Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Kan distributionen ytterligare rationaliseras? av Ulf af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
896
TEKNISK TIDSKRIFT
Produktion och distribution är ej jämförbara
Sådana argument är givetvis inte mycket att
spilla krut på. Det är uppenbart att frågan
huruvida distributionens kostnader är för höga
endast kan besvaras genom en undersökning av
förhållandet mellan de prestationer distributionen
utför och kostnaderna härför. En jämförelse
däremot mellan distributionskostnader och
produktionskostnader är meningslös av flera skäl.
Som bekant är främsta anledningen till den
oerhört ökade produktionen, att den kunnat
mekaniseras, medan distributionen till sin natur är
och förblir ett hantverk. Distributionens råvara,
konsumenten, nekar att liksom produktionens
råvara placeras in i ett förråd och där tåligt bida
den tid då planeringsavdelningen beslutat sätta in
honom i maskinprocessen. Atomenergin kommer
kanske att en gäng revolutionera vår produktion
men den kommer säkerligen inte att innebära
någon förenkling av detaljhandelns skötsel.
Vidare är den mest påtagliga förändringen, som
skett i näringslivets struktur sedan mitten av
förra århundradet, övergången till
masstillverkning. Tillverkningen har frigjort sig från
begränsningen till beställningar från en lokal marknad
och genom masstillverkning för lager har man
kunnat uppnå en oerhörd effektivitetshöjning.
Masstillverkning för lager förutsätter dock en
utsträckning av marknaden — till att omfatta
hela landet eller kanske hela världen. Den
moderna komplicerade distributionsapparaten är en
av de uppoffringar man fått göra för att kunna
utnyttja stordriftens fördelar. Om det enda målet
vore att sänka distributionskostnaderna, så finns
det ett mycket enkelt recept — återvänd till
hantverket, där konsumenten går till tillverkaren och
beställer sin vara och sedan hämtar den själv.
Samma ömsesidiga förhållanden mellan
produktions- och distributionskostnader finner man när
man studerar produktionens specialisering.
Specialisering sänker ju produktionskostnaderna men
ökar distributionskostnaderna genom att minska
försäljningssortimentet. De grundkostnader som
varje försäljningstransaktion medför utnyttjas
sämre när sortimentet minskar.
Jag skulle kunna fortsätta och draga upp
ytterligare den ena faktorn efter den andra, som visar
varför distributionskostnaderna nödvändigt måste
ha stigit i förhållande till produktionskostnaderna
men jag skall nöja mig med en till. Stigande
levnadsstandard innebär erfarenhetsmässigt att
efterfrågan på tjänster, på service i olika former,
stiger i förhållande till varuefterfrågan. När man
får bättre råd kan man kosta på sig att bli en
smula bekväm, man betalar för att slippa vänta i
butikerna, man vill se trevligare butikslokaler osv.
Distributionskostnadernas andel av
produktionsvärdet kommer ständigt att stiga — under
förutsättning att levnadsstandarden stiger. Sjunker
levnadsstandarden kan man tänka sig en regress.
En jämförelse mellan prestationer och kostnader
är nödvändig
De populära argumenten mot distributionen
hjälper sålunda inte alls när det gäller att
avgöra om distributionen är rationell. Vi får gå den
mer mödosamma vägen att försöka bedöma
kostnaderna mot bakgrund av prestationerna.
Dessförinnan måste vi emellertid klargöra vad som
är rationellt. Eftersom vi vid denna diskussion om
distributionens utformning ikläder oss rustning
som konsumentens vapendragare, så gör vi
också en definition, där konsumenten spelar
huvudrollen. Distributionen kan anses rationell, när den
erbjuder konsumenten de varor denne vill ha, i
det urval och i den mängd samt på den plats
denne önskar till det lägsta pris, som på lång sikt
är tillräckligt för att trygga en varutillförsel. Ett
pris som innebär att varan försvinner ur
marknaden är ingen tjänst åt konsumenten.
Vi ställer alltså nu mot bakgrund av vår
definition frågan 0111 distributionen i dag kan
betraktas som rationell eller om den kan effektiviseras
ytterligare. Det är uppenbart, att det inte i detta
sammanhang är möjligt att lämna något
utförligare svar på denna fråga. Jag kommer att nöja
mig med att dra fram några förhållanden, som
mera sällan observeras i diskussionen. Däremot
kommer jag inte att gå in på sådana allmänt
debatterade frågor som t.ex. nyetableringsfrågan.
För att få stadga i vår diskussion sönderdela vi
frågan om distributionen är rationell i följande
två frågor: Skulle det arbete distributionen utför
kunna göras billigare? Är någon av
distributionens prestationer onödig i den bemärkelsen, att
konsumenten egentligen inte vill betala för den?
Utför distributionen något onödigt arbete?
Vi tar upp den sista frågan först. Att en
prestation är onödig ur konsumentens synpunkt, måste
betyda att han inte har fullständigt fritt
konsumtionsval — i annat fall skulle han låta bli att
betala. Det är ingen tvekan om att
distributionsapparaten inte är perfekt i detta avseende och
aldrig kommer att bli helt enkelt därför att det
är omöjligt att prissätta varje tjänst och sedan
låta konsumenten välja. Tag ett exempel: i en de
taljaffär får man ofta hemsändning utan någon
extra kostnad. Detta betyder givetvis inte att man
slipper från betalningen — men den som
begagnar sig av hemsändningen behöver inte betala
mer för den än den som inte gör det. Där är
alltså en kostnad, som inte märks för konsumenten
men som lika fullt finns. En sådan prissättning
medför lätt en urartning hos konsumenterna.
De ökar sina anspråk på denna service, ehuru det
mycket väl är tänkbart, att de inte skulle begagna
sig av hemsändning ifall de vore tvungna att
betala den i form av ett pristillägg. Prissättningen
gör att konsumenterna inte får full valfrihet.
Detsamma gäller ofta krediten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
