Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 19 februari 1949 - Val av metalliska material för höga temperaturer, av Axel Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1949
123
Fig. 5. Legering S-590 (enl.
Cross & Simmons"a); a i smitt
tillstånd; b efter
upplösningsbehandling (1 260° l h,
vattenkylning); c efter
upplösningsbehandling samt åldring vid
815° i 50 h (X MO).
|ö
jSSjjHftS
höra bl.a. N-153, N-155, S-495, S-590, S-816,
Hastelloy B, Nimonic 80 och Inconel0. Som
exempel kan anföras att S-816 upplösningsbehandlas
vid 1 180—1 260° C, med vattenkylning, och
därefter åldras vid 730—815 °CU. I fig. 5 visas
strukturen hos S-590 efter smidningen, efter
upplösningsbehandlingen och efter åldring vid 815°C.
En findispers utskiljning är synlig i strukturen
efter åldring. Bland de legeringsämnen, som
befordra en vid drifttemperaturer varaktig
utskilj-ningshärdning, nämnas särskilt titan och
molybden. Vid användning av titan är en låg kolhalt
fördelaktig, enär eljest en del av titanhalten
åtgår till karbidbildning och därigenom
undandrages effektivare utskiljningshärdning genom
bildning av titanid23. Enbart titanhärdade
legeringar rekommenderas för användning upp till
max. 760 à 820°C. Vid högre temperaturer ha
molybdenhärdade legeringar högre
varmhållfasthet23. Plastisk deformation av
utskiljningshärda-de legeringar bör undvikas, emedan den gynnar
överåldring23. Genom val av hög temperatur för
upplösningsbehandlingen kan man uppnå dels
grövre kornstorlek dels, i vissa fall,
fullständigare upplösning. Man uppnår därvid större
hårdhet och varmhållfasthet hos den åldrade
legeringen, dock på bekostnad av förlängning
och seghet, vid rumstemperatur och
drifttemperatur. Det förekommer att man av sådant skäl
föredrager en måttligt hög
upplösningstemperatur, t.ex. vid Hastelloy B 950 à 1 070°C"\
En särskild grupp C bilda de (precisions-)^u//ia
legeringarna till vilka bl.a. höra de olika
stellit-legeringarna" inkl. vitallium. En del av dessa
kunna även användas i valsat och smitt tillstånd.
Även de gjutna legeringarna äro
utskiljnings-härdbara men endast de järnhaltiga torde vid
hittillsvarande användning i gasturbiner ha
underkastats upplösningsbehandling29. Dock ha
olika värmebehandlingar ofta försökts i
samband med provning. Alla torde undergå viss
åldring under drift. Inverkan av åldring under
50 h vid 815° på strukturen hos gjuten 422—19
framgår av fig. 6. Enligt hittills utförda
provningar visa de gjutna legeringarna i regel högre
varmhållfasthet än de smidda vid 815 °C och högre
temperaturer, medan motsatsen vanligen gäller
vid 730 och 650° C27. Dock ha provningsresultaten
a b
Fig. 6. Legering 422-19 (enl. Cross & Simmons"a); a i
gjutet tillstånd; b efter glödgning i 50 h vid 815°C (X MO).
Fig. 7. Gjutstrukturer hos legering VT2-2 vid olika
gjutformstemperatur (enl. Grant"); a M°C; b 815°C; c 930°C;
d 1 010°C; e 1 090°C; f 1 150°C (X 200).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
