Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 15 januari 1949 - Fluidiseringsprincipen och dess användning i organisk industri, av Anders Rasmuson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
turen, som fluidiseringen medför, kan
koksbild-ningen i krackningszonen hållas nere i högre
grad än vad som är fallet vid de andra
katalytiska krackningsförfarandena. Härigenom
erhålles ett större utbyte av de värdefulla
bensinfraktionerna, samtidigt som en bensin med ett högre
oktantal kan framställas. Ett undantag utgör
dock Thermofor-processen, som arbetar med en
kornad katalysator, som får falla ned genom de
uppåtströmmande oljeångorna, ett arbetsätt som
mycket liknar fluidiseringen. Skillnaden mellan
dessa processer17 ligger framför allt i den större
energiåtgången vid Thermoforprocessen och de
större katalysatorförlusterna vid krackning med
fluidiserad katalysator.
Som jämförelse med de ovan beskrivna
fluidi-seringsapparaturerna, visas en skiss över en
anläggning med seriekopplade fluidiseringszoner
(fig. 4). Skissen är hämtad från en
kalcinerings-anläggning18.
Torrdestillation au oljeförande skiffer
Vid det sökande efter nya vägar för syntetisk
framställning av flytande bränslen, som
berördes i samband med syntesgasframställningen,
har man även ägnat arbete åt oljeutvinning ur
oljeförande skiffer. Här har
fluidiseringsprinci-pen med fördel kunnat utnyttjas vid skiffersorter,
som på grund av sin låga mjukningstemperatur
varit svåra att torrdestillera i fasta bäddar, t.ex.
australiska skiffrar. Man har därvid använt
erfarenheterna från oljeindustrin, och den
använda apparaturen påminner också i hög grad
om en krackningsanläggning enligt fig. 2. I den
ena zonen torrdestilleras den pulveriserade
skiffern, och i den andra förbränns en del av
skifferkoksen för erhållande av det för
torrdestille-ringen erforderliga värmet. En del av den
förbrända skifferkoksen cirkulerar såsom
värmeöverförande medium. Den inkommande skiffern
uppvärms till förgasningstemperatur genom att
den blandas med den från förbränningszonen
kommande heta skifferkoksen. Genom den
snabba upphettningen förhindras den
samman-bakning av skiffern, som sker i de fasta
bäddarna. Ånga används såsom transporterande gas
till torrdestillationszonen15.
Man kan också använda en enda zon för hela
processen. Härvid införs luft i
torrdestillationszonen, och en del av oljan förbränns för alstring
av det erforderliga värmet. Förutom det lägre
utbytet har detta utförande den olägenheten, att
de avgående kolvätena är utspädda med
förbränningsgaser, varför det vållar betydande
svårigheter att fullständigt utvinna de åtråvärda
produkterna13.
Syntetisk framställning av flytande bränslen
Vid syntetisk framställning av flytande
bränslen enligt en modifierad Fischer—Tropsch-pro-
cess använder man sig i USA av fluidiserade
järnpulverkatalysatorer. Härigenom har man
kunnat övervinna de svårigheter, som i
processens hemland, Tyskland, inte stod att bemästra
med hjälp av konventionella utföranden av
katalysatorbädden21. Man har här ett utmärkt
exempel på en process av utpräglat exoterm karaktär,
där man med fasta katalysatorbäddar inte
kunnat tillfredsställande övervinna de betydande
värmeöverföringssvårigheterna. Med hjälp av en
fluidiserad katalysator tycks man kunna
bemästra detta problem, ehuru det kanske ännu
är för tidigt att uttala sig om processens
bärkraft för övrigt.
Tillverkning av ftalsyreanhydrid ur naftalin
Den senaste användningen av fluidiserad
katalys inom den organiska industrin tycks vara vid
tillverkning av ftalsyreanhydrid ur naftalin.
Tekniken för processens genomförande är direkt
influerad av den tidigare utvecklingen inom
oljeindustrin. Ännu tycks endast en
försöksanläggning vara i bruk, men redan med den har många
intressanta rön gjorts i fråga om fluidiseringen10.
I stora drag går framställningen av
ftalsyreanhydrid till så, att flytande naftalin insprutas
med hjälp av luft i reaktionszonen, där den
förångas vid kontakten med den av
reaktionsvärmet upphettade, pulveriserade katalysatorn. En
cyklon i toppen av reaktionszonen hindrar större
delen av katalysatorn att lämna denna. Den
återstående delen uppfångas i tre filter, varav
två arbetar i avgasledningen, medan det tredje
samtidigt renas från det uppsamlade pulvret
genom en omvänd luftström, som återför den
uppfångade katalysatorn till reaktionszonen. På
detta sätt återvinns katalysatorn 100 %-igt, och
den behöver ej regenereras under processens
gång. Den erhållna ftalsyreanhydriden har en
renhet av över 99 %. Tack vare den fluidiserade
katalysatorn kan man arbeta med ett så lågt
förhållande mellan luft och naftalin som 10:1 mot
förut ca 60 : 1. Detta beror på att det fluidiserade
pulvret effektivt stoppar upp eventullt
uppkomna explosionsvågor.
På grund av de fördelar, som fluidiseringen
erbjuder enligt ovan anförda exempel, borde en
betydligt vidgad användning därav inom den
organiska industrin vara möjlig. Ännu finns
många svårigheter att bemästra, främst i fråga
om apparattekniken, men man torde kunna
förutse, att med en fortsatt utveckling i samma
takt som hitintills de flesta av dessa kommer
att övervinnas inom en överskådlig framtid.
Litteratur
1. Parent, Yagol & Steiner: Fluidizing processes. Basic
observations from laboratorn equipment, Chem. Engng Progr. 43 (1947)
s. 429.
2. Wilhelm & Kwauk: Fluidization of solid particlcs, Chem.
Engng Progr. 44 (1948) s. 201.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
