Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 8 november 1947 - Sveriges första yrkespoliklinik, av W S - Ett försök till erfarenhetsutbyte mellan företagsledare, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>834
TEKNISK TIDSKRIFT
väl kan undersökas utan att tas in och dels på att man
begränsar sig till de medicinska fallen. De kirurgiska
fallen skall framdeles hänskjutas till Vanföreanstalten, och
hudsjukdomarna skall behandlas vid den nya kliniken för
hud- och könssjukdomar. Yrkeskliniken verkar i nära
samarbete med yrkeshygieniska avdelningen inom Statens
Institut för Folkhälsan.
De fall som man hittills har haft under utredning har
företrädesvis gällt förgiftning genom lösningsmedel, såsom
tri och bensol. Därtill kommer förgiftning genom bly.
Även fall av skrivkramp har utretts. Av de tidigare
mycket vanliga koloxidfallen märker man inte mycket nu,
sedan gengasbilarna har tagits ur trafik.
I princip är kliniken en remisspoliklinik, dvs. patienterna
infinner sig efter remiss från t.ex.
Riksförsäkringsanstalten, en industriläkare eller arbetarorganisation. Men det
händer också, att enskilda personer kommer på eget
initiativ och vill bli undersökta för någon yrkessjukdom. Som
lagen nu är utformad är det oundvikligt, att många
tvis-tiga försäkringsfall uppstår. Det måste då vara av stort
värde både för den försäkrade och för
Riksförsäkringsanstalten, att svårbedömbara fall ordentligt undersöks och
utreds vid yrkespolikliniken. Inte minst för arbetarparten
är det angeläget, att det inom landet finns en
yrkespoliklinik, dit man kan sända tvistiga fall och där få dem
ordentligt undersökta och kartlagda. W S
Ett försök till erfarenhetsutbyte mellan företagsledare.
På våren 1944 träffades en grupp svenska företagschefer
för att diskutera ledarutbildningens allmänna problem.
Resultatet av diskussionen blev bildandet av en studiecirkel,
som uteslutande skulle ägna sig åt undersökningar och
diskussioner rörande företagsledningens problem och
kallades "studiegruppen för administrativa frågor". De
ordinarie medlemmarna i gruppen är verkställande
direktörerna för 13 ledande svenska företag. I princip fick ej
två konkurrerande företag vara representerade, men i
själva verket var dock två banker och två försäkringsbolag
med. De andra representerade branscherna var
metallindustrin, kolgruve- och lergodsindustrin, järn- och
stålindustrin, mekaniska verkstadsindustrin, textilindustrin,
grafiska industrin, bryggeriindustrin, varuhusen och
spårvägsföretagen. Gruppens arbete ledes av en forskningsledare
med två assistenter, samtliga deltidsanställda. Med
gruppen samarbetar även en annan studiecirkel, vars
medlemmar utgöres av samma företags kontors- och
personalchefer.
Gruppens medlemmar sammanträder regelbundet tre till
fyra gånger årligen för en hel dags diskussion om ett
speciellt administrativt problem. Det är forskningsledarens
uppgift att planlägga dessa diskussioner och att samla,
analysera och framlägga allt erforderligt material. Så
snart ämnet för nästa diskussion bestämts, sätter gruppens
ledare och hans assistenter i gång med att samla alla
upplysningar om ifrågavarande ämne som kan erhållas ur
litteraturen på området. Ett detaljerat frågeformulär göres
upp och sändes ut till medlemmarna, vilka ombes att tala
om alla åtgärder som de har gjort eller planerat att göra
på ifrågavarande område, en uppgift, som ofta kräver
ingående undersökningar. Medan detta arbete pågår, besöks
företagen vanligtvis av forskningsledaren, som redan på
detta tidiga stadium kan få upplysningar i olika frågor,
som annars kanske kunde förbises. I några fall låter
medlemmarna göra avskrifter av sina redogörelser eller av
något annat intressant material, som de överlämnar till de
andra, medan de i andra fall endast skickar en avskrift
till gruppledaren att användas av denne ensam. Det är
sedan alltid ledarens uppgift att sammanställa de olika
medlemmarnas rapporter till en allmän redogörelse, vilken
tillsammans med annat tillgängligt material skickas ut till
medlemmarna innan studiegruppen sammanträder.
Gruppledaren skall också göra upp en detaljerad plan och ett
schema för den kommande diskussionen.
När studiegruppen slutligen sammanträder, är alla
medlemmarna noggrant förberedda för en intressant
diskussion. Då gruppen är liten och homogen och då alla
medlemmarna känner varandra väl, är det möjligt att vara
absolut öppenhjärtig. Diskussionsämnena under de gångna
åren har varit företagets formella organisation, intern
företagsinformation, företagets personalpolitik med hänsyn till
arbetsförhållanden, utbildning, hälsö- och sjukvård m.m.
samt företagets löne- och befordringspolitik.
Företagets formella organisation studerades hela första
året. Diskussionerna på dessa sammanträden var mycket
livliga. Sådana diskussionsämnen som styrelsens uppgifter
och förhållandet mellan styrelse och verkställande
direktör visade sig vara särskilt givande, enär flera
gruppmedlemmar satt i varandras styrelser. Men sådana problem
som centralisation kontra decentralisation,
stabsavdelningars arbetsuppgifter och användandet av konferenser och
kommittéer i företagsorganisationer behandlades också
ganska utförligt.
Som ämne för en kommande diskussion har gruppen valt
"verkställande direktörens arbetsuppgifter". För att få
material till denna diskussion kommer medlemmarnas
dagliga arbete att noggrant tidsstuderas under en
fyraveckors-period, och dessutom göres en mera sammanträngd
analys av deras huvudsakliga verksamhet under de senaste
tolv månaderna.
Det mest påtagliga resultatet av studiecirkelns
verksamhet är helt enkelt att den fortfarande är i verksamhet.
Den började på våren 1944 som ett experiment för en kort
tid. Nyligen beslöt medlemmarna att fortsätta
verksamheten under ännu en treårsperiod. När man tar i
betraktande att gruppens medlemmar hör till de mest jäktade
personerna i landet, måste det framstå som ett tecken
på framgång, att de är villiga att helt ägna flera dagar
varje år åt studiecirkelns sammanträden, för att ej tala
om den tid, de måste använda för att skriva och läsa alla
redogörelserna för sammanträdena. Närvaroprocenten
brukar vara omkring 80.
Även om det är svårt att peka på särskilda förändringar
i medlemsföretagens organisation eller politik som direkta
resultat av studiegruppens verksamhet, är det utan tvivel
så, att dennas arbete jämnat vägen för sådana
förändringar. Av särskild betydelse i detta sammanhang har varit
att medlemmarna själva fått ta under omprövning och
skriftligen redogöra för sina egna åtgärder. Men dessutom
har dessa åtgärder diskuterats av en grupp andra
företagschefer, som haft ungefär samma erfarenheter och
liknande problem att ta ställning till. Emellertid skall
värdet av gruppens verksamhet ej endast bedömas efter de
erhållna, konkreta resultaten utan även efter dess
inflytande på medlemmarnas allmänna inställning till
administrativa problem. Uppslag till förbättringar har kommit
direkt till företagsledaren och icke via en underordnad.
Sålunda är det först sedan de allmänna aspekterna på ett
ämne diskuterats i företagsledarnas studiegrupp som
frågor kan tas upp för en mera ingående analys inom
studiecirkeln för kontors- och personalchefer. När därför en
medlem av den sistnämnda gruppen kommer tillbaka till
sitt företag med nva uppslag till förbättringar, vet hans
chef redan vad det rör sig om och är förberedd på en
förändring. Gruppens moraliska stöd kan också vara av
värde. Att genomföra förändringar brukar vara
besvärligt och man stöter ofta på motstånd hela vägen från
styrelseordföranden till den lägste bland de anställda. Blotta
vetskapen om att andra företagschefer tror på och ger
sitt stöd åt en viss förändring kan här bli till moralisk
hjälp.
Hitintills har resultaten av verksamheten stannat inom
gruppen. Men en dag kommer de kanske att göras
tillgängliga även för utomstående, och de kommer då att bli
till hjälp vid utbildningen av en kommande generation
företagsledare (SliNiE Carlson i Skand. Bankens Kvart.-Skr.
1947 h. 3). WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
