Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 26 februari 1949 - Minskning av markskakningarna vid sprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7.
Tids-interferens
( mätningar
pä is).
Fig. 8.
Av-ståndsinter.
f er ens
(mätningar pd is).
En beräkning av amplituden An för stigande n
ger följande resultat
ni 2 3 4 5 6 6+1
An A \/~3 • A 2 A V 3 A A -O A osv.
Av tabellen framgår att i detta fall med ett
intervall som motsvarar en fasvinkel jr/3 blir
amplituden högst dubbelt så stor som den enkla sinus-
vågens om n’- = 2x- k blir A
0. En dylik
fullständig utsläckning är givetvis icke möjlig
när det gäller, markvågor vid sprängning, ty i
varje fall måste fronten från de första skotten i
salvan göra sig gällande. Om inte den största
amplituden ligger i fronten kan man likväl få
mindre maximiamplitud med en salva än vid
ett enstaka skott.
För att undersöka om den här skisserade
tankegången är riktig har en serie försök utförts på is.
De vibrogram som erhöllos voro utomordentligt
reproducerbara, och man kunde få tydliga utslag
på 30—40 m avstånd med laddningar på endast
ett par hundra gram. Resultaten ge otvetydligt vid
handen att en betydande interferensverkan gör
sig gällande. Vid sprängning av en enda laddning
erhölls amplituden 60 /i (kurva 2 i fig. 7), och
med två laddningar 90 ß (kurva 3). Frekvensen
var 160 p/s, dvs. svängningstiden var 6 ms. Om
två skott tändes med tidsintervall erhölls den
kraftigaste reduceringen då intervallet var 3 ms,
dvs. en halv period, under det att ett intervall
på 6 ms (kurva 5), gav ungefär samma
vibrogram som då de två skotten skötos momentant.
Kurva 1 i fig. 5 visar verkan av den detonerande
stubin, som användes för att åstadkomma
fördröjningen 3 resp. 6 ms. Den har tydligen icke
utövat något större inflytande.
Ytterligare försöksserier ha skjutits med mer
än två skott under varje period, dels på så sätt
att mot varje skott svarar ett annat med
förskjutning på jämt en halv period, dels mera
allmänt så att vektoraddition av amplituderna i
varje ögonblick ger resultanten noll. Detta är
nämligen det beräknade villkoret, för att den
resulterande vibrationen skall bli så liten som
möjligt. I formel kan det uttryckas
m = k • T (19)
där n — antalet skott i salvan
t = intervalltiden
T — svängningstiden för det vågsystem,
som vill reducera
k = heltal som uppfyller villkoret k ‡ n.
Det allmänna förloppet av den observerade
svängningsamplituden som funktion av antalet
skott visar en påfallande överensstämmelse med
den enligt ekv. (19) beräknade. Av särskilt
intresse för den praktiska användningen är att
ekv. (19) kan utnyttjas även då man icke
känner svängningstiden T exakt. Antag att man
önskar minska markvibrationer, om vilka man
endast vet att frekvensen ligger mellan 7 och 15
p/s, dvs. T = 70 —140 ms. Om man väljer r
så att n • t = 2.70 = 140 fås maximal
reducering för båda gränsfrekvenserna och inom det
mellanliggande frekvensintervallet blir
amplituden i ogynnsammaste fallet högst en tredjedel
av den som skulle erhållas om hela salvan tändes
momentant.
Vill man samtidigt bli av med högre frekvenser
t.ex. på 160 p/s, T = 6 ms, är detta principiellt
genomförbart med t = 3 ms och n = 40 — 50,
men det stora antalet skott som erfordras torde
göra metoden praktiskt oanvändbar. I stället kan
man göra en gruppkoppling med n grupper, som
uppfyller villkoret nr = 140 ms och där varje
grupp består av två skott, som sprängas med
r1 = 3 ms.
Inverkan av laddningens rumsfördelning
Vid den experimentella kontrollen av villkoret
(19) för maximal skakningsreducering ha alla
laddningarna i en salva legat på samma avstånd
från mätplatsen, och interferensverkan kan
betecknas som en tidsinterferens. Enligt
härledning gäller emellertid ekv. (19) under mera
allmänna betingelser, ty t avser den i en viss punkt
uppmätta tidsdifferensen mellan två från skilda
laddningar emanerande vågsystem. Om
laddningarna ligga på olika avstånd bör man även
vid momentansprängning vänta sig en
reducerande interferensverkan på grund av olikheter i
gångtiden tk = rk/u mellan laddning och
mätpunkt. Denna interferensverkan kan betecknas
som en avståndsinterferens. Den kan vara
förbunden med en utpräglad riktverkan, i
synnerhet då laddningarna ligga på en rät linje såsom
vid pallskjutning, För <p = 0 i fig. 10 blir
amplituden maximal. Hur amplituden varierar med <p
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
