Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 26 februari 1949 - Hamnar i USA, av David Magnusson - Dammbyggnad vid Stewartville, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
TEKNISK TIDSKRIFT
Hanvnar i USA. De nordamerikanska hamnarna skiljer
sig från de europeiska främst därigenom, att kajkranar i
allmänhet saknas. Vidare är bredden på yttre kajgatan i
regel väsentligt smalare. I moderna europeiska hamnar
strävar man efter att ge sådana kajgator en bredd av
20—30 m och att förse dem med tre järnvägsspår, medan
man i USA nöjer sig med en bredd av högst 10 m, och ett
à två spår; ofta saknas spår. Dessa olikheter
sammanhänger med sättet för lossning och lastning av fartygen,
vilka arbeten i USA sker nästan enbart med hjälp av
fartygens vinschar. Ofta finns dock hjälpställningar på
kajskjulens tak. Vidare förekommer ofta i USA relativt korta
och smala pirer, anlagda vinkelrätt mot stranden. I Europa
göres pirerna bredare och med mellanliggande bassänger
eller bygges kajerna längs stranden. Sådana typer
förekommer emellertid även i USA.
New Yorks hamn, som ligger vid Hudson och East River,
är byggd enligt pirsystemet och saknar järnvägsspår på
stadssidan. Järnvägsvagnar föres dock med färjor över
Hudson från New Jersey. Pirerna äges av kommunen, men
de utarrenderas på lång tid till enskilda — rederier,
stu-veriföretag o.d. — som svarar för underhåll m.m. En del
firmor äger egna pirer i Brooklyn. Följden härav har
blivit, att inga andra fartyg än de som tillhör eller tas
hand om av företag, disponerande pirerna, får ligga där.
Sålunda kan det inträffa, att hamnplatser finns lediga,
under det att många fartyg ligger på redden och väntar
på hamnplats. På senare tid har en gemensam
organisation, Port of New York Authority, byggt några pirer i
Brooklyn, avsedda för allmän trafik.
Svenska Amerikalinjens pir i New York har en endast
2 m bred yttre kajgata och skjul i två våningar med portar
längs hela skjulet. Bush Terminal i Brooklyn saknar yttre
kajgata. Skjulet går sålunda ända ut till kajkanten.
Portöppningar finns längs hela skjulet. Lossning sker med
vinsch direkt in i skjulet, där godset transporteras vidare
med truckkranar.
Pirerna är av trä men ibland försedda med betongdäck.
Skjulen är av trä på järnkonstruktion, är i regel två
fartygslängder långa och saknar brandmurar.
New Orleans hamn, belägen vid Mississippi omkring 200
km från dess utlopp i Mexikanska bukten, är i motsats
till New Yorks hamn byggd med omkring 10 km kajer
längs flodens norra strand. Kajerna är egentligen bryggor
av trä eller järn, byggda över slänt. Träkajerna är under
däcket — ca 20 m brett — försedda med sprinkler.
Vattendjupet är omkring 9 m. Varuskjulen, i en våning och i
allmänhet av korrugerad plåt, är nästan sammanhängande
längs stranden. De har på var 300 m brandmurar med
dubbla branddörrar. Även i skjulen finns sprinkler.
Kajkranar saknas. Tungt gods lossas och lastas med pontonkran.
Några konstruktionssvårigheter ur geoteknisk synpunkt
förekommer vanligen ej. Om så skulle vara fallet anlitas
konsulterande ingenjörer. Kajerna blir ofta rätt höga på
grund av att vattenståndet i floden varierar. Floden är
slamförande och slammet avsätter sig på slänterna under
kajerna. Vid muddring sprutas slammet helt enkelt ut i
flodens mitt, där det föres bort av strömmen.
Los Angeles hamnstad San Pedro är, skyddad från Stilla
Oceanen av vågbrytare, byggd med breda pirer efter
europeiskt system, dock utan kajkranar. Här finns
kajbyggnader på betongpålar, skyddade genom impregnering
med asfaltlösning, och med plats för ett eller två
järnvägsspår. Long Beach hamn ligger omedelbart därintill.
Här finns även en örlogsstation. Inom kajområdet finns
oljekällor, vilka ger så stor inkomst åt hamnen, att man
funderade på att slopa hamnavgifterna, troligen till stor
nackdel för trafiken på konkurrenthamnen San Pedro.
Hamnen i San Francisco tillhör staten, den i Oakland
staden. I San Francisco finns korta pirer ungefär som i
New York. Marinen har här såväl varv som station. 1
Oakland finns en stor, armén tillhörig hamnanläggning
med mera moderna kajer och under kriget byggda kaj-
kranar. Man har i dessa hamnar funnit det onödigt att
såsom i Los Angeles impregnera betongpålarna.
Hamnen i Baltimore är huvudsakligen i enskild ägo
(T Hultin i Tekn. Samf. 24 nov. 1948). David Magnusson
Dammbyggnad vid Stewartville. Gjutningen av
dammen till kraftstationen vid Stewartville i en biflod till
Ontario river har forcerats för att ge välbehövligt
energitillskott, 81 000 hk till kraftförsörjningen. Den massiva
dammen är 400 m lång med största höjd 63 m. Arbetet
började 1945 med en 9 m bred, 9 m hög och 160 m lång
omloppstunnel. Vid tunnelns uppströmsände utfördes en
byggnad, varifrån avstängningsluckor skola sänkas ned
genom tvenne öppningar. Tunneln skall därefter proppas
igen med betong, som skall nedföras genom två borrade
30 cm hål. Materialbrist och oväntat ogynnsamma
grundförhållanden har fördröjt arbetet under 1948.
I motsats till vad som är vanligt i USA, utfördes
gjutningen i tjocka skikt, ca 15 m, varigenom man sparade
en del arbeten för förbindelse mellan skikten. Man ville
ha få fogar. Från den över dammens krönhöjd på ena
stranden belägna betongstationen fördes betongen med
transportörer på tvenne dubbeldäckade broar till trattar
på gjutplatsen. Broarna, en på 39 och en på 66 m höjd
över botten, uppbars av ståltorn från grunden eller färdiga
betongmonoliter. Betongen avfördes från transportbanden
med flyttbara skrapor till rännor, vilka hängde i konsoler
från transportörställningen. Fallhöjden i rännorna kunde
uppgå till 42 m och från trattarna intill 30 m. Även
pumpning av betong förekom.
Formarna kunde utföras klena, då gjutningen steg endast
30 cm/h. De utfördes av 1" virke eller a/4" plywood med
regelverk av 2" X 6" och förankringar enligt fig. 1.
För gjutning vintertid användes uppvärmning för att
hålla temperaturen över 0°. Hela monoliten erhöll ett
skyddande tak. Transportörerna byggdes in.
Betongstationen var utrustad med tre blandare, som kunde lämna
92 m3/h betong. De var placerade runt en gemensam tratt
till transportören. Till dammens inre delar användes
200 kg cement per m3 betong, till 3 m tjocka lager på
dammens sidor och till maskinstationen 275 kg/m3, sammanlagt
214 000 m3 betong (Engng News Rec. 2 sept. 1948). G Lbg
Fig. 1. Damm vid Stewartville. Förankring av formarna
för 15 m höga gjutningsskikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
