Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1947 - Standardisering av kapslade centraler för lågspänning, av Filip Siwan - Standardisering av glödlampor, av Bertil Tranæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Modern greppsäkring; längden L är standardiserad.
klämmorna äro s.k. ryttarklämmor. Diverse skillnader
förekomma tyvärr såväl i fråga om skendimensioner som
i fråga om skenavstånd, men dessa avvikelser äro dock
inte större, än att de borde kunna elimineras, vilket
givetvis vore fördelaktigt ur utbytbarhetssynpunkt. —
Smält-säkerhetsapparater äro också i viss mån standardiserade.
D-säkringarna äro ju i fråga om principutförande och
viktigare mått normerade. Även i fråga om greppsäkringar
kan man numera tala om en viss standardisering (fig. 2),
så till vida att patronkroppens längd (L) åtminstone i det
närmaste överensstämmer olika fabrikat emellan. Det vållar
därför inga svårigheter att utforma säkringshållarna så,
att de passa för patroner av skilda fabrikat.
Det nämnda är i stort sett, vad som hittills genomförts
av mått- och storleksstandardisering för kapslad
central-materiel. Det kan naturligtvis diskuteras, huruvida man
skall stanna därvid eller gå vidare och i så fall hur långt.
Från åtskilliga håll påyrkas allt emellanåt en
standardisering av kapslingens (skåpens, lådornas) dimensioner i
avsikt att möjliggöra bekväm utbytbarhet mellan olika
fabrikat. Det är utan vidare uppenbart, att en sådan
generell utbytbarhet skulle innebära fördelar, men det är
ganska troligt, att dessa fördelar skulle vinnas endast mot
vissa nackdelar ur andra synpunkter — bl.a. kanske
onödiga dimensionsökningar och därav följande fördyring.
Som exempel må påpekas, hur olika konstruktioner av
brytarinsatser ge till resultat helt olika utrymmesbehov i
bredd- och höjdled: U-formade knivar med dubbelbrytning
ge stor bredd och liten höjd, raka knivar med
enkelbrytning liten bredd men stor höjd. En standardisering av
dessa brytarskåps dimensioner skulle måhända förorsaka,
att vissa konstruktioner omöjliggjordes, eller att man
bleve tvungen välja en kombination av de största
förekommande bredd- och höjdmåtten, med resultat att
skåpen skulle bli onödigt stora och dyrbara för samtliga
konstruktioner. (Exemplet anföres icke som argument mot
fortsatt måttstandardisering utan endast för att påvisa de
föreliggande svårigheterna.)
Måhända skulle det underlätta en måttstandardisering av
denna art, om man inriktade sig på att normera endast
vissa, särskilt betydelsefulla mått, t.ex. skåpens och
lådornas totalbredd men däremot icke övriga mindre viktiga
mått, t.ex. höjden. Det är ju breddmåtten, som framför
allt äro avgörande för utbytbarheten av de enskilda
skåpen och lådorna i en centralkombination, under det ait
höjdmåtten i det sammanhanget äro av underordnad
betydelse. Elektroskandia har för sitt nya enhetssystem gått
in för en sådan mycket strikt genomförd
breddstandardisering (fig. 3). I detta system äro apparatskåpens bredder
bundna till apparaternas märkströmsvärden, oavsett vad
sort av apparater det är fråga om, och till varje sådan
apparatskåpsbredd finnas exakt motsvarande
samlings-skene- och fördelningslådor. Resultatet blir bl.a.
platsbesparing tack vare kompakt sammanbyggnad samt
därjämte generell utbytbarhet av apparatskåp för viss
märk-ström utan hänsyn till apparaternas karaktär (t.ex. en
enkel D-säkringslåda mot en säkringslåda kombinerad
med strömbrytare etc.).
Även i fråga om gruppcentralerna kan en liknande
breddstandardisering vara av intresse. Dessa
gruppcentraler kombineras ofta i rader, och det är då av värde
att kunna ta ut en gruppcentral ur en sådan rad och
ersätta den med en ny med samma gruppantal men event.
av helt annan typ utan att därför behöva rubba de
bred-vidsittande lådorna. Detta låter sig lätt göra, om
gruppcentralernas breddmått äro standardiserade, t.ex. som
funktion av gruppantalet utan hänsyn till utförandet av
gruppapparaterna.
Standardisering av glödlampor
Civilingenjör Bertil Tranæus, Stockholm
389.6 : 621.326
När SEK i januari 1944 på förslag av K.
Krigsmaterielverket beslöt att tillsätta en kommitté för att "i första
hand utarbeta en plan över lämpliga
standardiseringsuppgifter inom glödlampsområdet", var detta område i stort
sett obearbetat här i landet. Det fanns visserligen sedan
1938 normer (SEN 23) för elektriska glödlampor, men
dessa innehålla huvudsakligen bestämmelser om lampornas
kvalitet, märkning och provning samt standardvärden för
spänning, ljusflöde och ljusutbyte. Dessutom lämna de
anvisningar om över- och underspännings inverkan på
lampornas livslängd, ljusflöde och ekonomi. Slutligen
innehålla normerna kurvblad för användning vid val av
lampor för erhållande av bästa belysningsekonomi jämte
exempel på kurvbladens utnyttjande. Någon
dimensionsstandardisering var det sålunda ej fråga om. Däremot var
Fig. 3. Elektroskandias enhetssystem; upptill samlingsskene- och fördelningslådor, nedtill apparatskåp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
