Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 2 april 1949 - Friktion och smörjning, av Hans Stäger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 19*9
251
O 40 SO 120 160 200 240 2äO 5
Fig. 9. Tid- s/iänningskurvor upptagna med
försöksanordningen i fig. 8 (de findragna kurvorna är beräknade);
koncentrat av bearbetningsolja med spindelolja; kolstäl,
O, = 45 kplmm’, ytjämnhet W 13 b.
Fig. 10. Tid- spänningskurvor upptagna med
försöksanordningen i fig. 8; 1 emulsion av vatten i olja (4 %
emulgator 75 F, 50 % vatten), 2 metanolja, 3 emulsion av
olja i vatten (50 %).
ten kan i samband med emulsionssmörj ningen
viktiga slutsatser dras. Ythäftningshållfastheten
hos vissa emulsioner av vatten i olja kan bli så
stor, att metallpartiklar kan ryckas ut ur
metallytan vid bestämning av dragviskositeten, fig. 11.
Vi påpekade redan ytjämnhetens betydelse för
uppkomsten av gränsskikt resp. smörj skikt.
Fig. 12 visar några motsvarande försöksresultat;
beteckningarna för ytjämnheten framgår ur
fig. 6. Försöken har givit till resultat, att ända
till en bestämd ytjämnhet och vid oförändrad
spänning inga stora skillnader i brottid kan
iakttas. Först då ytjämnheten når ett bestämt
värde kan dess inverkan tydligt konstateras. För
bedömning av dylika och liknande försök är det
därför absolut nödvändigt att de metalliska
materialens ytbeskaffenhet exakt anges.
Det är emellertid icke bara ytjämnheten utan
även metallerna eller legeringarna själva som
vållar olikheter vid smörj skiktbildningen. De
kemiska reaktionerna mellan smörjmedel och
metall har vi redan kort nämnt. I samband med de
nvss beskrivna försöken vill jag hänvisa till
fig. 13. Denna visar brottiderna för emulsioner
av vatten i olja som funktion av spänningen vid
olika metaller och legeringar med samma
ytjämnhet. Eftersom de tidigare nämnda försöken
hade visat, att smörj skikten företedde tydliga
olikheter redan vid ytjämnheten VV 13 b
användes denna ytjämnhet för de följande försöken.
Enligt fig. 13 synes de använda emulsionerna
av vatten i olja ha den bästa
ythäftningshållfastheten på koppar. Med avtagande brottid
resp. ökande dragspänning minskas, enligt vad
vi redan tidigare kunnat fastslå, skillnaderna
mellan de olika metallerna och legeringarna,
och värdena för motsvarande viskositeter
jämnar ut sig. Under sådana förutsättningar har
också de skador uppkommit, som visas i fig. 11.
Försöken visar, att emulsioner av vatten i olja
säkert med fördel kan användas för
smörjning under bestämda förhållanden. I detta
avseende har under kriget gjorts betydande
framsteg, och den framtida forskningen kommer
troligen mera ingående att få befatta sig med dylika
problem. Framför allt kommer även i detta
sammanhang frågan om de kemiska reaktionerna
mellan smörjmedel och metaller att i ny form bli
föremål för diskussion.
Om man genom drag- och skärpåkänningen i
denna försöksanordning verkligen kunde
bestämma de motsvarande viskositeterna måste
vissa sammanhang förefinnas mellan de i
normala viskosimetrar bestämda viskositeterna och
drag- resp. skärviskositeterna. Sålunda skulle
at
= Tf
V
Emedan tälj are och nämnare har samma
dimensioner, är bråket ett rent förhållandetal, som
i vårt fall borde vara konstant och representera
en för varje olja karakteristisk storhet. Man kan
för drag- och skärpåkänningen beräkna de
motsvarande viskositeterna, nämligen
Oz- tz = r)z = konstant
as ■ ts = rjs = konstant
Fig. 11. Ytan
av en
härd-bar aluminiumlegering
(Al — Si —
— Mg) med
utryckta
metalldelar
("pittings").
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
