Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 1 januari 1949 - Nätmodeller — deras konstruktion och användning, av Bo G. Rathsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 januari 1949
3
Tabell 1. Exempel på antal, typer och data för nätelementen i en amerikansk växelströmsmodell.
Antal
Typ
För återgivning av
Inställningsområde Regleringssteg
22 Generatorelement med volt-, ampere- och wattmeter Generatorer, synkronkompensatorer,
fasvridningstransformatorer m.m. 0—440 V 0—360° Kontinuerligt Kontinuerligt
18 Reaktanselement, lågohmiga Generatorreaktanser 0—499 ohm 0,2 ohm
152 Resistans-reaktanselement Linjer, transformatorer, reaktorer m.m. R: 0—399 ohm X: 0—301 ohm 0,2 ohm Kontinuerligt
48 Resistans-reaktanselement, med tillsats för
belastningsjustering Belastningar R: 0—3 990 ohm X: 0—2 400 ohm 2 ohm Kontinuerligt
48 Kapacitanselement Linjekapacitanser, synkronkompensatorer och kondensatorer 0—4,1 y. F 0,01 fiF
16 n-element Linjer, speciellt långa
36 Spartransformatorer Transformatorer med omsättning avvikande från den nominella ± 10 % 1 %
36 Fulltransformatorer Ömsesidiga induktanser Oms. 1/1 eller 2/1 Inga
Co1. De två firmorna har sedan arbetat vidare på
idén och utvecklat modellerna till allt högre
fulländning3. Utförandet har efterhand
standardiserats och tillverkningen sker numera i det
närmaste seriemässigt. Anmärkningsvärt nog är det
först under de allra sista åren som dessa
högklassiga växelströmsmodeller börjat komma i
bruk på denna sidan Atlanten.
Huvudprinciper
En modern växelströmsmodell består
väsentligen av ett antal standardiserade nätelement för
efterbildning av det verkliga kraftledningsnätet,
en omformare, som levererar ström till
modellen, samt ett mätbord, innehållande de
instrument, som behövs för att kartlägga de elektriska
storheterna i miniatyrnätet.
I den första vid MIT byggda modellen använde
man 60 p/s ström, som även förekommer i ett
par senare modeller. Det stora flertalet drivs
emellertid med frekvenser mellan 400 och 500
p/s, som visat sig vara det mest ekonomiska
området. Man uppnår därvid en väsentlig besparing
i kostnaderna för reaktansspolar och
kapacitanser utan att dock komma så högt att
läckkapacitanserna i modellen blir alltför besvärande.
Westinghouse använder 440 p/s, vilket uppges
bero på att man från början hade en omformare
för detta periodtal tillhands, medan General
Electric stannat för 480 p/s, dvs. 8 gånger
nätfrekvensen. I en tämligen ny modell, utförd vid
Iowa State College13, har man valt 10 000 p/s.
För att undvika alltför stora fel genom
läckkapacitanser har man därvid måst utföra de inre
förbindningarna med koaxialkabel. Det höga
periodtalet kräver även en speciell utformning
av mätutrustningen.
Ström- och spänningsnivån har valts olika av
de två huvudfabrikanterna. General Electric
utför sina modeller för 50 V och 0,05 A, medan
Westinghouse använder 100 V och 1 A. Vid den
lägre strömnivån hos General Electrics modell
får läckkapacitanserna större inverkan än hos
Westinghouse’s modell, där man å andra sidan
har större risk för att kontaktmotstånd i de
många omkopplarna kan vålla felaktigheter i
mätresultaten. Ingenjörer med erfarenhet från
båda fabrikerna har uppgivit, att idealet
sannolikt ligger någonstans emellan de nu tillämpade
nivåerna.
Nätmodellerna av amerikansk typ är alltid
enfasiga. För undersökning av osymmetriska
trefassystem utnyttjas metoden med symmetriska
komposanter, varvid man enfasigt representerar
plus-, minus- och nollföljdssystemen. Möjlighet
finns att göra en trefasig uppkoppling, men den
kräver givetvis ett större antal modellelement.
Åtminstone vid mera komplicerade nät blir det
alltför dyrbart att dimensionera modellen, så att
den generellt räcker till för trefaskopplingar.
Miniatyrnåt
De förekommande typerna av nätelement är i
stort sett desamma i alla anläggningar, men
antalet element varierar ganska mycket, från ett
hundratal i de minsta anläggningarna till
bortåt 400 i de allra största. Fördelningen på olika
elementtyper anpassas i viss mån efter de nät,
som skola undersökas, och är därför varierande.
Som exempel på sammansättningen av en
modell visas i tabell 1 de element, som ingår i en
av de största amerikanska utrustningarna
omfattande totalt 376 element. Den har 22
generatorelement. Annars brukar det normala vara 12
eller 18, vilket är tillräckligt för de flesta
förekommande behov. Generatorelementen användes
för att representera den inducerade spänningen
i generatorer, synkronkondensatorer, motorer
på belastningssidan osv. De innehåller
induktionsregulatorer, som matas med trefasström
från den för samtliga generatorelement
gemensamma omformaren och avger en enfasspänning,
som matas in på miniatyrnätets övriga element.
Denna spänning kan regleras både till storlek
och fasvinkel. De två inställningarna, som kan
göras nästan oberoende av varandra, motsvarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
