Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 25 oktober 1947 - Elkraftsituationen, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
807
Elkräf tsit uationen. Det har som bekant blivit
nödvändigt att införa restriktioner på förbrukningen av elektrisk
kraft. 1 samband härmed har det meddelats, att liknande
restriktioner kan bli erforderliga även under vintrarna
1948—1949 och 1949—1950. Inskränkningarna blir tyvärr
ganska kännbara för en del industrier. Kraftbristen beror
dels på att belastningen ökat i snabb takt, dels på att de
nya utbyggnaderna försenats genom långa leveranstider
för maskineri och därför ej hållit jämna steg med
belastningsökningen samt slutligen och framför allt på den
exceptionellt dåliga nederbörden under sommaren och hösten.
Under krigsåren 1939—1945 steg kraftförbrukningen i
landet med i genomsnitt 560 000 MWh/år, vilket är 27 %
högre än under den närmast föregående sjuårsperioden
1932—1938. Tvärtemot alla förutsägelser har den kraftiga
belastningsökningen fortsatt under de två åren efter
krigsslutet i Europa.
Kraftförbrukningens snabba tillväxt har framför allt
orsakats av bränslebristen. Inom industrin har man i
betydande omfattning övergått från bränsleeldade ugnar till
elugnar. Även på annat sätt har fossila bränslen ersatts
med elektricitet. Inom jordbruk och hein har elektrisk
uppvärmning och elektrisk kokning vunnit ökat insteg. De
fortsatta elektrifieringarna av järnvägar har bidragit till
ökningen. Bristen på arbetskraft har framtvungit en
väsentligt ökad användning av motorkraft. Anspråken på
belysning har också ökats. De låga prisen på elkraft har
naturligtvis i sin mån bidragit till belastningsstegringen.
Vid krigsutbrottet var stora utbyggnader i gång, som
sammanlagt motsvarade en ökning av
produktionsförmågan med ca 2 milj. MWh/år. Staten utvidgade redan
i krigets början väsentligt sitt utbyggnadsprogram, och
de enskilda företagen gjorde på samma sätt. De under
krigets första skede startade utbyggnaderna kunde i stort
sett färdigställas utan speciella svårigheter. När det under
dess senare hälft gällde att igångsätta nya arbeten,
började emellertid krigssvårigheterna göra sig gällande.
Inkallelserna verkade hindrande både hos leverantörerna av
kraftmaskineri och ute på byggnadsplatserna. Brist
uppkom på vissa material, såsom cement och porslin. Redan
under denna tid utformades en frågeställning, som sedan
återkom under flera år. Vilket är värst: omedelbar brist
på bränsle eller eventuell risk för kraftbrist om några år?
Svaret blev naturligtvis, att kraftutbyggnaderna fingo
vidkännas begränsningar.
Ser man på de stora utbyggnader, som faktiskt
genomfördes under krigsåren, måste det konstateras, att
kraft-industrin gjorde en stor insats. Det hade sannolikt icke
varit möjligt att under kriget åstadkomma nämnvärt större
krafttillskott än det, som verkligen skapades. Trots att en
viss eftersläpning i utbyggnaderna uppkom mot slutet av
kriget, var balansen vid dess slut dock icke alltför
otillfredsställande.
Som redan sagts, började under de sista krigsåren
igångsättningen av nya utbyggnader att minskas. Vid slutet av
1943 och 1944 pågick sålunda endast ungefär hälften så
stora utbyggnader som vid de närmast föregående
årssluten. Denna avmattning var delvis föranledd av den
ovisshet man allmänt kände inför utvecklingen efter
fredsslutet. Man räknade ju allmänt med att
belastningsökningen skulle avstanna ett eller ett par år efter krigets
slut i Europa. Allt större intresse nedlades i stället på att
skapa en investeringsreserv, som skulle kunna tillgripas,
när arbetstillfällena minskades. I själva verket nedgick
orderstocken under åren 1943—1945 hos
maskinleverantörerna så långt, att den tillgängliga kapaciteten endast
delvis utnyttjades. Eftersom byggnadstiden för
kraftanläggningar i allmänhet utgör omkring 3 år, ledde
begränsningen i utbyggnadsinitiativet till att färre
kraftverk har kommit eller kominer i gång under åren 1946
—1948.
När det mot mitten av år 1946 blev otvetydigt klart, att
belastningen fortsatte att stiga och ungefär samtidigt far-
hågorna för lågkonjunkturen började försvinna,
igångsattes på alla håll nya kraftanläggningsarbeten. Leveran
törerna blev snabbt överhopade med beställningar, vadan
leveranstiderna hastigt ökades.
Det första stora hindret för att få de beslutade nya
anläggningarna snabbt färdigställda uppkom genom den
långvariga verkstadskonflikten under första hälften av
1945. Den medförde en försening av maskinleveranserna
med 6—8 månader, en tidsförlust som senare icke i någon
nämnvärd grad kunde inhämtas. Även sedan konflikten
bilagts har anläggningsarbetena väsentligt försvårats
genom brist på arbetskraft och material. Visserligen har man
i allmänhet kunnat få arbetstillstånd för
kraftverksutbyggnaderna, men tillstånden har ofta innehållit
restriktioner beträffande arbetsstyrkans storlek och
sammansättning. På det hela taget liar dock själva
byggnadsarbetena kunnat bedrivas i någorlunda normal takt.
Däremot har stora svårigheter uppkommit, då det gällt att
få fram det erforderliga maskineriet; orsaken härtill har
först och främst varit bristen på arbetskraft vid verkstäder
och järnverk. Industrierna har företagit stora
utvidgningar men sedan ej kunnat få arbetare för deras
utnyttjande. Den våldsamma orderanhopningen, som började
under 1945, har sedan blivit alltmer accentuerad.
Trots eftersläpningen i utbyggnadsprogrammet skulle
kraftsituationen för innevarande vinter dock inte ha tett
sig så mörk, om icke vädrets makter varit så ogynnsamma.
Nederbörden har hittills under år 1947 endast utgjort
75 % av den normala. Under augusti var den nere i 23 %.
Det är speciellt Svea- och Götaland, som haft en onormalt
torr sommar. Den dåliga vattentillgången har medfört,
att vattenmagasinen icke på långt när kunnat fyllas. Den
30 september innehöll de stora reglerade vattenmagasinen
endast 70 % av normalvärdet, motsvarande ett underskott
av nära 1 miljon MWh, och i de oreglerade sjöarna hade
vattnet sjunkit än mera. 1 Vänern har magasinet efter
hand måst utnyttjas, så att det den 30 september var fyllt
till endast 41 %. För att i största möjliga mån spara på
vattnet har det ända sedan i våras producerats stora
kvantiteter dyrbar ångkraft, men möjligheterna härvidlag har
av rent tekniska orsaker varit begränsade och inte räckt
till för att kompensera den låga tillrinningen.
Under normala tider strävar man efter att för sådan
exceptionell vattenbrist, som vi nu upplever, hålla en
reserv av ångkraflmaskineri, som är tillräckligt stor för att
kompensera nedgången vid vattenkraftverken. På det
sättet har man tidigare behärskat situationen under svåra
vattenbristår. Även i detta avseende har emellertid kriget
medfört förskjutningar. På grund av knappheten på
bränsle har helt naturligt alla ansträngningar
koncentrerats på vattenkraftutbyggnader, och det har icke
tillkommit någon nämnvärd ny ångkrafteffekt. Detta har
medfört, att ångkraftverken blivit relativt sett för små för att
möta en utpräglad vattenbrist. Det pågår emellertid nu
utvidgningar vid Västerås verket och andra nyanläggningar
är planerade. Liksom i fråga om vattenkraftstationerna
har emellertid dessa försenats så, att de ej kan tas i drift
förrän under 1948 eller senare.
Om de utpräglade torrårsförhållandena fortsätter under
hela vintern, kommer det att föreligga en brist i
vatten-krafttillgången av storleksordningen 1 600 miljoner kWh.
Under förutsättning att bränsle kan disponeras bör
ungefär hälften av bristen kunna täckas med ångkraft. Den
andra hälften eller 800 miljoner kWh utgör det
kraftbelopp, som måste bortransoneras.
Den 15 september infördes kraftransonering för
industrin, gällande i denna första etapp industrier med mer
än 400 MWh årsförbrukning. Tilldelningen per arbetsdag
bestämdes som regel till 95 % av förbrukningen under
maj utan någon differentiering. Samtidigt beslöts att
ransonering för övriga förbrukare i städer och större
samhällen skulle genomföras från den 1 oktober.
Tilldelningen till hushåll, affärer, kontor och dylikt blir t.v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
