Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 29 januari 1949 - Hur bygga billigare? av David Österberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 januari 1949
fil
Hur bygga billigare?
Civilingenjör David österberg, Slockholm
Byggnadsindustrin arbetar under belt andra
förhållanden än de stationära industrierna,
därför att arbetet till väsentlig del bedrives ute i det
fria, utsatt för väder och vind. Arbetet är
vanligen av kort varaktighet, och arbetsplatsen och
arbetsförhållandena ändras oavbrutet. Arbetarna
har i allmänhet lösa anställningsförhållanden
och byter ofta arbetsplats och arbetsgivare.
Fasta för hela landet gällande prislistor finnes,
som gör ackordsprissättningen stel och otymplig.
Slutligen är byggnadsverksamheten starkt
påpassad av olika myndigheter och insnörd i
allahanda regleringar och förordningar.
Bland de orsaker, som bidrar till att öka
byggnadskostnaderna, kan nämnas
kommunernas tomtpolitik, som medför många onödiga
förflyttningar av byggnadsföretagarnas rörliga
utrustning och försvårar en god planering och
organisation vid arbetenas utförande. Vidare
måste man ofta iordningställa provisoriska
transportvägar och ledningar för vatten, avlopp
och elektricitet, då de permanenta
anordningarna vanligen utföres först sedan
byggnadsarbetet blivit färdigt. Samarbetet mellan
arkitekter, konstruktörer och byggmästare är även i
många fall otillräckligt. De senare måste ofta
arbeta efter ofullständiga ritningar, och
ändringar under arbetets gång är ganska vanliga.
Det största intresset knyter sig emellertid till
de åtgärder, som kan företas för att effektivera
själva byggnadsarbetets utförande. Här kan man
dels syfta på sådana åtgärder som är
material-besparande, dels på sådana som är
arbetsbesparande och givetvis på sådana som är både
material- och arbetsbesparande.
I detta sammanhang bör betonas, att det
primära i strävandena ur allmän synpunkt inte är
att åstadkomma det i penningar räknat billigaste
resultatet. Man måste i stället lägga huvudvikten
vid att framställa färdiga produkter med minsta
möjliga förbrukning av material och arbetskraft,
och det är ungefär detta, som man brukar avse
med begreppet rationalisering. Inbesparad
material eller arbetskraft kan då användas för att
åstadkomma andra nyttigheter. För den
enskilde företagaren däremot står nog i allmänhet
problemet att producera till billigaste pris, att
Sammandrag av föredrag i avd. Industriell Ekonomi och
Organisation den 7 oktober 1948.
65.011 : 69
erhålla så gynnsamt utgångsläge för försäljning
av produkten som möjligt, i förgrunden. I
allmänhet sammanfaller väl dessa båda
ståndpunkter, då en besparing av material eller arbete
eller bådadera vanligen även medför ett direkt
förbilligande. Ibland kan dock sådana
förhållanden inträffa, att den för tillfället rådande
prissättningen medför en högre kostnad för den
enskilde företagaren, om denne vill använda en
förenklad arbetsmetod.
Man kan tala om två slag av
materialbesparing, dels den som uppstår på grund av nya
konstruktioner och ibland helt nya materialslag och
som ger en massa möjligheter, vilka här ej kan
beröras, dels den som uppstår genom att man
hushållar med det material som redan finns. I
första hand blir det därvid hjälpmaterialet som
kommer i fråga, framför allt virket. Den
knapphet på byggnadsvirke som under de senaste åren
framträtt har medfört eller ytterligare
stimulerat intresset för användningen av byggbara
betongformar och byggnadsställningar, som i
hög grad minskar materialförbrukningen.
Förstörelseredskapen såg och bräckjärn har nästan
helt och hållet försvunnit från detta slag av
arbeten och likaså har förbrukningen av
förstörelsematerialet spik nedbringats till ett
minimum.
I samband med materialbesparingen kan även
nämnas modulstandardiseringen, dvs. ett system
för samordning av alla väsentliga mått och en
anpassning av allt material och alla
beståndsdelar i en byggnad till varandra. Genom
modulutredningens omfattande undersökningar
halden för svenska förhållanden lämpligaste
"bygg-modulen" fastställts till 10 cm i såväl horisontal
som vertikal led. Om modulsystemet
genomfördes, skulle detta innebära, att man kunde
begränsa antalet olika typer på fönster, dörrar och
annan inredning till ett fåtal. Dessa skulle
sålunda kunna göras i stora serier och hållas på
lager, så att man slapp den individuella
beställningen i varje särskilt fall. Stommaterialet, som
ingår i de bärande delarna av väggarna, skulle
även kunna anpassas efter samma måttsystem,
varigenom en stor del av tillpassningsarbetet
och det därav förorsakade materialspillet skulle
kunna försvinna. Standardisering låter i många
personers öron som något mindervärdigt, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
