Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 5 februari 1949 - URSI-kongressen i Stockholm 1948, av Siffer Lemoine - Radiokonferenserna 1948 i Stockholm och Köpenhamn, av Ernst Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.SS
solära företeelserna och deras jonosfäriska
följdverkningar. URSI-kongressen räknade som deltagare även
representanter för astronomisk och jordmagnetisk forskning.
Går vi så utanför jonosfären kommer vi till kapitlet om
radiostrålning av utomterrestriskt ursprung. Är 1932
observerade K G Jansky vissa störningar vid mottagning på
15 m bandet, vilka icke varierade med dygnsperiodicitet
utan med en periodicitet av 23 h 56 min, motsvarande i
runt tal jordens omloppstid i förhållande till stjärntiden.
■lansky drog härav slutsatsen, att strålningen till sitt
ursprung var stellär. Förhållandet saknade då all betydelse
och föll i glömska, men det återupptäcktes under senaste
världskriget i form av störningar hos känsliga
radarmottagare. Efter Janskys upptäckt av den stellära
elektromagnetiska strålningen gjordes upptäckten, att även solen
utsähder radiostrålning, som är förnimbar i känsliga
radiomottagare.
För att först tala om de solära radiostörningarna indelas
de i en kontinuerligt fortgående strålning, som ger
upphov till ett konstant bakgrundsljud, samt i en variabel
intensivare strålning, beroende på snabbt skeende,
våldsamma rubbningar i solatmosfären. Upptäckten av denna
anorrnala elektromagnetiska strålning gjordes av Applelon
och Hey så sent som 1946. Som bekant är solaktiviteten
störst under perioder av solfläcksmaxima. Vid senaste
solfläcksmaximiperioden 1936—1938 observerades
förekomsten av en visslande störton på kortvåg, vilket då
tillskrevs antingen från solen emanerande ledande
partiklar eller företeelser i jonosfären. Nu gängse förklaringar
ställer sådana anorrnala störningar i förbindelse med
väldiga rubbningar i solatmosfären, närmast analoga med
våra åskväder. Vad den stellära elektromagnetiska
strålningen beträffar, rör man sig på ett område, där man än
så länge blott konstaterat faktum och där fältet är fritt
för hypoteser av skilda slag. Med användning av
paraboliska riktmottagare har man dock kunnat fastställa, att
strålningens ursprung är att söka bl.a. i Vintergatans
stjärnsystem, närmare bestämt stjärnbilden Svanen.
För fortsatt internationellt samarbete beslöts att i URSI:s
Bulltiner framdeles publicera jonosfäriska timsvariationer
under fem magnetiskt störningsfria och fem magnetiskt
maximalt störda dagar i varje månad ävensom
jordmagnetiska observationer under samma tid.
Atmosfäriska störningar
Studiet av atmosfäriska störningar, dvs. åsk- och andra
elektriska terrestra urladdningar, avser i första hand
klarläggande av störningarnas ursprung och karaktär samt
deras relation till meteorologiska förhållanden. I Sverige
är det som bekant professor H Norinder i Uppsala, som
är vår främste representant i fråga om modern
åskforsk-ning. Några av de viktigaste arbetsuppgifterna på detta
område skall nämnas.
För studiet av de atmosfäriska störningarna erfordras i
första hand snabbverkande oscillografer för registrering av
förloppen, som försiggår med mikrosekunders
varaktighet. För det andra gäller det att lokalisera ursprunget av
de atmosfäriska urladdningarna, såväl de lokala som dem
som sträcker sig över hela kontinenter, och i samband
därmed finna korrelationen till samtidigt skeende
meteorologiska fenomen. För lokalisering av åsk- eller andra
störningscentra nyttjas radiopejling. Problemet har angripits
med användning av olika pejlsystem och från olika
utgångspunkter. För det tredje slutligen erfordras
uppmätning av urladdningarnas elektromagnetiska fältändringar.
Av det sagda torde framgå, att programmet för dc
atmosfäriska störningarnas studium är synnerligen
vittomfattande. I skilda länder, bl.a. i England, Frankrike,
Sydafrika och Sverige, för att nämna några länder, pågår ett
systematiskt arbete för att klarlägga hithörande spörsmål.
Till detta område hör även frågor rörande radions,
främst då radarmetoders, användning för vanliga
praktiska väderleksprognoser. Radar kan sålunda nyttjas för
T Kk.VISk T11> K K It I FT
alt över måttliga avstånd, 100 à 200 km, med stor
noggrannhet konstatera förekomsten av regndroppar och
hagelkorn i atmosfären (Tekn. T. 1948 s. 673). Med
kännedom härom kan slutsatser dras och prognoser ställas
rörande nederbörd.
Man har ställt frågan, huruvida denna atmosfäriska
forskning framdeles kan komma den kommersiella radion
tillgodo. Än så länge har detta inte varit fallet. Det är
även svårt att förutsäga, huruvida en sådan lösning i
framtiden kan ernås, då det gäller ett så oerhört
vittomfattande problemkomplex, som de elektriska
urladdningarna i atmosfären innebär.
Radiofysik
Till avsnittet vågor och svängningar hör ett område, som
särskilt rekommenderas för fortsatta studier, nämligen
icke-linjära svängningar. I fråga om elektronik vet alla,
att på senare år har en så överväldigande rikhaltig
litteratur producerats beträffande hålresonatorer, klystroner
och magnetroner, vågledare för mikrovågor, travelling
wave-rör etc., att varje försök att göra ett sammandrag
skulle vara dömt att misslyckas.
Radiokonferenserna 1948
i Stockholm och Köpenhamn
Överingenjör Ernst Magnusson, Stockholm
621.396 : 061.3(100)
Internationella fjärrförbindelseunionen, Union
International des Télécommunications (UIT), har till uppgift att
upprätthålla och utveckla internationellt samarbete för
förbättrande och främjande av rationell användning av
fjärrförbindelser av alla slag och gynna utvecklingen av
tekniska hjälpmedel för att öka effektiviteten av
fjärrförbindelsetjänsterna samt att göra dessa i största möjliga
grad tillgängliga för allmänheten. Till unionen är nu 78
länder anslutna.
Vid unionens plenarkonferens i Atlantic City 1947
fastställdes en delvis ny organisation. Unionen skulle ha ett
administrativt råd med 18 medlemmar, ett
generalsekretariat med säte i Genève, vidare den internationella
fre-kvensregistreringsbyrån samt tre internationella
rådgivande kommittéer för telegraf (CCIT), för telefon
(CCIF) och för radio (CC1R). Dessa kommittéer skall
normalt ha konferenser vartannat år, och det var en sådan
konferens, som CCIR höll i Stockholm sommaren 1948.
Stock hot mskonferensen
CCIR:s uppgift är att studera tekniska radiofrågor samt
sådana frågor som har med radiokommunikation att göra
och är grundade på radiotekniska förutsättningar. Efter
studium av sådana frågor skall CCIR uppgöra och publicera
rekommendationer, som skall tjänstgöra som rättesnören
för fjärrförbindelseunionen i Genève, för
telegrafadministrationerna, privata radiotrafikföretag, internationella
radioorganisationer samt för radioindustrin. Under
konferensen i Stockholm antogs 35 rekommendationer, varav
de viktigare här skall beröras.
Beträffande frekvensavstånd mellan sändarstationer (dok.
247) rekommenderas, att erforderlig separation mellan
kanalerna bestämmes enligt följande metoder: först
bestämmes den av mottagaren upptagna energin från den
önskade signalen; därefter bestämmes upptagen störande
energi, inkluderande störningar (atmosfäriska etc.) och
störande signaler; av dessa data bestämmes den frekvens-
Sammandrag av föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den
1 oktober 1948.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
