Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Samverkan producent—konsument vid varans utformning. Konsumentens synpunkt, av Eva von Zweigbergk - Samverkan producent—konsument vid varans utformning. Producentens synpunkt, av Stig Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
906
TEKNISK TIDSKRIFT
Kvinnor skall inte vara snälla och menlösa
sparare, som håller tillgodo med dåliga kvaliteter
och dåliga redskap och dåliga förhållanden utan
att begära besked 0111 varför just de måste spara
i smått därför att andra har slösat i stort. Att
spara med förnuft är vi villiga till. Även om det
betyder att eventuellt betala något mer för bättre
varor, som i sin tur hjälper att spara otaliga
arbetstimmar för landets allra största
kombinerade grupp av konsumenter och yrkesarbetare —
husmödrarnas — så tror jag att jag har
majoriteten av husmödrarna med mig på denna fromma
önskan.
Producentens synpunkt
Konstnär Si i ff Lindberg, Guslavsbcry
När det gäller att bedöma en vara har man väl
i allmänhet två viktiga krav att ställa på den:
teknisk kvalitet och funktionsduglighet. Detta
gäller alla varor i allmänhet. Man kan ju tillägga
att när det gäller matvaror är det ju också
viktigt att den smakar bra, men detta är ju även
en slags teknisk kvalitet. När man kommer till
bruksvarorna har man ytterligare ett krav att
ställa på varan, det estetiska! Nu vill jag redan
från början ha sagt att på de flesta av våra
bruksvaror är detta krav inte odelat absolut. Jag
tänker på sådana bruksvaror soin en potatisskalare,
en köttkvarn eller en korkskruv. Naturligtvis kan
man inte heller här bortse från den yttre formen,
men jag ville bara säga att hos dessa bruksvaror
är funktionskravet så absolut att det estetiska
måste komma i andra hand.
Det finns emellertid bruksvaror där den
estetiska utformningen för de flesta människor är
betydligt viktigare än den funktionella och det är
de produkter vars utformning jag personligen har
största erfarenheten av. Som konstnär vid
Gustavsbergs Porslinsfabrik och idégivare för
fabrikationen av porslin, glas och
heminredningstextil har jag gjort den erfarenheten att dessa varor
så gott som uteslutande bedömes av
konsumenten efter en, visserligen ofta rätt egendomlig, men
dock estetisk synpunkt.
Det arbete som sedan 1917 (från det året
brukar man räkna den svenska konstindustrins
storhetstid) Svenska Slöjdföreningen men även
många producenter nedlagt på att lära
konsumenter att även bedöma dessa bruksvaror från
en sakligare utgångspunkt har lett till, att vi i
dag har fått en elitkonsumentgrupp att reagera
mot den kvasiestecism som (inte bar bildligt)
skyler funktionsodugligheten hos många av de varor
som i dag finnes i marknaden. I en sådan
situation är det fullkomligt oförlåtligt 0111 inte pro-
Föredrag vid Svenska Reklainförbundets kurs "Morgondagens
svenska marknad" den G november 1947.
ducenten och även handeln har förebildliga,
förnuftiga och riktiga varor i marknaden. Och hur
är det med den saken? Jo, de bästa varorna
tyckas ha kommit till under lågkonjunkturen, jag
tänker då speciellt på början av 1930-talet då
industrin tvingades att försöka alla vägar och bland
annat släppte fram en hel del utomordentliga
bruksvaror. En stor del av dessa varor finnes
kvar men andra dogo på grund av bristande
intresse från konsumenternas sida. Jag tänker
bland annat på Wilhelm Kåges Praktika-servis
som, om den funnits kvar, hade kunnat bli en
"utility"-vara av en klass som inget land under
kriget kunnat uppvisa. På många industrier (t.ex.
en del möbelindustrier) har den ökade
köpkraften och den dåliga produktionseffektiviteten
lockat producenten att helt upphöra med den billiga,
förnuftiga och vackra serievaran som faktiskt
fanns i detta land under 1930-talet. Det har från
upplyst konsumenthåll nyligen påpekats att det
vore viktigare med en kvalitetskontroll än en
priskontroll i dag och det tror jag t.o.m. många
producenter skulle vilja hålla med om.
Om allmänheten nu faktiskt börjar förstå att
det är viktigare att en potatisskalare är
funktionsduglig och att inte skaftet lossnar, än att den
har ett handtag, vackert rödlackerat (med en
färg som i allmänhet trillar bort rätt snart), så
är det nog svårare att för den stora allmänheten
klargöra det faktum att det är väsentligt att en
porslinsservis och en glasservis har en funktion
att fylla och inte bara skall stå på bordet och
vara vacker. Jag är också övertygad om, att vill
porslinsindustrin föra förnuftiga varor i
marknaden kan den inte nonchalera produktens
estetiska begärlighet. Går nu inte dessa saker att
förena? Jo, i allmänhet går det och man kan
faktiskt med funktionalisterna säga att varan blir
vacker när den är funktionsduglig. Men det går
inte alltid.
Om man drar ut pipen på en kanna så långt att
den häller utomordentligt bra, så blir kannan
absolut obalanserad och ful i formen. Den
kommer alltid på matbordet att se ut som en figur
som stod och räckte ut tungan åt konsumenten.
Om man gör basen på en kaffekopp tillräckligt
vid, kan ingen neka till att den står stadigt men
heller inte att den blir satt och klumpig på köpet;
detta gör ju problemet att framställa en vacker
stapelbar kopp fullständigt olösligt. Eller för att
ta det bästa exemplet, om man gör en kaffekopp
så tjock och kraftig som arméns muggar (de lär
visst väga ett halvt kilo!) så blir den stark och
räcker antagligen livet ut. Den blir
utomordentligt praktisk ur hållbarhetssynpunkt, men ingen
skulle kunna tycka att den är vacker. Tar man
dessutom bort örat på den, vilket också vore
praktiskt, för hänkeln är ju det första som
brukar gå sönder, så är man snart framme vid
kom-m i sm uggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
