår undergrunden med tiden förändringar, som
minskar eller helt eliminerar dess goda egenskaper.
Normer för dimensionering, sammansättning och utförande
av undergrunden finnes, men dessa måste skärpas för att
beläggningarna skall bevaras i och med att
trafikbelastningen och fordonsintensiteten ökar.
De skador på beläggningen, som orsakas av dålig
undergrund, tar sig uttryck i sprickor, genom vilka ofta lera
pressas upp, och vilka med tiden blir allt mera öppna och
talrika, till dess ett helt nät bildas, samt dessutom i
olikformiga förhöjningar, vågor och hålor. Orsaken till dessa
skador kan ligga i att packstenslagret eller hela vägbanken
ger vika genom otillräcklig bärighet eller
väderbeständighet, eller att mellanrummen i packstens- och
makadamlagren har fyllts igen. Anledningen härtill kan vara vittring
eller att genom trafikens inverkan finare material pressas
nedifrån eller ovanifrån in i stenlagret. På så sätt förlorar
undergrunden sin dränerande förmåga under det att
uppsugningen av vatten underlättas. Om tjälen tränger ned på
sådana ställen, där tillräckligt med kapillärt vatten har
samlats, uppstår iskroppar, som kan förorsaka höjningar,
som i sin tur följs av sprickor i beläggningen. Vid töväder
eller annan vattentillförsel smälter dessa iskroppar och
följden blir en mättning i de finkorniga jordarterna, som
sväller, varvid vid belastning den inre sammanhållningen
i det vattenmättade jordmaterialet avtar, och bärförmågan
nedsättes, vilket förorsakar sprickor i beläggningen.
Dessa förhållanden är väl kända och har utförligt
behandlats av Gunnar Beskow. Förf. tar med i sin uppsats
dessa saker för att med utgångspunkt härifrån gå in på
de regler, med vilkas hjälp man kan känna igen
otjänligt material för att härigenom förhindra dess användande
i större utsträckning än som är lämpligt.
Det använda stenmaterialets hållfasthet och allmänna
beständighet måste vara fullt tillräckliga. Olika materials
genomsläppningsförmåga och kornstorlek och därmed deras
inverkan på kapillär vattenuppsugning samt den inverkan,
som tjälen har på olika jordlager, har studerats och till
resultat givit vissa regler för användbara
undergrunds-material. Omfattande undersökningar har gjorts i Schweiz
för att utröna tjäldjupet i olika delar av landet under
längre frostperioder, och dessa undersökningar fortsätter,
medan man däremot inte har utfört systematiska tempe-
raturmätningar i undergrund och bottenlager, vilka är till
stor nytta vid uppläggandet av normer för vägkonstruktion.
Förf. behandlar också den ogynnsamma inverkan, som en
liög grundvattenyta har på vattentillförseln och de
hydrologiska förhållandena, som inverkar på genomfuktningen
av undergrunden och isbildningen. Härvid omnämnes
Darcy’s förslag till beräkning av den vattenmängd, som
blir framförd under en frostperiod och som vid
omvandling till is motsvarar den uppkomna höjningen.
Tillämpningen är dock mycket svår, emedan det gäller
undersökning av orörda jordarter. Proven undersökes i stört
tillstånd, vilket medför ändrade värden på
genomsläpplig-hetsförmåga, kapillär stighöjd m.m. Dessutom är det
många andra inverkande faktorer, som det icke är
möjligt att ta hänsyn till på ett betryggande sätt.
Förf. går därefter in på de säkerhetsåtgärder, som bör
vidtas som skydd för uppkomsten av skador. Vad
beträffar förekomsten av lämpligt stenmaterial i Schweiz för
underbädd synes sådant finnas i de flesta områdena,
medan i vissa kantoner kalkberget är förhärskande, vilket
medför svårigheter. För att stabilisera underbädden i
sådana fall vid stora trafiklaster, då normala förband ej
räcker till, har man i utlandet och också här i Sverige, vilket
behandlats av Beskow, förstärkt underbädden genom
murbruksförband mellan sättstenarna eller genom införande
av betong med enkel armering som underbyggnad för att
fördela lasten. I Schweiz har bl.a. lämnats stränga
föreskrifter om packstensbäddens konstruktion för att hindra
material att intränga i och täta packstenslagret.
För det grusmaterial, som stenbädden omges av, fordras
nödvändigtvis god genomsläpplighetsförmåga och ringa
kapillär verkan. Fordran att endast rent lerfritt material
måste användas synes ofta åsidosättas. Likaså får ej lerig
sand eller slamsand komma till användning för
profileringen.
Därefter behandlas erforderliga åtgärder som skydd för
islinsbildning. I Schweiz är den genomsnittliga tjockleken
på underbyggnaden normalt mindre än det maximala
tjäldjupet och dessutom bildar i regel finkorniga lösa
stenarter grunden för vägarna. I vissa delar är det
grundmorän, som dominerar med dess sandiga sten- och
förvittringsprodukter, under det i andra delar av Schweiz
översvämnings- och sjölera eller märgelskiffrar är
förhärskande. Flertalet vägar vilar på material, som enligt
Casagrandes lag är att betrakta såsom tjälfarliga.
Det mest konsekventa medlet till skydd mot fuktighets-,
frost- och töskador består i användande av material med
liten kapillär stighöjd ned till maximalt frostdjup. De
ur-grävningar, som måste företas i detta syfte, får ej verka
som kistor utan möjlighet till vattenavlopp, utan det är
tvunget att det inträngande vattnet kan försvinna. För att
bindigt material ej skall intränga bör det grovkorniga
stenmaterialet omges av ett filterskikt. I vissa delar av Schweiz
har kistor iordningställts till ett djup av 1,2 m. Det djup,
som man bör gå ned till, sammanhänger ju med
frost-inträngningsdjupet, men vägens betydelse och det
ekonomiska läget får också tas med i beräkningen.
Om sålunda ekonomiska skäl eller brist på tjälsäkert
material föreligger, får man försöka bryta vattnets
kapil-lära stighöjd. I Sverige inlägges ett 25—30 cm tjockt skikt
av sand, på vilket det normalt tjälfarliga materialet
ut-bredes. Dessutom förekommer faskiner av ris med mossa
samt tätning mot uppskjutande lera. Försök härmed har
även gjorts i Schweiz. Vidare har man försöksvis lagt ut
bitumenväv, som övertäckts med tjälfarligt material. På
de sålunda skyddade ställena har dock samma
tjälskjut-ningar iakttagits som på oskyddade ställen, troligen
beroende på från ytan inträngande vatten.
En mycket diskuterad åtgärd för att förhindra
tjälskjut-ning är djupdränering, vilken för att vara motiverad måste
sänka grundvattenytan, så att gränsen för den kapillära
gränsytan ligger under frostgränsen. En varaktig verkan
kan på detta sätt nås endast vid material med en kapillär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
