- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 12 februari 1949 - Mätning av radioaktiva isotoper, av SHl - Den första franska atomreaktorn, av Sigvard Eklund - Starr genom cyklotron, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<>112

TEKNISK TIDSKRIFT

att utföra de primära standardproven som y-strålare
bestående av lösningar insmälta i glasampuller, i vilka de
kan förbli vid användningen. Ett exempel är Bureau of
Standards’ Co"°-prov, som består av 5 ml lösning, vars
sönderfallshastighet i en serie är 1,5 X 10° sönderfall per
s, dvs. 1,5 rd (rutherford), och 0,15 rd i en annan. De kan
användas för kalibrering av okända Co^-lösningar i
liknande ampuller genom jämförelse av dessas
y-stråleakti-vitet ined standardprovets. Som mätinstrument används
härvid ett y-stråleelektroskop. Efter kalibrering kan provet
fyllas upp till känd volym och utspädas, varefter viss
mängd av en sådan lösning kan indunstas och återstoden
användas som /?-strålestandard. Co00 är nämligen både
/- och /S-strålande. Varje /?-stråle åtföljs av två /-kvanta.

Det har visats, att pålitliga mätningar av radioaktiva
isotoper ej kan utföras över aktiviteten, AN, om
sönderfallsschemat är obekant. Detta bestämmer nämligen,
huruvida sönderfallet är av sådant slag, att
sönderfallshastigheten kan erhållas ur utförbara observationer. Om en
isotop t.ex. är positronstrålare och samtidigt sönderfaller
genom infångande av elektroner, finns ingen enkel metod
att mäta sönderfallshastigheten, då det är en ganska
komplicerad uppgift att räkna de sönderfall, som sker genom
infångande av elektroner. Denna process kan blott iakttas
genom den karakteristiska röntgenstrålningen. 1 sådana
fall, och om sönderfallsschemat är okänt, kan dock
aktiviteterna jämföras, när isotoperna är y-strålare. Härvid
erhålles icke sönderfallshastigheter, men rätt utförd ger
metoden reproducerbara resultat. Det är klart, att
/-strålningens intensitet är proportionell mot mängden
/-strålande isotop, men för att riktiga resultat skall fås, måste
mätningarna utföras med samma isotop, samma
elektro-skop och med proven i samma geometriska läge i
förhållande till detta. För att olika laboratorier skall få
samstämmiga resultat, måste de använda standardelektroskop
och en viss standardgeometri. Mätresultaten skall uttryckas
i röntgen, som är oberoende av strålningens energi. Den
definieras nämligen som en sådan mängd röntgen- eller
/-strålning, att den åtföljande partikelemissionen
(sekundär /S-strålning) per 0,001293 g luft (1 cm3) i denna ger
joner bärande en elektrostatisk enhet av vardera tecknet.
Ett joniseringsinstrument konstruerat för mätning av
röntgen kan därför användas som standardinstrument. För
bestämning av isotopens aktivitet måste vidare röntgen per
tidsenhet mätas på ett standardavstånd. Det har föreslagits
att använda 1 b resp. 1 m.

Härigenom har en enhet för /-strålning, nämligen 1 rhm
(röntgen per timme på 1 m), fastställts, men även en enhet
för sönderfallshastighet behövs. Härtill har man använt
1 curie, som emellertid enligt sin definition av år 1910
och 1930 egentligen blott gäller radiumfamiljen (Tekn. T.
1947 s. 47). Vid tillämpning på andra ämnen måste
radiums sönderfallshastighet vara exakt känd, vilket icke
är fallet. Bureau of Standards har därför godtyckligt
definierat 1 curie som 3 700 X 1010 sönderfall per sekund vid
användning på andra radioaktiva ämnen än
radiumfamiljens. 1 många fall är emellertid en mindre enhet
bekvämare, och man har därför infört t rd (rutherford), som
är 10" sönderfall per sekund. Användning av denna
enhet förutsätter, att sönderfallshastigheten beslämts och
uttryckts i antal sönderfall per sekund. Följs denna princip
konsekvent, blir data entydiga och olika laboratoriers
re-sultat direkt jämförbara (L F CUJRTISS i Chem. Engng
News 29 nov. 1948). SHl

Den första franska atoinreaktom startades den 15
december 1948. Därmed har den första fasen i det franska
arbetet på detta område (Tekn. T. 1948 s. 501) krönts
med framgång. Den franska officiella atomorganisationen,
Commissariat à 1’Energie Atomique (CEA) är direkt
underställd konseljpresidenten, som dock delegerat sina
befogenheter lill professor F .loliot-Curie. Vid sidan om
Joliot-Curie finnes en särskild av regeringen utsedd
administratör, Dautrv. I kommissariatets högsta ledning ingår, för-

utom Joliot-Curie och Dautry, madame Irène Joliot-Curie,
professor F Perrin, en generalsekreterare och en militär
kontaktman. Denna grupp uppgör budget och anger
allmänna riktlinjer. Det bör kanske särskilt påpekas, att det
franska programmet icke innefattar någon som helst
militär tillämpning av atomenergin. För den närmare
utformningen av det tekniska och vetenskapliga arbetet finns ett
råd, i vilket, förutom de nyss nämnda vetenskapsmännen,
också de mest framskjutna avdelningscheferna inom
verksamheten ingår. Bland dessa märkes först och främst
dr L Kowarski, som tillsammans med Joliot-Curie och
H von Halban 1939 upptäckte den neutronemission, som
äger rum i samband med uranklyvningen och varigenom
en kedjereaktion är möjlig. Kowarski fungerar nu soin
teknisk direktör med ansvar för reaktorer och
acceleratorer. Andra bekanta avdelningschefer är kemisterna
Guéron och Goldschmidt samt kärnfysikern Berthelot.

Den administrativa ledningen utövas från ett
huvudkontor i Paris, under det att den egentliga verksamheten för
närvarande bedrives i provisoriska lokaler i det gamla Fort
de Chatillon, en halv timmes bilfärd från Paris. I olika
avdelningar för kemi, tillämpad fysik, reaktorfysik,
elektronik m.m. sysselsättes här ca 300 personer. En fabrik
för framställning av uran är förlagd till den gamla
krutfabriken Le Bouchet ca 50 kin utanför Paris. Totalt torde
CEA omfatta ca 500 personer och den årliga budgeten
uppgår till några få tiotal miljoner kronor. Den nu avslutade
första fasen i reaktorprogrammet har omfattat byggandet
av en lågeffektreaktor med tungt vatten som moderator
och uranoxid som aktivt material. Oxiden, icke metallen,
har använts på grund av de stora svårigheterna att
framställa tillräckliga mängder ren metall, Beaktorn är
placerad i en för ändamålet uppförd byggnad i Chåtillon och
är planerad för en effekt av några få kilowatt. Inom något
år kominer en successiv utflyttning att ske från Chatillon
till Saclay, en plats belägen mellan Paris och Le Bouchet,
ca 20 km från Paris. Här skall så småningom ett franskt
atomcentrum skapas, vars framtida omfattning framgår
av, att det planeras för en stab av ett- till tvåtusen
personer. Dit skall den under byggnad varande 60"
cyklotronen förläggas och där torde också i framtiden en
grafitmodererad reaktor komma att uppföras.

Den franska verksamheten på atomenergiområdet har
bedrivits med målmedvetenhet och stor energi under
rikliga anslag från statsmakternas sida. Det måste betecknas
som märkligt, att det av kriget hårt prövade Frankrike på
detta område redan har hunnit nå så vackra resultat.
Situationen är unik, som den nu startade reaktorn, såvitt
man vet, är den första, som ligger utanför de
engelskamerikanska sekretessavtalen på atomforskningens
område. Joliot-Curie har emellertid i en intervju förklarat,
att Frankrike ämnar noggrant bevara alla ur militär
synpunkt vikliga erfarenheter lill dess risken för ett
eventuellt atomkrig eliminerats genom internationella avtal.

Den franska reaktorn har fått namn efter en östromersk
prinsessa och kejsarinna, Zoë. Namnet är dock mindre
valt för alt påminna om Byzans än för att återge
initialerna i zéro, oxyde och eau lourde, som anger den franska
reaktorns egenskap av nolleffektreaktor med uranoxid och
tungt vatten som ingående material. Sigvard Ekluiul

Starr genom cyklotron. I Förenta Staterna har inträffat
fem fall av blindhet hos personer, vilka har utsatt sig för
cyklotronbestrålning. Någon tid efter denna har i ögat
uppkommit en grumling, liknande starr men på linsens
baksida. 1 ett par fall har grumlingen gått tillbaka av sig
själv, i de andra fallen liar den fått avhjälpas genom
vanlig starroperation, varvid hela linsen avlägsnas. Det är
sannolikt att i samtliga dessa fall de utsatta personerna
icke har iakttagit föreskrivna säkerhetsåtgärder, utan i sin
forskningsiver tagit genvägar i den normala proceduren
för ull vinna lid; i ell av fallen har personen genom
ovar-saiuhet blivit utsatt för en neutronström, som uppskattas
till 15 MeV (Time 3 jan. 1949). sah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free