Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1947 - Kemisk-industriell forskning i Norden, av Ragnar Winbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>830
TEKNISK TIDSKRIFT
såsom råvarufrågor, kraft- och bränslefrågor,
maskin- och apparatfrågor, byggnadsfrågor
lönefrågor etc. Även transporttekniska problem ägnas en
viss uppmärksamhet. Ett par gånger om året
träffas ledningarna för organisationerna och gå igenom
de gemensamma frågorna, och här ges goda
tillfällen att behandla nyproduktionsfrågor, som
antingen kollidera med varandra eller sådana där
en samverkan synes vara lämplig och önskvärd.
De resultat man kommer till äro den nordiska
kemiska industrins allmänna egendom och
organisationerna ställa sig aldrig i vägen för de
enskilda industriintressena utan koppla tvärtom ur
sig, så snart direkt förbindelse uppnåtts mellan
de berörda industrierna.
Vi ha nu sett några av de möjligheter, som stå
till buds för den kemiska industriforskningen, då
den vill vidta den i dag så absolut nödvändiga
kompletteringen av sin egen organisation med ett
organiserat tillflöde av erfarenheter från all annan
på samma områden bedriven forskning. Jag tror
inte, att det ligger någon överdrift i att framhålla
denna sak som det allra viktigaste i utformningen
av modern kemisk-industriell forskning.
Men även om det sålunda är av största
betydelse att lära av andra, så får man intet utbyte
till stånd och ej heller kan man tillgodogöra sig
utbytta erfarenheter om man icke själv är
forskningsmässigt välrustad. Man måste ha en rik
fond av egna erfarenheter att bygga ett utbyte
på. Säkerligen kommer det alltid att bli så, att
huvudparten av de nya produkter som skapas
fram har sin tillblivelse i det egna
forskningslaboratoriet, dit emellertid många impulser och led
i utvecklingskedjan ha kommit utifrån.
Litteraturstudiet ger givetvis också en mycket
god bild av utvecklingens gång, och man
framhåller ibland t.o.m.. att det billigaste sättet att
forska är att följa med litteraturen. För
industriforskningen är detta emellertid långt ifrån
tillräckligt — den måste se också; man måste så att
säga få tillfälle att leva sig in i en kemisk process
och lära känna alla de svårigheter, som ligga
bakom dess tillblivelse.
En industri vill gärna själv och i samarbete med
andra industrier lösa sina problem utan
inblandning av statsmakterna. A andra sidan är det ju
från de statliga utbildningsinstituten som
industrin får sina forskare, och många värdefulla
förslag till nyproduktion emanera från universitet
och högskolor. Grundforskningen har framför allt
sitt säte där. och från denna leder ju all kemisk
produktion sitt egentliga ursprung. I synnerhet
under det sista världskriget fördjupades
samarbetet mellan statsmakterna och industrin i
produk-tionsbefrämjande syfte. Det var ej blott
universitet och högskolor som gåvo industrin värdefulla
handtag då det gällde att få till stånd en
nödvändig ersättningsproduktion, utan staten
understödde direkt genom sina krisorgan den indu-
striella forskningens arbete och medverkade till
en samordning av krafterna. I vissa fall voro
projekten för stora för enskild industri, för Sveriges
vidkommande t.ex. skifferoljeframställning och
syntetiskt gummi, och då tog staten ifrågavarande
nyproduktion i egen hand men fick därvid i olika
former industrins stöd. Den kanske mest
bestående av statens insatser är de utökade anslagen
till universitet och högskolor samt inrättandet av
tekniska forskningsråd. I Sverige ha vi både ett
Tekniskt och ett Naturvetenskapligt
Forskningsråd. i Norge ha vi Norges
Teknisk-naturvetenskapliga Forskningsråd och i Danmark
Forskningsrådet. I Finland får man väl anse, att Statens
Tekniska Forskningsanstalt utgör en viss
motsvarighet till dessa forskningsråd. För den
kemiska industrins vidkommande finns ju i
Finland också det tidigare omnämnda Kemiska
Centralförbundet. I Danmark och Sverige ha vi
ingenjörsvetenskapsakademier, som dels ha ett nära
sammanhang med forskningsråden och dels
utgöra centra för den teknisk-vetenskapliga
forskningen. I Danmark sorterar Forskningsrådet
under Akademiet for de tekniske Videnskaber. I
Norge ha såväl Vitenskapsakademiet i Oslo som
Vitenskapsselskapet i Trondheim avdelningar,
som inkludera teknik, men dessa akademier ha
själva inga laboratorier. Forskningsråden, som
äro sammansatta av representanter både från stat,
industri och institutioner, få undan för undan en
mycket god överblick över vad som rör sig inom
det egna landets tekniska forskning, och genom
fördelning av rätt stora statsanslag befrämja
råden värdefull teknisk forskning liksom de även
genom sina uttalanden i allmänna
forskningsfrågor stödja denna.
Hur skall en industri utforma, sin lorskningsapparat ?
Hur en kemisk industri vill och bör utforma sin
egen forskningsapparat är naturligtvis bl.a.
beroende på arten av företagets verksamhet samt dess
ekonomiska resurser. Företagsledningens
offervillighet när det gäller forskning börjar bli allt
större, och detta i sin tur beror på att man har
konstaterat att det lönar sig. Antalet stora,
välutrustade forskningslaboratorier blir allt större
hos de nordiska kemiska industrierna, och i
synnerhet i det krigsskonade Sverige har bara under
de senaste åren vuxit fram ett tiotal stora kemiska
industrilaboratorier med ett anläggningsvärde av
20—30 Mkr., som arbeta med en årsbudget av
mellan 1/l2 och 1 Mkr.
Som mönster tör en kemisk-industriell
forskningsorganisation här i Norden skulle jag vilja
framhålla den, som tillämpas vid några större
kemiska industriföretag och som innebär att
forskningschefen, vilken sorterar direkt under
direktionen, till sitt förfogande har ett
forskningslaboratorium med tillhörande bibliotek,
planeringsavdelning och patentavdelning, en apparat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
